Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SUIVERAD, p. adj.
Ordformer
(sui- 1818 (: osuiveradt, n.). svi- 1818—1838)
Etymologi
[efter fr. suivi, p. pf. av suivre, följa (med), följa efter o. d., av vulgärlat. sequere, av lat. sequi, följa (se SEKVENT)]
(†) som kännetecknas av logiskt sammanhang (se d. o. 7 a), sammanhängande (se d. o. 7). (1600-talets) dogmatiska skrifter afhandlade nästan intet annat än theologiska ämnen, nästan alltid på Latin, eller voro de åtminstone med latinska citationer så genombrutna, att intet sviveradt föredrag deraf kunde uppkomma. Hammarsköld SvVitt. 1: 104 (1818). Nu kan man tryggt skrida till en sviverad tolkning af mera periodiskt byggda (latinska) läsestycken. SvLittFT 1838, sp. 504.

 

Spalt S 14482 band 32, 1997

Webbansvarig