Publicerad 2011   Lämna synpunkter
UNDKOMST un3d~kom2st, r. l. m. l. f.
Ordformer
(förr äv. v-; -kombst 1663. -komst 1671 osv.)
Etymologi
[jfr ä. d. undkomst; vbalsbst. till UNDKOMMA]
1) (numera bl. ngn gg) motsv. UNDKOMMA 1, om förhållandet att undkomma. (Den ry. befälhavaren) låter vpkasta Broen, dher med förtagandes .. (polackerna) sin vndkomst. Widekindi KrijgH 191 (1671). Johansson HomIl. 5: 56 (1846).
2) (†) motsv. UNDKOMMA 2: död(sfall). Kundhskaph om förre Mannens undkombst. VDAkt. 1663, nr 468.

 

Spalt U 282 band 36, 2011

Webbansvarig