Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TINKTUR tiŋktɯ4r, äv. tiŋtɯ4r, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er. Anm. Stundom används äv. den lat. formen tinctura med lat. pl. . Columbus (SVS) 111 (1676: Rosen-Benzoe-Tinctura). Lindskog 547 (1997).
Ordformer
(tincture 1762. tinktur (-c-) 1675 osv.)
Etymologi
[liksom d. tinktur, t. tinktur, eng. tincture, fr. teinture av lat. tinctura, färgning, till p. pf.-stammen av tingere (se TINGERA). — Jfr MEZZOTINT]
1) (i sht i fackspr.) om mer l. mindre koncentrerad (klar l. tunn) lösning (beredd (gm extraktion) av (färggivande) vegetabiliskt l. animaliskt l. mineraliskt ämne l. metall med (alkoholhaltigt) lösningsmedel l. olja o. d.); essens (se d. o. II); förr äv. bildl. ApotT 1698, s. 88. Informerade mig .. (i Falu gruva) uti alla de handteringar, som wid detta wärcket jdkas, att jag derigenom feck den första tinctur till studium Metallicum. ÄSvBiogr. 5: 148 (c. 1722). Försöket med profspiritus utvisade, att den håller ett färgämne emellan gult och rödt. Tinkturen blef mycket gul, ända till brandgul. Westring SvLafv. I. 2: 97 (1805). För att slutligen gifva garnet sin guldgula lyster, bereder man en tinktur af 1 ⁄ 2 lod saffran och 1 1 ⁄ 2 U sprit. ÅrsbVetA 1844, s. 16. På grund av sin stora lösningsförmåga för organiska ämnen har alkoholen fått användning som extraktionsmedel och som lösningsmedel vid framställning av tinkturer. Bolin OrgKem. 76 (1925). Tinktur i litografisk bemärkelse, asfalttinktur, består huvudsakligen av fransk terpentin och syrisk asfalt. GrafUppslB (1951). Nu är den anrika tinkturens kvalitet hotad, hävdar parfymfabrikören Rassvets. DN 8 ⁄ 5 1999, s. A23. — jfr ALKANNAROT-, AMBRA-, BISAM-, BOLMÖRTS-, BRONS-, BÄRNSTENS-, GALLÄPPLE-, HÅR-, KALMUS-, KASKARILL-, KOSCHENILL-, KVASSIA-, LACKMUS-, MAL-, MYRRA-, ROSEN-, SAFFRANS-, SANDELTRÄ-, SKÖNHETS-, SPETSGLAS-, SVAVEL-, VIN-TINKTUR m. fl. — särsk. farm. om flytande läkemedel innehållande med ett lösningsmedel (oftast vatten l. med vatten utspädd alkohol) urlakad drog, droppar (se DROPPE 2). UHiärne Suurbr. 105 (1680). En skiön Tinctur som stillar Tandwärk. PT 21 ⁄ 8 1758, s. 4. Tinkturer utspädas med så mycket vatten, att det hela kan tagas i en, högst två klunkar. Svenson Sinnessj. 117 (1907). Förr skilde man på olika flytande läkemedelsformer och talade om siraper (sockerlösning), tinkturer (spritutdrag). PatFass 199091, s. 19. — jfr ARNIKA-, BELLADONNA-, DIGITALIS-, DYVELSTRÄCKS-, HUMLE-, JOD-, KINA-, MODER-, OPIUM-, RABARBER-, SENNA-, SILVER-, STEN-, TAND-TINKTUR m. fl.
2) (†) om hos växt l. mineral förekommande färgämne, pigment; äv. dels i utvidgad anv.: färg (se FÄRG, sbst. 1), färgton, nyans, dels bildl. UHiärne Förb. 36 (1706). (Ametister) med så liten tinctur af violetta färgen, at .. man hellre skulle anse dem för en Berg-crystall. VetAH 1784, s. 73. Huru de än må hafva .. sökt öfvergjuta med deras eget tungomåls tinktur allt, som i Finland var yta (osv.). Cygnæus 5: 438 (1860).
3) herald. om på vapensköld förekommande färg l. metall l. pälsverk. Schlegel o. Klingspor Herald. 30 (1874). Tinkturerna äro dels metaller, vilka äro guld och silver, samt dels färger, vilka äro rött, blått, grönt, svart och purpur. HantvB I. 1: 430 (1934).
4) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om preparat använt för att bilda l. omvandla l. förädla metall; förr särsk. inom alkemin: elixir (se d. o. 1). Kempe Graanen Dedic. 3 b (1675). Mångfaldiga voro de omskrifningar, med hvilka detta mystiska preparat (dvs. de vises sten) betecknas i alkemiens tideböcker; det stora elixiret .. den röda tinkturen äro exempel på några ibland dem. VerdS 79: 5 (1899). I var uppsättning ingick järn, något garkoppar och den tinktur som skulle förvandla järnet till koppar. Lindroth Gruvbrytn. 2: 291 (1955). — jfr GULD-TINKTUR.
Ssgr (till 1): TINKTUR-BEREDNING. SFS 1920, s. 504.
-FLASKA. flaska med l. för tinktur. WoJ (1891).
(1 slutet) -KAMMARE. (förr) jfr -rum. SDS 1898, nr 335, s. 2. Ahlberg FarmT 183 (1899).
(1 slutet) -KÄLLARE. (förr) jfr -rum. Nyblæus Pharm. 6 (1846).
(1 slutet) -RUM. (förr) rum (i apotek) för förvaring av tinktur; jfr -kammare, -källare. BoupptVäxjö 1890. SFS 1920, s. 455.

 

Spalt T 1574 band 34, 2005

Webbansvarig