Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 10 d) TILL-TJÄNA. [fsv. tilthiäna] (†) tjäna (ngt). Thet, såsom tijt och alles våres fäderneslandhz gagn, nytte och achtsamhet tiltiäne kann. G1R 28: 53 (1558).
-TOFSA, se -tufsa.
(II 8 b α) -TOMTA, -ning. (†) göra i ordning (utrymme o. d.) för byggande; äv. bildl.: (förberedande) utforma l. göra utkast till (ngt) (ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are), om utkast). VetAH 1756, s. 190. Många hittils tiltomtade attractions lagar. Gadolin PVetA 1786, s. 24. Sådan var tilltomtningen och första utkastet till detta Adeliga undervisningsverk (dvs. Collegium Illustre). 2VittAH 8: 156 (1808). Ahlman (1872).
(II 8 a α) -TORKA, v., förr äv. -TORKAS, v. dep., -ning. (numera föga br.) bli (fullständigt) torr, torka in; förr äv. ss. dep. Blodet tiltorkades och Såret bleff kalt. Sylvius Curtius 605 (1682). Att färgen under arbetet ”sätter sig” (tilltorkar). HantvB I. 1: 203 (1934).
(II 8 b β) -TOTA, i sht förr äv. -TÅTA, -ning. tota till (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Den allraförsta till-totningen. 3SAH 37: 315 (1847). Är det verkligen nödvändigt .. att odlaren bebor en egenhändigt tilltotad stuga mitt i det vegetativa kalejdoskåpet? SvNat. 1924, s. 58.
-TRAMPA, -ning.
1) (†) till II 7 (jfr 2): (gm spark) med fot tillsluta (dörr l. utrymme o. d.). Petreius Beskr. 2: 179 (1614).
2) till (II 7 (jfr 1) l.) II 8 b (α): trampa till (ngt); äv. med avs. på resultat av tilltrampning, särsk. väg l. stig (särsk. i p. pf.). 3Saml. 88: 155 (1653). Jorden bör wäl tiltrampas. Brummer 102 (1789). Nu hade vi .. vår tilltrampade snöskostig att följa. Macfie o. Westerlund Wasaw. 87 (1935).
(II 8 b α l. c) -TRASSLA, -ing. trassla till (ngt); äv. refl., om sak: bli trasslig, trassla till sig; särsk. dels bildl., dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (särsk. bildl.: invecklad l. trasslig l. präglad av varjehanda förvecklingar o. d.). Ett tilltrasslat garnnystan. Hans tilltrasslade finanser. Serenius Rr 3 c (1734). Långa tal .. bara tilltrassla sig i utförandet. Hedenstierna Svenssons 247 (1903). Ett i politiskt avseende stormigt, i moraliskt och ekonomiskt hänseende tilltrasslat liv. Fåhræus LäkH 2: 68 (1946).
(II (5,) 13 a) -TRO, sbst. [jfr -tro, v., ävensom d. tiltro] tro på l. övertygelse om riktighet o. d. (av ngt) l. pålitlighet l. förtjänst o. d. (hos ngt l. ngn) l. uppriktighet l. sannfärdighet o. d. (hos ngn); förtroende; tillit; särsk. dels med bestämning inledd av prep. till, dels i förb. med sådana verb som förtjäna l. vinna. Han saknar all tilltro till sig själv, men hans tilltro till hustrun är oändlig. Sätter polisen tilltro till de nya uppgifterna, till det nya vittnet? Hennes påståenden är inte värda någon som helst tilltro. 3SAH 2: 109 (1886). I vår tid har det onda en så öfverväldigande, oemotståndlig makt, att en lögnare som utsprider falska rykten vinner större tilltro än en hederlig man som omtalar en ädel handling. Hillman SpNov. 53 (1896). Folken .. förlora tilltron till sina egna statsmakter. Segerstedt Händ. 30 (1923, 1926). Aimée hade en rädd och stark tilltro till sin mors allmakt. Krusenstjerna Fatt. 2: 170 (1936). Det står dock klart att traditionen förtjänar tilltro. Fatab. 1954, s. 13. Man måste väl ändå sätta tilltro till stadsträdgårdsmästaren som är osäker på anledningen. Karnstedt Slamf. 105 (1977).
Ssgr: tilltros-, förr äv. tilltro-paragraf. jur. särsk. i pl., om paragrafer i rättegångsbalken varigm hovrätt i överklagat mål förbjuds att ifrågasätta tilltro till muntlig bevisning vid underrätt utan egen prövning härav. DN(B) 31 ⁄ 10 1960, s. 3.
-väckande. (numera bl. tillf.) En viss nonchalance i ton och uttryck, som verkar mera pikant än tilltroväckande. NordT 1892, s. 204.
-TRO, v. [fsv. tiltroa]
1) till II 5.
a) (†) anförtro (se d. o. 1) (ngn ngt); betro med; uppdraga åt; jfr b o. -betro a, -förtro 1. Thet wälle then meenige mann i Rijkit mich befalet och tiltrott haffuer. G1R 1: 2 (1521). (Vi) tilltroo eder, gode Herrer, att hiellpa dem till rätta. AOxenstierna 2: 679 (1624). 2RA 3: 665 (1734).
b) tro (ngn l. ngt) om att inneha (ngt, i sht egenskap l. förmåga o. d.) l. vara i stånd l. ha förmåga o. d. till (ngt, särsk. angivet med inf.-förb.); särsk. med refl. indir. obj. (jfr -trösta); äv. med det direkta obj. ersatt av prep.-förb. inledd av om; förr äv. dels utan indir. obj.: tro sig om att osv., dels i komparativ bisats med underförstått direkt obj.; i vissa ä. språkprov svårt att skilja från a; jfr -betro b. Man tilltrodde korsen magisk kraft. Hon tilltror sig alldeles för stor förmåga. Han tilltror henne att kunna klara av det. Atw ok brucha .. (krigarna) tiil mith ok Swerigis rikes bedzsta Som tw legenhethen sseer ok iak tiig fwlkomligha tiil troor. G1R 1: 58 (1523). Han edher gott tiiltror. G1R 6: 111 (1529). At många tiltro på speculation kunna anlägga samma slags tilwärkning. Berch Hush. 244 (1747). (Vi) hade .. fått en Lots ifrån Macao, som ej tiltrodde sig sjelf veta rätta farvatnet. Brelin Resa 16 (1758). Den oerfarne tilltror sig utan betänksamhet ett företag, om hwars wigt han icke gör sig det minsta begrepp. Ödmann AnvSkrift. 36 (1822). Vad är det där för barnsligheter .. sade Jilly med mera vänlighet än man skulle tilltrott honom om. Essén KessGen. 135 (1915). (Då) undrar man om han inte tilltror det andliga läget i vår kyrka i dag alltför stor bärkraft. ÅbKristHum. 1964, s. 181.
c) (†) till II 5 a: anförtro (se d. o. 2) (ngt) åt (ngn); äv. refl.: anförtro sig åt (ngn). OxBr. 10: 368 (1635). En räddhåga är kommen .. så at den ena ei mer wil tiltro sig den andra uti omgänge och sammanlefnad. Lychnos 197172, s. 52 (1785).
2) (†) till II 13 a: sätta tilltro l. tillit till (ngn l. ngt); förlita sig på (jfr -förlita); äv. refl. (äv. dels med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av till l. åt, dels övergående i bet.: (kunna) förmoda). SvRStBesl. 1622, s. A 4 b. (Att ambassadören) icke hafwer .. så sincere agerat medh fredzwärket, som man till hans embete och mediation hafwer sigh tilltrodt. RARP 7: 182 (1660). Ey .. må någon Schäffer .. tiltro sig någons annans berättelse om Fårens godhet. PH 3: 1743 (1741). Schönberg Bref 3: 138 (1778: til). Schönberg Bref 3: 139 (1778: åt). Palmblad Tieck Folks. 1: 52 (1810).
Avledn. (†): tilltrolig, adj. till -tro, v. 2: tillförlitlig; trovärdig. Ett wänligare och tilltroligare omdöme. Annerstedt UUH Bih. 2: 311 (i handl. fr. 1687). ÅgerupArk. 1766.

 

Spalt T 1425 band 34, 2004

Webbansvarig