Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYMPATETISK sym1pate4tisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -the-)
Etymologi
[liksom t. sympathetisch, eng. sympathetic sannol. av nylat. sympatheticus, av gr. συμπαϑητικός, till συμπάϑεια, sympati (se SYMPATI) l. συμπαϑέω, har medlidande, l. συμπαϑής, medlidsam med anslutning till παϑητικός (se PATETIK, adj.)]
1) (numera mindre br.) som gm sympati (se d. o. 4) utövar (ofta ss. magiskt l. mystiskt uppfattat) inflytande (på avstånd) på ngn l. ngt; särsk. om salva (se SALVA, sbst.2) l. kur (se KUR, sbst.3); äv.: som består i l. grundar sig på l. på annat sätt hänför sig till sådant inflytande. Serenius Ooo 2 b (1734; om salva). Slagrutan .. förmenes genom sin underbara Sympathetiska egenskap upleta de fördålda Malmer och skatter. Wallerius PVetA 1744, s. 14. En gemensam inbördes ande har sökt lossa Människoslägtet ifrån fördomsbojor, och at förtaga vidskepliga Signerier och Sympathetiska villor. Schulz V. Schulzenheim ÅmVetA 1806, s. 39. Paracelsi berömda vapensalva .. innehöll bl. a. egyptisk mumie, människohufvudskålsmossa o. daggmaskar. Denna salva hade den underbara egenskapen, att den sympatetiskt helade sticksår, om det vapen, som gifvit såret, blef ombundet med salvan, äfven om den sårade befann sig aldrig så långt borta. Lindgren Läkem. 65 (1918). Att sjukdomar lättast fördrivas när månen är i nedan, är en utbredd tro i den s. k. sympatetiska medicinen. Hewe VälsignVäxt. 123 (1939). — särsk.
a) i fråga om tanken l. tron att föremål påverkar varandra även sedan de inte längre står i kontakt med varandra; äv. i fråga om tanken att lika åstadkommer lika, i sht i uttr. sympatetisk magi. FoU 24: 172 (1911: magi). De rent sympatetiska användningarna (av den röda färgen får ej) förglömmas. Rött var ett medel att framkalla, fördriva och avvända det röda (ss. blod l. eld). Fatab. 1928, s. 179. SAOL (1973: magi).
b) om bläck (se BLÄCK, sbst.1): som åstadkommer skrift vilken framträder först efter behandling med värme l. kemikalier o. dyl. (o. åter kan göras osynlig); äv. i överförd anv., om skrift åstadkommen med sådant bläck. Loenbom Stenbock 4: 335 (1765; om bläck). När hon höll duken mot elden, läste hon på dess motsida en sympatetisk skrift. Topelius Vint. I. 2: 209 (1862, 1880). Mellan vardagliga anteckningar hade han skrivit med sympatetiskt bläck. Jag fick ingen reaktion, innan jag försökte sockervatten. Ashton-Wolfe OndTjusn. 192 (1931).
2) (numera mindre br.) om känslor o. d. hos olika personer: som överensstämmer (o. därmed själsligt förenar) l. medför (ömsesidig) lockelse l. påverkan; äv. om känsla väckt ss. följd av (medvetet åstadkommen) påverkan; äv. om dragning mellan personer; äv. om personer som känner sådan dragning till varandra (jfr SYMPATI 1 o. 4). Leopold 6: 211 (c. 1785). En oförklarlig, djupt i naturen grundad, sympatetisk dragning äger rum menniskoandarne emellan. Zedritz TurkMus. 106 (1835). O Chasteté, dig sänder / Min rörda läpp en kyss; hos mig dess känsla tänder / En sympathetisk eld, som ej förkolna skall. Almqvist Amor. 154 (1839). Just detta (dvs. att ana fiender överallt) utgör det sympatetiska föreningsbandet oss emellan (dvs. mellan Görtz o. K. XII) och gör, att vi skola stå eller falla tillsammans. Crusenstolpe Tess. 4: 410 (1849). Kunde man tala så, att de sympathetiska känslorna upprördes, var man en god predikant. Boëthius Levn. 84 (1876). På ett .. ställe samlade sig en sympatetisk krets kring en finsk kvartett, som föredrog några av sina nationella, förtjusande, vemodiga sånger. Verd. 1890, s. 255. — särsk.
a) medkännande, deltagande (se DELTAGA 6 c). Geijer I. 5: 202 (1819). Hvad slagen af känslorna beträffar, så indelas de: .. 3) I sympathetiska och idiopathiska, eller sådana, som väckas och föranledas genom ett ömsesidigt förhållande emellan menniskor .. och sådana, som utan detta måste uppkomma hos särskilda individer. Boström 1: 129 (c. 1830). När man besinnar hur vördsamt sympatetiskt Kierkegaard behandlas av senare statsteologer kan man ha tankfullt nöje av att minnas hur han tog sig ut från ecklesiastik synpunkt medan hans inflytande ännu var färskt och farligt. Johanson Stärbh. 159 (1946).
b) sympatisk (se d. o. 4). Dubbelt sympatetiskt verkar vid hans (dvs. G. Sprengtportens) sida intrycket af den unge Gustaf Armfelts liffulla personlighet. Tegnér Armfelt 1: 39 (1883). Jag tyckte mig .. slutligen höra den vackra, sympatetiska rösten. Sundblad Tusch 1: 76 (1887).
c) i utvidgad anv.; särsk.
α) i uttr. sympatetisk ton, medljudande ton, särsk. om ton från instrument som samljuder med ton från annat instrument utan att sträng o. d. på det förra instrumentet har slagits an; äv. i uttr. sympatetisk(a) darrning(ar), i utvidgad l. bildl. anv. Blek blef sångaren af sina egna toner. Bleka voro åhörarne. Rysningar genomilade dem, och sympatetiska darrningar susade äfven i träden. Bremer Nina 304 (1835). KonvLex. (1864: toner). Martinson ArméHor. 43 (1942: darrning).
β) som är i överensstämmelse, som motsvarar. Ljunggren Est. 1: 51 (1856). Det franska folkets skaplynne är afgjordt sympatetiskt med det slags storhet, som bländar ögat och framgår på koturn. Forssell Stud. 1: 46 (1871, 1875). Den i sig gestaltlösa känslan griper, för att kunna meddela sig, efter sympatetiska bilder. Ljunggren SmSkr. 3: 75 (1881).
γ) (†) i fråga om djur, om färg: som utgör skyddsfärg (se d. o. 1). Framtiden 1869, s. 687.
3) (†) i uttr. sympatetiska nerven, om sympatiska nervsystemet (jfr SYMPATISK 5). Retzius BrFlorman 34 (1825).

 

Spalt S 15556 band 33, 2000

Webbansvarig