Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VAJA vaj3a2, f. l. r.; best. -an; pl. -or (HFinLappm. 4: 29 (1564) osv.) ((†) -ar GHT 1898, nr 274 A, s. 3; -er Norrl. 10: 21 (1615)).
Ordformer
(vaja (w-, -ij-, -y-) 1564 osv. waij 1756 (: Ren-Waij). weija 1671. wägor, pl. 1605)
Etymologi
[jfr sv. dial. vaja; av sam. vážav]
renko. HFinLappm. 4: 29 (1564). The skole .. ransake huru monge Reener huar lappe hafuer både gamble och Vnge, Oxer och Wägor. SUFinlH 2: 169 (1605). En Fjäll-Lapp med 20 Wajor eller Renkor, säges hafwa ringa utkomst. Hülphers Norrl. V. 3: 111 (1797). Den längsta lasson användes på höstarna till att infånga vajorna. Fatab. 1964, s. 14. — jfr REN-, SKOGS-, SKOL-VAJA.
Ssgr: VAJ-HJORD. Vajhjorden fördes .. från vinterbyn .. nedåt Petsamo dalen. Fennia XLIX. 4: 168 (1929). —
-HORN. Jag (har) haft tillfälle att se betydligt större vaj-horn af skogsren än af fjällren. Lönnberg Ren. 170 (1909). —
-HUD. hud (se hud, sbst.1 2) av vaja; jfr -skinn. PH 6: 4387 (1756). —
-KALV. (vaj- 1907 osv. vaje- 1564) renkalv av honkön. HFinLappm. 4: 29 (1564). —
-SKINN. jfr -hud. Åtskillige Skinnvaror, särdeles Renshudar och Waijskinn .. fås .. i Lappmarken. Hülphers Norrl. V. 2: 122 (1797).

 

Spalt V 81 band 37, 2014

Webbansvarig