Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TEN te4n, sbst.1, r.; pl. -ar, förr äv. TENA, sbst.1, r. l. f.; pl. -or.
Ordformer
(ten 1911 osv. tena 1847 (: tenor, pl.)—1850 (: Tenor, pl.))
Etymologi
[jfr sv. dial. teln, ten, teln (se TELN, sbst.1; formen utan -l- sannol. uppkommen gm assimilation av supradentalt n l. dissimilatoriskt bortfall av l före n)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) teln (se TELN, sbst.1 ). Nilsson Fauna 1: 309 (1847). Tenor eller telnor .. (dvs.) de yttre lösa eller fasta banden omkring nät, not, m.m. .. förfärdigade af hampa, hår eller tagel. Källström Jagt 246 (1850). SvFiskelex. (1955).

 

Spalt T 788 band 34, 2004

Webbansvarig