Publicerad 2002   Lämna synpunkter
TAFFEL taf4el, sbst.1, förr äv. TAFEL (ta´fel Weste (1807)), r. l. m. l. f. (Aurivillius Gr. 42 (1684) osv.) ((†) n. HovförtärSthm 1662 A, s. 10, Skåne 1853, nr 11, s. 1); best. -n (HovförtärSthm 1689 A, s. 1472, osv.) ((†) -en HovförtärSthm 1683, s. 333, Därs. 1745 A, s. 698); pl. -(f)flar (BtFinlH 4: 194 (1563) osv.) ((†) -(f)fler (äv. att hänföra till sg. ta(f)fla, se nedan) KlädkamRSthm 1560 A, s. 13 b, HovförtärSthm 1693 A, s. 2350; -s 2BorgP 4: 131 (1731)); äv. (utom ss. senare led i ssgr numera i sht i bet. I 1) TAVLA ta3vla2, sbst.1, förr äv. TAFFLA, sbst.1 r. l. f.; best. -an; pl. -lor (SkinnkamRSthm 1540, s. 194, osv.) ((†) -ler (se ovan)).
Ordformer
(tafel (-ll) 15771945. taffel (förr äv. th-, -ll) 1536 osv. taffla 1540 (: tafflor, pl.)1671. taffle- i ssgr 1529 (: Taffledukar)1640 (: taffle-ändan). taffler, pl. 1624 (: Pige Taffler)1693. tafflon, sg. best. 1539 (: med tafflon). taffuel (-ffw-, -ll) 15411695. tafle- i ssgr 1698 (: Tafle-bärget)1837 (: tafle-formiga). tafler, pl. 1577 (: demante tafler)1686. taflo- i ssg 1680 (: Tafloklädett). tavel- (-fv-, -fw-, -ll-) i ssgr 1659 (: Tafweltäckare)1964 (: tavelformig). tavla (-f-) 1600 osv. tofell- i ssg 1592 (: tofellbÿr). toffel (-ffu-, -ll) 15711789. toffle- i ssg 1590 (: tofflebiijr). toffule- i ssg 1590 (: Toffulebir). tåffel- i ssg 1573 (: tåffelbher). tåfla 1620. tååfel- i ssg 1573 (: Tååfelbher). tååffel- i ssg 1573 (: Tååffelber))
Etymologi
[fsv. tafel i tafelsmidhe, bordsservis av guld l. silver, tafla, skiva (av trä l. sten), tavla, liten platta av metall o. dyl. ss. relikgömma; liksom fd. taffel (d. taffel) av mlt. tavele, taf(e)le, tafel, taffel, platta, skiva, bräde, tavla, bord o. d., av fsax. tafel, tafla, (skriv)tavla; delvis dock äv. av t. tafel, skiva, platta, bräde, skrivtavla, tavla, bord o. d., av mht. tavel(e), av fht. tavala; jfr mnl. tafel(e), tavele, taffel(e) (nl. tafel), ffris. tefle, tevle; av lat. tabula, bräde, spelbräde, tavla för teckning, karta, bord, av ovisst ursprung; jfr TAVLA, sbst.2, TAVEL, sbst.2, TABELL; former med to- l. tå- beror sannol. på övergång av långt -a- till å-ljud i fsv. i ord som i mlt. fått förlängd vokal, jfr mlt. tavelbēr, taffelbir, med förlängt -a-; med avs. på bet.-utvecklingen jfr BANKETT, sbst.1, BORD, sbst.1 5, DISK, sbst.1 II 2; i bet. II sannol. utlöst ur TAFFEL-FORTEPIANO l. -PIANO. — Jfr ENTABLEMANG, FÖRTAVLA, TAFFLA, v.1]
I. skiva; bord.
1) (†, utom i b, de, i o. ss. efterled i ssgr) skiva, platta; särsk. om skiva för särskilt ändamål (se SKIVA, sbst.2 1 d), särsk.: bordsskiva. BtFinlH 4: 194 (1563). Af gårkoppar och galmäja blifwer mässing, när the sammankokas .. hwaraf blifwa först taflar. Rhyzelius Ant. 29 (c. 1750). Bord med Tafla af Sten. BoupptVäxjö 1778. Afskrankningar .. med ”luckor” eller ”taflor” som kunna dragas upp för att skilja klasserna åt. Karlson ÖrebroSkolH 3: 35 (1875). Cannelin (1939). — jfr DISK-, HARTS-, INSTRUMENT-, KLYS-, RYGG-TAVLA. — särsk.
a) om arbetsbord l. arbetsbänk. Hon war uppe och geck och war efter sitt framfödda foster under en tafla eller grytebänck. VDAkt. 1797, nr 181. Man lägger ut huden med hårsidan uppåt på taflan. Hirsch LbGarfv. 173 (1898). — jfr MANGEL-TAFFEL o. BYK-, KÖTT-, SLAKT-TAVLA.
b) (tavla) (förr) om stol vars säte utgjordes av två med gångjärn förenade skivor som i utfällt skick tjänade som bordsskiva, bordstol. Tavlan (är) att betrakta som ett förstorat säte och namnet är egentligen endast beteckning för att detta säte har en bordsliknande bred skiva. Erixon Möbl. 2: VII (1926). Kulturen 1936, s. 161. — jfr MAT-TAVLA.
c) om sådan skiva l. platta som utgörs av flera delar (i form av rutor); särsk. om (del av) fönster bestående av flera rutor; jfr TAVEL, sbst.2 GripshR 1556. Guldskinn 12 dusin 5 taffler. KlädkamRSthm 1560 A, s. 13 b. Fenster — 2 Nyia uthi een tafla, een ruta sönder. Rudbeckius Dagb. 160 (1635). De särskilda delarne (till ett parkettgolv) utskäras på en bandsåg .. och förenas medelst sågade .. lister .. med hvarandra till en tafla. TT 1877, s. 6. (Fönster)Bågarna delades af tjocka tvärspreusar i (vanligen) sex, stundom fyra delar. Inom dessa sutto små blyinfattade rutor i större fyrkantiga s. k. ”taflor” inom en gemensam ram. SvFmT 12: 143 (1905). Hahr NordeurRenässArkit. 36 (1927). — jfr FÖNSTER-TAVLA.
d) (tavla, utom ss. förled i ssgn TAFFEL-TÄKT) (fullt br., geol.) om skivformigt l. skivliknande stycke av mineral l. bergart; ss. förled i ssgn TAFFEL-TÄKT äv. koll.: skiffer. (Graniten i Kinnekulle) består af hvit quarts, blekröd feltspat och svarta glänsande glimmerfjäll; är hård och kan utkilas i stora taflor. VetAH 1797, s. 30. Glimmermineral, en grupp .. mineral, vanl. utbildade som sexsidiga tavlor. 2BonnierKL 1324 (1941). — jfr SKIFFER-TAVLA.
e) (tavla) (numera föga br.) om skivliknande form hos kristall. Strontiansaltet anskjuter i reguliera sexsidiga taflor, som stundom blifva ganska stora, som icke förändras i luften och som innehålla 4 atomer vatten. Berzelius ÅrsbVetA 1827, s. 158. En amid, som kristalliserade antingen i nålar eller i kompakta taflor eller i pyramidiska kristaller. VetAH 1901, s. 457. Bolin OrgKem. 18 (1925).
f) (tavla, utom i ssgn TAFFEL-PENNINGAR) vid insamling av medel åt fattig(a) l. vid uppbärande av kollekt, om sådan träplatta med handtag som av tiggare l. kyrkvärd o. d. framsträckes åt ngn som därpå kan lägga penninggåva, kollektlåda, kollektskopa; särsk. i uttr. gå med tavlan, särsk. bildl. BtFinlH 3: 97 (1539: goo vm kring med tafflon; bildl.). Teslikes skal man .. hwar helge dag .. lata en gå medh Hatten, eller, som ellies haffuer warit sedher, medh Taflonne. LPetri KO 92 a (1571). Dessutan ligger här en liten sönderslagen skopa lik en kasteskofvel .. Skaftet på denna skopa eller tafla .. är en tvärhand långt. Osbeck Lah. 284 (1796).
g) (tavla) om skiva på mätbord; = LANTMÄTAR-TAVLA. CivInstr. 261 (1642). Så snart .. (lantmätaren) upsatt sin Tafla, måste han updraga det rätta nordstreket. LandtmFörordn. 19 (1725). En Landtmätare måste skaffa sig behörige Instrumenter til Mätningen, såsom Taflor med deras fötter .. Compassen fördelt uti Grader (osv.). PH 8: 7372 (1766). Ej må lantmätaren .. anförtro en .. lärlinge egen tavla att föra eller utom sin närvaro bruka honom på egen hand. SvLantmät. 1: 104 (i handl. fr. 1783). Mätbrädet består af taflan, omkr. 30 cm. i kvadrat, sammansatt af tunna träskifvor, lagda ofvanpå hvarandra. Taflan är undertill försedd med en metallhylsa, omfattad af en ring med skruf, hvarigenom den kan fästas vid stativet. LbTopogr. 19 (1907).
h) skiva i biljardbord; äv. biljard(bord). Twänne Studiosos .. skulle .. warit och spelat på Johan Schultz taffel .. Sedan hafver .. Elias Sarcovius kommit in och sedt det klädet på taffelen på några ställen war sönderskurit. ConsAcAboP 7: 496 (1694). Spelbordet (”biljardbädden”) består af en på stadiga fötter hvilande rektangulär skifva (taffeln). 2NF 3: 379 (1904). — jfr TRYCK-TAFFEL.
i) (tavla) (numera föga br.) i utvidgad anv., om ruta i fackverk, fack (se FACK, sbst.1 1 a) (utfyllt av bräda l. brädor). Stugan där de är födda, där varenda stock i de timrade tavlorna är burna på faderns rygg hem till tomten. Martinson Kvinn. 89 (1933). Så var jag med om byggandet av två bondstugor, dessa byggdes utav gammalt timmer, vi högg tavlor eller block som en del kallar det för. ByggnArbMinn. 52 (1950).
j) [möjl. elliptiskt för BERÄTTE-TAVLA] altardisk. VDP 1679, s. 82. — jfr BERÄTTE-TAVLA.
2) [utvecklat ur 1] om (middags)bord dukat med festmåltid, i sht vid kungligt l. furstligt hov l. hos förnäm person o. d.; äv. om utspisning av gäster l. om måltid vid sådant bord; äv. om sådan utspisning osv. ss. permanent arrangemang l. ss. till specificerade gäster utgående förmån; äv. i uttr. som bryta taffeln, avbryta måltid, (numera mindre br.) öppen taffel, fri utspisning, öppet hus. HovförtärSthm 1619, s. 185. Han skaffar hwar måltidh opå gesandtens taffel, trättijotwå godhe rätter, wäl tillredde, som på konungzligit bord wara bör. KamKollP 2: 196 (1641). Intet må .. (en enkel köpman) kämpa med förnämt folk i taffel, meubler och kläder. Dalin Arg. 1: 74 (1733, 1754). Livin Kyrk. 94 (1781: öpen). Det var en trumpen, trög och tråkig taffel. CVAStrandberg 5: 343 (1865). De särskilda tafflarne voro dukade för 80 till 100 personer. BvBeskow i 2SAH 40: 227 (1865). När taffeln bröts den kvällen tog Zhu Gui farväl. Malmqvist BerTräskmark. 1: 239 (1976). Vid denna enkla taffel bjuds en härlig folklig spis till fabulöst låga priser. DN 3 ⁄ 11 1996, s. D6. — jfr GALA-, KAVALJERS-, RIDDAR-TAFFEL. — särsk.
a) (†) i uttr. täcka taffel, duka taffel, duka upp måltid. (Jesus) kan när honom täks, så disk och taffel täcka, / At några enda bröd åt några tusend räcka. Brenner Pijn. 11 (1727). Skänken: Huru många skall jag täcka taffeln för deroppe? Strindberg SRidd. 11 (1908).
b) (numera mindre br., ngt ålderdomligt) i uttr. hålla taffel, arrangera o. bekosta (o. intaga) offentlig l. för större sällskap privat anordnad festmåltid (taffel); särsk. i uttr. hålla öppen taffel, tillhandahålla sådan festmåltid för icke inbjudna; äv. oeg. o. mer l. mindre skämts.: intaga måltid. Gingo de därmed in i salen, hollandes taffel. Svedenfors Gränsb. 1: 66 (i handl. fr. 1629). Åt Feltmarskalken Hamilton kunna taffelpenningar ej tilläggas .. Hamilton (behåller) regimentet och är boendes på landet, deräst ej någon nödvändighet är at hålla taffel. 2RARP 11: 461 (1739). Medan Gunnel höll enslig taffel, kastade hon då och då en blick av saknad mot väggen mittemot. Edqvist OsynlStängs. 10 (1944). Jag höll öppen taffel för alla vägfarande. Malmberg FörfLiv 29 (1952).
3) [jfr 2] (†) om hushåll (i sht vid kungligt l. furstligt hov l. hos förnäm person o. d.) som ansvarar för hållande av taffel (i bet. 2) l. utspisning. Hafuer .. von Hornn at försörie dhen Konglige Taffell på det beste sett .. (med sådant) at dhet er wert opå dhenn konglige Taffell vpdrages. HovförtärSthm 1624, s. 3. Finner Deputation bäst och tienligast, at H. K. Höghet med en särskilt tafel och betiäning måtte förses. 2RARP 14: 391 (1743). Dessutom fick .. (Tessin) bekräftelse på samma understöd till sin taffel, som honom tillförene blifvit beviljadt. Crusenstolpe Tess. 4: 214 (1849). Munsterhjelm NIsh. 1 (1911).
4) [jfr 2] (numera mindre br.) på ädelstens krona: fasett parallell med stenens bas, platta (se PLATTA, sbst.2 1 g slutet); jfr KALETT. JournManuf. 4: 111 (1834). Taffelstenen har överdel med 4 eller 8 facetter och tavla samt underdel med 4 facetter och kalett. Kjellin 242 (1927). — jfr RUBINE-TAVLA.
5) om område med i stort sett vågräta lager av sedimentär berggrund.
a) [jfr 1] (numera föga br.) platta (se PLATTA, sbst.2 1 f). Det baltiska kustlandet är en taffel af kambrium, silur och devon. 2NF 23: 1396 (1916). Beträffande tektoniken så tillhör Ost-Västpreussen .. den ryska taflan, som bekant karakteriserad af horisontellt eller blott föga rubbade lager. Ymer 1918, s. 62. 2NF 37: 933 (1925).
b) [delvis utvecklat ur 1, 2, delvis möjl. utlöst ur ssgrna TAFFEL-BERG o. -LAND] (†) taffelland. 2NF 1: 41 (1903). Synnerligen storartad har vattnets eroderande verkan varit i Coloradoområdet .. där floderna skurit flera hundra meter djupa fåror .. i platån, hvars kvarstående tafflar (mesas) fått särskilda namn. Därs. 18: 205 (1912). Tafel .. taffel el. taf(f)elland, (dvs.) ett område, uppbyggt av vågräta .. under äldre perioder bildade sedimentära bergarter. 2SvUppslB (1953).
6) (tavla) (†) om skivliknande hårt parti i människokroppen; särsk. dels om sådant parti av benvävnad, dels på tand: tuggyta. UUKonsP 14: 211 (1680). (Huvudskålen) .. består af twenne Taflor (tabulis eller lamellis) den yttre och den inre, samt emellan dem et nätacktigt wäsende som blodrör .. och en märgacktig saft innehåller. Rosenstein Comp. 43 (1736). Medtpå är .. (skenbenet) hårdt, offta af 2 taflor med en diploë emellan, sammansatt. Därs. 80. (Oxeltänderna) utmärka sig genom en särdeles bred, tjock men kort krona, hvars tafla eller tuggyta är ojämn och knölig. Florman Anat. 1: 208 (1823). Sundén (1891).
II. (förr) piano med rektangulär, bordliknande form, med strängarna i horisontellt plan, spända vinkelrätt mot tangenterna (o. med en i jämförelse med en flygel mindre stark o. fyllig ton); jfr HAMMAR-KLAVER, TAFFEL-PIANO. Höijer 136 (1864). I afseende på instrumentets yttre form urskilja vi tre hufvudarter af pianot: flygeln .. det taffelformiga pianot, taffeln, samt det upprättstående, pianinot. UB 2: 497 (1873). Ifrån tafflen, den liggande harpan, en rik toccata / .. klingar. Strindberg Fagerv. 315 (1902). I salen stod det musikinstrument som verkligen begagnades för sitt ändamål, medan taffeln i matsalen gjorde tjänst som serveringsbord. Paulsson SvStad 2: 334 (1950; om förh. på 1870-talet). Musikläraren slog an tonen på en skrällig taffel, och så stämde jag upp den klagande mollmelodien. LundagKron. 3: 130 (1955).
Ssgr (i allm. till I 2. Anm.I ssgr med namn på matvaror, stundom äv. andra förbrukningsvaror, anger taffel- en finare kvalitet som lämpar sig att serveras l. ställas fram på (mat)bordet, ofta i motsats till enklare kvaliteter som används för andra ändamål, särsk. till matlagning l. till annan (t. ex. fabriksmässig) beredning l. förädling (jfr bord, sbst.1 ssgr anm. 2:o); jfr taffel-akvavit, -brännvin, -ljus, -salt, -senap, -smör):
A: TAFFEL-AKVAVIT~102. om ett slags (finare) kryddat brännvin, (finare) akvavit; särsk. i varunamn. Vår ”Taffel-Aqvavit” och ”Gamla Sädesbränvin” finnes till salu. PriskurWiensSederh. 1912, s. 14. PrislSystemb. 5: 45 (1999).
(I 1, 5) -BERG. (taffel- 1795 osv. taffle- 1698) (utom i namn numera mindre br.) platåberg; särsk. i sg. best., om Table Mountain/Tafelberg väster om Kapstaden i Sydafrika. Dahlstierna (SVS) 110 (1698: Tafle-bärget). Helgoland, detta Nordsjöns taffelberg, där tyskarna byggde krigsgrottor (befästningar) i urskölden. Martinson Kap 51 (1933). Platåberg (dvs.) isolerat berg med platt, mer eller mindre horisontell överyta, vilken utgörs av vittringsresistent bergart, t.ex. basalt eller diabas. Platåberg benämndes tidigare även taffelberg. TNCPubl. 86: 205 (1988). särsk. [jfr lat. mensa] ss. benämning på stjärnbild vid södra himmelspolen, omfattande bl. a. södra delen av galaxen Stora magellanska molnet. Melanderhjelm Astr. 1: 60 (1795). NE (1995).
-BIR. (taffel- 15571862. taffle- 1590) [fsv. taffelber; jfr mlt. tafelbēr] (†) ss. benämning på ett slags (tunt) öl. HovförtärSthm 1557 A, s. 26. Thet ypperste, som tu kan / vpsökia och finna i thetta land: / danske toffuelbijr och Brunsswijks mumma, / zerbester ööl och sammalunda. Noreen o. Meyer 50 (cit. fr. 1609). Hvad af fetalier, det ändlöst blir / att räkna allt; hvad utaf taffelbier, / af rheinskt och alicant och malvesir, / det känner bäst min ärade kollega. Sturzen-Becker 5: 58 (1862).
-BRODER. [jfr mlt. tafelbroder] (†) bordskamrat; jfr disk-broder. Så sägher iagh idher, at j skolen äta och dricka öffuer mitt bord .. J skolen wara mine Toffelbrödher. PErici Musæus 3: Kk 3 a (1582).
-BRÄNNVIN. ett slags (okryddat) brännvin (framställt av cellulosasocker); särsk. i varunamn. Kalmar Taffelbränvin. Andersson SystembKalmar 72 (i handl. fr. 1916). Det (var) .. omöjligt att .. rekommendera folk att dricka okryddat taffelbrännvin. Vi 1997, nr 10, s. 54.
-DUK. (taffel- 1907 (om ä. förh.). taffle- 1529) [jfr mlt. tafeldōk, servett] särsk. (†) bordsduk för taffel. HSH 37: 2 (1529). Fatab. 1907, s. 92 (om ä. förh.).
(I 1, 2, II) -FORM. jfr form I 1; särsk. (numera föga br.) till I 1 (de). 2VittAH 14: 9 (1838). TT 1872, s. 121.
(I 1, 2, II) -FORMAD, p. adj. taffelformig. Det lilla taffelformade pianot .. blef under Rubinsteins händer en vulkan. Norman MusUpps. 132 (1884). Tavelformade biotitkristaller. Loberg Geol. 259 (1987).
(I 1, 2, II) -FORMIG. (taffel- 1811 osv. taffle- 1837) som har l. kan anta (bords)skivas form; särsk. (i formen tavel-) till I 1 d, om mineral: som lätt kan klyvas i tunna skivor, äv. till I 1 e, om kristall: skivformig, bladformig; äv. (numera bl. tillf.) till II: som har taffelpianos form. Hisinger PVetA 1811, s. 15. Större och mindre Flygel- samt .. Taffelformige Piano. LdVBl. 1843, nr 31, s. 3. Färglösa, kvadratiska tafvelformiga kristaller. 2NF 27: 351 (1918). Skiffrigheten uppkom därigenom att de långsträckta eller tavelformiga mineralen under tryckets inverkan blev parallellställda. Hadding Geol. 10 (1954).
(II) -FORTEPIANO. (†) = -piano; jfr fortepiano II. LdVBl. 1 ⁄ 6 1836, s. 4. Schulthess (1885).
(I 1) -FÄRG. (†) färg för ”taffeltryck”. Almström KemTekn. 2: 487 (1845). Auerbach (1915).
-GLAS. [jfr t. tafelglas]
1) (numera föga br.) till I 1: skivglas, planglas; i sht om sådant glas av högre kvalitet (särsk. till skyltfönster l. finare speglar o. d.). Seitz ÄSvGlas 136 (i handl. fr. 1749). Sjelfva (fönster)karmarne omgjordes .. genom insättandet af fem quarters höga tafel-glas. Almqvist Hind. 4 (1833). Lanterneglas, eller Taffelglas bör vara hvitt och rent, utan fläckar, 3 ⁄ 16 tum tjockt. Gynther Förf. 5: 45 (1858). Bättre taffelglas, som man använder till stora skyltfönster och finare speglar, framställer man genom gjutning. Hector Husg. 13 (1904). Med hänsyn till framställningssättet och den tekniska användningen av fabrikatet indelas glaset även i taffelglas (plana glas av alla slag, t.ex. fönsterglas) och hålglas. Seitz Glas. 11 (1933).
2) (†) till I 2, om ett slags dryckesglas använt i festligt sammanhang. HovförtärSthm 1771 C, s. 978. Till Hof- Conditoriet .. Lefwererat Taffelglas. Därs. 1772, s. 342.
(I 3) -GODS. [efter t. tafelgut] (om ä. förh., i sht i Tyskl. o. Baltikum) om gods (se d. o. 6) (urspr.) anslaget till den härskande furstens hovhållning; äv. allmännare, om gods förlänat till mottagarens underhåll. De taffelgodzen, som Hertoginnan uthaf nye Stetin hafve blifvit undankände och under Sveriges upbördh lagde. RP 8: 735 (1641). Den 9 junij reste jag att besee Rummel schantz i Dunaströmmen .. Den 26 till mitt tafellgodz Magnusshoff. Dahlberg Dagb. 280 (1697; uppl. 1912). Om Cammar-Gods .. Altså tiäna en del til Öfwerhetens Håfhållning, och kallas Bona mensalia, tafelgods. Berch Hush. 365 (1747). De pommerska taffelgodsen. Carlsson (o. Rosén) SvH 1: 564 (1962).
(I 1) -GULD. (taffel- 15481749. taffle- 1543) (†) guld i form av skiva l. skivor l. bleck l. blad (se d. o. 4); äv. i individuell anv., om skiva l. bleck o. d. av guld. Smått taffle gull 4 dussin. TullbSthm 11 ⁄ 6 1543. Små taffuelgull 9 dussin. Därs. 10 ⁄ 9 1548. Lind 1: 1515 (1749).
(I 1) -INSTRUMENT. (tavel-) (numera mindre br.) om elektriskt mätinstrument (avsett att sättas upp) på instrumenttavla l. skiva. KatalInstallAsea 1931, s. 255. SEN 3902 (1953).
(I 1, 2) -KLÄDE. (taffel- 16821687. tafflo- 1680) [efter t. tafelkleid] (†) om kläde (se d. o. II 1) för (bords)skiva l. bord o. d.; särsk. om sådant kläde för liturgisk anv. Altare och Tafloklädett. Svedenfors Gränsb. 1: 214 (i handl. fr. 1680). Schmedeman Just. 1169 (1687).
-KONST. (†) i pl., om konster (se konst 5) utförda l. ägnade att utföras ss. underhållning i samband med taffel. DA 1793, nr 287, s. 4. Personne SvTeat. 2: 21 (cit. fr. c. 1795).
-KRANS. [jfr mlt. tafelkrans, t. tafelkranz] (†) bordkrans. TullbSthm 22 ⁄ 11 1578. BoupptSthm 27 ⁄ 6 1672, s. 576 a.
-KÄRL. (†) kärl tillhörande bordsservis; jfr bords-kärl. Heidenstam Vallf. 191 (1888). KatalIndUtstSthm 1897, s. 91.
(I 1) -LACK. [lacket saluförs i form av blad l. plattor] (†) schellack; jfr platt-lack. Almström KemTekn. 2: 314 (1845). Ekbohrn (1936).
(I 5) -LAND. [jfr t. tafelland] geol. (typ av) landskap uppbyggt av sedimentära bergarter o. kännetecknat av platåer l. platåberg med branta sidor o. mer l. mindre djupt nedskurna dalgångar; förr äv. mer l. mindre liktydigt med dels: högslätt, dels: slättland, flackland. Palmblad HbGeogr. 1: 23 (1835). Indelning af högslätterna .. 1. Taffelländer, där grunden utgöres af hårda, skiktade bergarter af hög ålder .. Med tafelländer (i vidstr. bem.) förstår man sådana områden, vare sig hög- eller lågslätter, som under ofantligt långa tidsskeden varit flackland. Hagman FysGeogr. 15 (1903). NE 18: 65 (1995).
(I 1 g) -LANDKORT. (†) om landkarta anbragt l. ritad på l. avsedd att användas på ”lantmätartavla”. BoupptRArk. 1671, Tillägg 1672.
-LJUS. (†) om ett slags ljus (se ljus, sbst. 4 c) av högre kvalitet för anv. på l. vid taffel; särsk. motsatt dels: vaxljus, dels: talgljus. HovförtärSthm 1682, s. 1004. TaffelLius .. Wax Lius .. Talg Lius. Därs. 1771 A, s. 206. Heinrich (1828).
(I 3) -MEDEL. (†) = -penningar 2. KrigVAT 1845, s. 428.
-MUSIK. [jfr t. tafelmusik]
1) till taffel framförd musik, musik till maten; äv. konkret, om enskilt, ss. sådan musik avsett musikstycke; äv. oeg. DeFoë RobCr. 71 (1752; oeg., om fågelsång). Taffelmusiken i ”Don Juan”. Valentin Musikh. 2: 95 (1901). LundagKron. 3: 312 (1955).
2) (numera bl. tillf.) om musikensemble med uppgift att utföra taffelmusik (i bet. 1); jfr musik 5. Taffelmusiken bestod af tvänne orkestrar. Ahnfelt HofvLif 2: 38 (c. 1845). Bauck 1MusH 289 (1862).
(I 1) -MÄSSING. [jfr mlt. tafelmissink, t. tafelmessing] (numera föga br.) för framställning av mässingsföremål avsett råmaterial som utgörs av skivformiga mässingsstycken; jfr rå-verk. Dædalus 1952, s. 109 (174647). Taffelmessingen, skiäres sönder i fyrkantige smärre plåtar, som employeras til Kittelsmideriet. NoraskogArk. 6: 34 (1768). Tafvelmässing, med under 35 proc. zink, för tillverkning af plåt och tråd. 2NF 19: 288 (1913).
-PENNINGAR l. -PENGAR, pl. (taffel- 1723 osv. taffle- 18001908. tafflo- 1904)
1) [fsv. tafflo pänningar; jfr ä. d. tavlepenninge] (†) till I 1 f: pengar som influtit gm kollekt med ”tavla”; jfr håv-penningar 1. Öller Jemshög 304 (1800; om ä. förh.). KyrkohÅ 1910, s. 126 (om ä. förh.).
2) (förr) till I 3: till högre ämbetsman l. till ämbetsverk utgående anslag till representation l. kosthållning. 2PrästP 2: 488 (1723). Justitiae-Stats-Ministern har i lön 4,500 R:dr och i Taffelpenningar 3,500, tillsammans 8000 R:dr. Backman Lags. 3—5: 581 (1847). Rikskanslersämbetet uppfördes på staten med 9,000 rdlr varav 5,000 på extra stat såsom taffelpengar. KansliH 1: 328 (1935).
(II) -PIANO. (förr) = taffel II; jfr -fortepiano. HforsD 16 ⁄ 12 1875, s. 3. Taffelpianot .. hade en rektangulär resonanslåda med strängarna spända i lådans längdriktning och tangentraden parallell med strängarna. Svensson Stauder Musikinstr. 70 (1958).
-REDA. [jfr mlt. tafelrēde] (†) = -servis. Dalin Hist. 2: 843 (1750). Möller (1807).
-REDSKAP. (†) bordssilver, bestick? HovförtärSthm 1689 A, s. 908.
-RIDDARE. (†) om riddare av det runda bordet (se bord, sbst.1 6 m). SvLitTidn. 1817, sp. 324. JERydqvist i 2SAH 12: 332 (1827).
(I 4) -RING. (numera föga br.) ring med ”taffelsten” (se d. o. 2). Stiernflycht HuushAnn. nr 428 (1636). Taffel- och Rosenstens-Ringar. PT 1791, nr 40, s. 3.
-RUND. [fsv. taflrund; jfr mlt. tabelrunde, tabelrunne, tafelrunne, mht. tavelrunde, tavelrunne, ffr. table ronde]
1) i sht i sg. best., i en bretonsk sägen, om det runda bord kring vilket kung Artur samlade sina paladiner, runda bordet. Atterbom PoesH 4: 96 (1848).
2) (numera bl. i vitter stil) i utvidgad anv. av -rund 1, om taffel kring l. vid vilken furste l. anförare l. annan centralgestalt samlar l. tänkes kunna samla sina följeslagare l. förtrogna l. vänner o. d. Phosph. 1811, s. 296. Vid tredje Gustafs taffelrund vi logo / Der snillen samlades förutan sorg. Braun Namnl. 43 (1849). Böök ResSv. 5 (1924).
3) (numera bl. i vitter stil) om krets av personer kring l. vid en taffelrund (i bet. 2). Atterbom Lyr. 3: 237 (1850). Österling MinnV 146 (1967).
-SAL. [jfr t. tafelsaal] (†) bankettsal; jfr sal, sbst.2 2. Stiernstolpe Blumauer 1: 24 (1813). Dens. Wieland Ob. 10 (1816).
-SALT. [jfr t. tafelsalz] (†) bordssalt. Det renaste koksaltet kallas taffelsalt eller bordssalt, är bländhvitt och består av mycket små kristaller. Walin Födoämn. 183 (1906).
-SENAP. (numera föga br.) om färdiglagad, i handeln saluförd senap. (Ekenberg o.) Landin 773 (1894). Walin Födoämn. 181 (1906).
-SERVIS. (taffel- 1693 osv. taffels- 1636) [jfr t. tafelservice] (numera bl. i skildring av ä. förh.) bordsservis; jfr servis 4 b o. -reda, -tyg. RP 6: 716 (1636). De s. k. taffelserviserna i europeiska former blir vanligare under andra oktrojen, dvs. 1748-65, och de kunde omfatta från 37 upp till 129 delar, med tallrikar, uppläggsfat, terriner och kannor. Kulturen 1977, s. 114.
-SKED. (†) sked tillhörande bordssilver. G1R 11: 39 (1536).
(I 1 d) -SKIFFER. (taffel- 17301927. taffle- 17351815) (†) skiffer (se skiffer, sbst.1 2), lätt klyvbar i stora skivor; särsk. om sådan skiffer lämpad för l. använd till framställning av skivor, i sht till bord l. takbeläggning; förr äv. till skrivtavlor (jfr tavla, sbst.2 1 a β). Den swarta bord- och taffelskifwern brytes uti Schweitz och Tyskland. Bromell Berg. 32 (1730). Dædalus 1952, s. 107 (c. 1746; om takskiffer). Kjellin 968 (1927).
(I 4) -SLIPAD, p. adj. (numera mindre br.) om ädelsten o. d.: vars ovansida är slipad till en taffel. Rig 1932, s. 56. DN(B) 11 ⁄ 1 1960, s. 5.
(I 4) -SLIPNING. (numera mindre br.) i fråga om ädelsten o. d.: slipning av ovansida till taffel; i sht närmande sig konkretare anv., om utförd sådan slipning. Östergren (1954). Taffelslipningen — vars namn kommer av att stenen ovantill har en stor ”tavla”, ett fält — har moderniserats och kallas nu baguetteslipning. DN(B) 1960, nr 9, s. 5. NE (1995).
-SMIDE. [fsv. tafelsmidhe; jfr mlt. tafelsmide] (†) om bordssilver; jfr smide 2. Stiernman Riksd. 619 (1605). Widekindi G2A 267 (c. 1676).
-SMÖR. (†) bordssmör. HovförtärSthm 1661, s. 1.
(I 1 d) -SPAT. [mineralet avsöndras i skivor] (†) wollastonit; jfr -skiffer. FKM 4: 102 (1815). 2SvUppslB (1954).
(I 1 h) -SPEL. (†) spel som utförs på därför särskilt inrättat bord. Trycktaffel och andre Taffelspeel speelte han heelt ferdigt. RelCur. 228 (1682).
-STAT. (†) om tjänstefolk l. personal betjänande taffel; jfr stat, sbst.3 II 1. Rabbe PVetA 1770, s. 18.
-STEN.
1) (†) till I 1, om skivliknande stenblock. Bremer NVerld. 2: 319 (1853). AB 3 ⁄ 3 1890, s. 2.
2) (numera föga br.) till I 4: ädelsten o. d. vars övre o. stundom äv. undre yta är planslipad (o. fyrsidig med tvärt avskurna hörn); i sht om ”taffelslipad” diamant. BoupptSthm 1686, s. 30 b (1684). Bland såsom prydnader använda slipade diamanter förekomma .. (bl. a.) Tafelstenar, som äro flata både öfver och under, fyrsidiga och med stympade hörn. Keyser Kemien 1: 97 (1869). BonnierLex. (1966).
(I 1) -TRYCK. (taffel- 18451920. taffle- 18731906) (†) applikationstryck, plattryck; äv. allmännare, om tryck medelst platta vari bokstäver l. figurer utskurits. Almström KemTekn. 2: 476 (1845). Donaterna, som .. skulle gifvit Gutenberg första tanken på de rörliga typerna, voro .. inga typografiska, utan xylografiska arbeten, s. k. tafletryck. UB 1: 534 (1878). 2NF 30: 511 (1920).
(I 1) -TÅNG. (†) om ett slags tång använd vid mässingsbruk. 1 St: Slaggtångh 1 St: Taffelltångh. BoupptSthm 1680, s. 366 a (1679).
-TÄCKARE. [jfr t. tafeldecker] (i sht i skildring av ä. förh.) funktionär vid finare festmåltid l. i förnäm persons hus l. (o. numera bl.) vid kungligt l. furstligt hov med uppgift att ansvara för dukning av o. servering vid bord samt för vård av dukar, servis, bordssilver o. d.; jfr HOVMÄSTARE 2. KlädkamRSthm 1652 A, nr 96. Den svartklädde taffeltäckaren med tvenne andra betjenter började serveringen. Blanche Tafl. 3: 188 (1857). De flesta av våra bekanta hade två betjänter: en kammartjänare och en taffeltäckare. Wrangel Barnd. 59 (1924). Almquist VärldH 5: 478 (1933; om förh. i Frankrike på 1600-talet). NE (1995).
(I 1 d) -TÄKT. (†) skifferbrott. Broman Glys. 1: 322 (1707). SockenbeskrHäls. 199 (1790).
-UPPVAKTNING. (†) om betjäning av gäster vid taffel. Schmedeman Just. 302 (1655).
-UR. [jfr t. tafeluhr] (numera bl. i skildring av ä. förh.) bordsur, bordsstudsare. BoupptSthm 1671, s. 328. Kulturen 1954, s. 118.
(I 1) -VERK. [jfr t. tafelwerk] (numera bl. i skildring av ä. förh.) (av hopfogade skivor bestående) panel; äv.: parkett (se d. o. 4). Psalt. 74: 6 (Bib. 1541). (Den blivande arkitekten måste lära sig) Tafel Wärck med sine särskilte Fält och hwarjehanda Coleurer at Marmorera. Carlberg SthmArchitCont. D 3 b (1740). Fatab. 1935, s. 70 (om förh. på 1700-talet). jfr karmosin-tafelverk.
(I 1) -VÅG. [jfr t. tafelwage] (i sht förr) om balansvåg med två vågskålar, en för vikter o. en för det som vägs, för användning på bord l. disk, i sht i butik; särsk. om sådan våg med skålarna anbragta lodrätt ovanför vågbalken; jfr disk-våg. UB 2: 78 (1873). Dædalus 1957, s. 21.
B (†): TAFFELS-SERVIS, se A.
C (†): TAFFLE-BERG, -BIR, se A.
(I 4) -DIAMANT. om taffelslipad diamant. HusgkamRSthm 1630, s. 115 b.
-DUK, -FORMIG, -GULD, -PENNINGAR, -SKIFFER, -TRYCK, se A. —
(I 1) -ÄNDA. bordsända. RP 8: 217 (1640).
D (†): TAFFLO-KLÄDE, -PENNINGAR, se A.

 

Spalt T 55 band 33, 2002

Webbansvarig