| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TINGLIG tiŋ3lig2, adj.2 -are.
(numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (för sitt ändamål) tjänlig l. lämpad l. praktisk; äv. närmande sig l. övergående i bet.: behändig (se d. o. 6) l. lättskött l. bekväm; särsk. om person: liten o. nätt, behändig (se d. o. 7). Schroderus Comenius Reg. (1639). Han gjorde lätta språng, war tinglig, nätt och smal. Livin Kyrk. 109 (1781). Hans .. storjolle med en liten tinglig stävbåt på släp. Sparre Spinnspö 150 (1930). Det är liksom tingligare med en utdragssoffa, som kan göras lagom smal åt Ann-Lovis. Spong Näv. 442 (1942). De bägge minsta (barnen), herregud så söta! Så lätta och tingliga att ta i och hålla. Parling Motorsåg. 297 (1950).
Spalt T 1573 band 34, 2005