Publicerad 1910   Lämna synpunkter
BINOM binå4m, n. l. r. (n. Lindman Alg. 67 (1875), Collin Alg. 2: 1 (1906) m. fl.; r. l. m. Sturtzenbecher Ing.-lex. (1805), Haglund Alg. 128 (1875, 1895) m. fl.); best. -et l. -en; pl. -er, ss. n. äfv. =. Anm. I ä. tid användes äfv. den lat. formen binomium. Bonnycastle Alg. 54 (1801). Andersson Frem. ord (1845, 1857).
Etymologi
[jfr dan. o. t. (binomium o.) binom, ä. eng. binomy, eng. binomial, sbst., fr. binôme, af nylat. binomium, till mlat. binomius, adj., som har två namn (l. termer), af bi- (se BI-, prefix2) o. nomen (se NAMN, NOMEN). Hatzfeld & Darmesteter m. fl. härleda fr. binôme af bi- (se BI-, prefix2) o. gr. νομός, afdelning, till νέμειν, fördela (jfr AGRONOM, NOMAD). Jfr MONOM, POLYNOM, TRINOM]
mat. algebraiskt uttryck som består af två termer förenade med plus- l. minustecken. Newton har gifvit en metod att höja en Binom till hvilken grad som helst. Sturtzenbecher Ing.-lex. (1805). Kvadraten af en binom är en trinom. Haglund Alg. 128 (1875, 1895). Collin Alg. 2: 1 (1906).
Ssg: BINOM-DIGNITET03~002. dignitet af en binom. Björling Alg. 1: 47 (1849, 1861).

 

Spalt B 2711 band 4, 1910

Webbansvarig