Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILLSPRÅK, n.; pl. =.
Ordformer
(-spruck 1548. -spruk 1548. -språk 1548–1740)
Etymologi
[efter mlt. tōsprāke l. t. zuspruch, zusprache, ssg av tō resp. zu, till (se TAPTO), o. sprāke resp. spruch, sprache, tal, talande m. m. (se SPRÅK)]
(†) anspråk, krav (jfr TILLTAL 4); äv. övergående dels i bet.: anhållan, begäran (se d. o. 2), dels i bet.: invändning, protest, ingripande (jfr TILLTAL 1). (Kristian II) hafver .. till tette kongerikit platt ingen laglig tilspruk. RA I. 1: 572 (1548). At iag Eder .. med et Tilspråk besöker, föranlåtes iag .. Af en skyldig taksamhet. Block Pest. 89 (1711). At de må frie wara från tilspråk af Creditorerne. VRP 7 ⁄ 7 1735. (Tsaren) såg aldrahälst, at den Swenska och Danska flåttan inbördes förderfwade hwar andra, så kunde han sedan .. utan tilspråk af någondera .. fullfölja sina widlöftiga förslag, bäst han wille. Nordberg C12 2: 549 (1740).

 

Spalt T 1368 band 34, 2004

Webbansvarig