Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRINOM trinå4m, n. (Lindelöf AnGeom. 31 (1864) osv.) ((†) r. l. m. WoJ (1891), Hedström o. Rendahl Alg. 9 (1915)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. = (LoW (1911) osv.) ((†) -er WoJ (1891), Auerbach (1915)).
Etymologi
[jfr t. trinom, eng. trinomial (ä. eng. trinomy), fr. trinôme; bildat medelst förleden TRI- i analogi med BINOM]
mat. algebraiskt uttryck bestående av tre gm plus l. minus förenade termer; jfr poly-nom. Björling Alg. 1: 8 (1861).

 

Spalt T 2518 band 35, 2007

Webbansvarig