| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
-STÖPA. särsk. i p. pf.
1) (numera bl. tillf.) till II 8 b β: stöpt (se stöpa, v. 6 (c)); särsk. bildl. Den i gammal form tillstöpta notisen. Carlsson HelaSthm 273 (1912).
2) (†) till II 11 a α α’ : stöpt (se stöpa, v. 6, 8) för utökande av befintligt bestånd. ArkliR 1563, avd. 20. GripshR 1604, s. 18. —
(II 1, 11 a) -STÖT. [jfr -stöta] (numera föga br.) tillstötande händelse l. omständighet, särsk. olycka l. olägenhet l. (komplikation vid) sjukdom o. d.; äv. abstraktare: tillstötande (av ngt). Att med ängzlan ansee och beklaga .. (nederlaget vid Poltava) såssom en stoor Hans Kongl. Maij:tz krigzmachtz tillstöt, och af Gudh .. öfverhängd olycka. HC12H 2: 2 (1709). Under sådana tillstötar af sjukdom. MoB 8: 144 (c. 1780). Äfven utan .. tillstötar har nervfebern stundom ett mycket långsammare förlopp än normalt. Wretlind Läk. 5: 89 (1897). Cannelin (1921). —
-STÖTA, -ning (numera bl. tillf., Rudbeckius KonReg. 240 (1615), SAOL (1973)). [fsv. tilstöta] jfr stöta till.
1) till II 1: gm att komma tillstädes ansluta (till ngt); särsk. i fråga om dels truppstyrka som förenar sig med annan (större) truppstyrka, dels person som förenar sig med sällskap o. d., dels väg som ansluter till annan (större) väg; förr äv. tr.: ansluta (sig) till, förena sig med (jfr -sälla). Widekindi KrijgH 138 (1671). En omkring honom församlad hop af Dalallmoge samt annat tilstötande folk. 2RARP 14: 217 (1743). Emellan Vestervik och Lund vid Gladhammars kyrka, der .. vägen från Segterum tillstöter, räknas 1 3/4 mil. Hisinger Ant. 4: 115 (1828). De förstärkningar man väntade skulle tillstöta 3. brigaden. Rappe Nordarm. 99 (1874).
2) [åtm. delvis eg. bildl. anv. av 1] till II 1, 11 a α α’ (jfr 6): (oförutsett l. plötsligt) inträffa l. dyka upp l. utbryta l. tillkomma (ss. (ytterligare) försvårande omständighet) (förr äv. refl.); särsk. om komplikation vid sjukdom; förr äv. tr., dels med avs. på den (l. det) som drabbas, dels ngn gg med bet.: utöka verkan av, förmera; ss. vbalsbst. -ning i sht förr äv. konkretare, om tillstötande händelse l. omständighet; jfr -falla 2, -sluta 1, -öka 3. Det har tillstött komplikationer efter hjärtoperationen. Om inget annat tillstöter, är hon snart frisk. Aff blotta naturlige orsaker och tillstötningar. Rudbeckius KonReg. 240 (1615). Ther til stötte sigh en swår stoor ångest och hiärtebäfwan aff detta vpstigande. Gezelius AReichenbach E 4 b (1668). (Genom Roms krig) yppades doch .. någre andre Olägenheeter, hwilka Statens inwärtes Kranckheet swåra tilstötte. Brask Pufendorf Hist. 31 (1680). Den ena olyckan tilstötte efter den andra. Schönberg Bref 3: 327 (1778). Många vådliga äfventyr tillstötte oss under loppet af denna dag. Castrén Res. 2: 330 (1847). Någon fara för lifvet förefinnas nu icke, så framt ej en lunginflammation tillstöter. VL 1894, nr 193, s. 3. Missnöjet blev allt starkare. Så tillstötte ärkebiskopsstriden .. och på hösten 1432 tågade bergsmännen under Engelbrekts befäl till Västerås. KyrkohÅ 1937, s. 219.
3) (numera föga br.) till II 1 a, 2: vara belägen l. ha sin gräns nästintill; särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: angränsande; äv. tr.: gränsa till. Amer. 34 (1675). Ett förberg till de .. snörikare berg som tillstöta inom Norrige. VetAH 1818, s. 139. Ett rum, tillstötande norra flygelns undervåning. Tegnér LundUniv. 247 (1897). Västra delen av södra halva landet jämte tillstötande öar hade jag undersökt ganska noga. Munsterhjelm NIsh. 60 (1911).
4) (numera bl. tillf.) till II 8 b α : gm stötande bearbeta l. packa till (ngt). Risingh LandB 39 (1671). Rinman 1: 414 (1788).
5) (numera bl. tillf.) till II 9 a: stöta till (se stöta till 1) (ngn l. ngt). Schultze Ordb. 5087 (c. 1755). IllSvOrdb. (1964).
6) (†) till II 11 a α α’ (jfr 2): gm stötning utvinna (ngt, särsk. fruktmassa l. -saft o. d.) för utökande av befintligt bestånd. GripshR 1555. GripshR 1561, s. 51.
Avledn. (†): tillstötelighet, r. l. f. till -stöta 2: tillstötande händelse l. omständighet, särsk. sjukdomsyttring. The hetsige och Senostyfwe behålla ey länge Gifftet hoos sig, förr än thet med en heel härskara af onde tilstöteligheter bryter sig fram. Lindestolpe Frans. 37 (1713). —
(II 8 b α) -SULA. (†) särsk. i p. pf., om kolbotten: (gm tilltrampning) bearbetad till (hård l. beständig) sula (se sula, sbst.4 I (1)). På gambla hårda och tillsulade bottner blifwa .. mehra och bättre kåhl än på nya. BlBergshV 18: 96 (1687). —
-SVARA. [fsv. tilsvara]
1) (†) till II 5: svara (ngt, särsk. angivet med pron. l. att-sats); äv. dels med indir. personobj. (jfr svara till), dels utan obj. AktsamlKungsådreinst. 33 (1530; utan obj.). Hvadt thet cläde belanger .. kunne vij edher .. inthet annet tilsvare, uthan ath um ther ähr någet cläde i Vijborgh .. så måge I lathe giffve them ther aff. G1R 26: 8 (1556). Hwaruppå tillswaratz, at hans Kongl(iga) Höghet will i morgon .. giöra confession, att han icke är calvinsk, uthan luthersk. 2PrästP 1719, 1: 26.
2) [jfr motsv. anv. av d. tilsvare(nde)] (numera mindre br.) till II 12, särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: motsvarande. NF 3: 739 (1879). 1 1 ⁄ 4 mantal frälse Lunnarp med tillsvarande del i Bjersjö utmark. Nilsson BombiNick 131 (1946).
3) (†) till II 13.
a) till II 13 a, med avs. på föregående framställan l. fråga o. d.: ge svar på, besvara. (Kungen) bider huar och en som honom haffuer nogot skylla .. ath han thet dristeliga görer ther h(ans) n(åd) gerna vil tilswara med all redelighet. G1R 4: 211 (1527). Om någre stycker, som vdi wår förre schrifwelsse jcke äre tillswaredtt. E14R 1561, 1: 144 b.
b) till II 13 b γ, särsk. med avs. på skuld l. brott: ta ansvar för, svara för. Skuld och geld, som förb(emäl)te Henrich Strabuck vdi sitt ÿterste bekendt och vptechnet låtidt haff(ue)r, till att betale och tilsuare. 2SthmTb. 4: 67 (1570).
Spalt T 1391 band 34, 2004