Publicerad 2011   Lämna synpunkter
UNDSENLIG l. UNDSELIG, adj.
Ordformer
(-selig 1846. -senlig 1851 (: undsenlighet)–1907)
Etymologi
[till UND-SE efter mönster av ansenlig; med avs. på formen -selig jfr d. undselig]
(†) blygsam l. försynt. Hör på, min lilla .. låt mig se att du alltid blir lika undselig och rädd om dina behag. Carlén Ensl. 1: 96 (1846). Ahnfelt Minn. 2: 13 (1907).

 

Spalt U 287 band 36, 2011

Webbansvarig