Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SUKTA (sùkta Weste (1807), LoW (1889; med uppgift om grav accent), suk3ta2 LoW (1911)), v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (Weste (1807), Sahlin SkånFärg. 167 (1928)).
Ordformer
(äv. suck-)
Etymologi
[sv. dial. sukta in, tränga in, sugas in; samhörigt med SUKT]
(†)
1) motsv. SUKT 1; särsk. ss. vbalsbst. -ning, i fråga om att låta vätska tränga in i ngt för att ge önskad färg o. fuktighet. Slutligen besprutades bresiljehögarna med vatten, till dess en viss önskad färg och fuktighet erhölls. Detta kallades fermentering eller suktning. Sahlin SkånFärg. 167 (1928; i skildring av ä. förh.).
2) motsv. SUKT 2: uppmjuka (läder gm insmörjning l. gm att blöta det). Weste (1807). (Sv.) suktadt läder (t.) erweichtes Leder. Klint (1906). SAOL (1923).
Ssgr (till 2; †): SUKT-LÄDER. läder som sugit upp (fett l. vätska) o. därigm mjukats upp o. gjorts formbart. Weste FörslSAOB (c. 1817). SAOL (1923). —
-STÖVLAR, pl. stövlar av suktläder. Ifrån gamle Herrar i Suktstöflar till Petimaitren med de länta wadorne. VexiöBl. 2⁄9 1826, s. 3. De korta benens (nedersta) .. tredjedelar voro .. (hos länsmannen) foderaliserade .. i tätt åtsittande så kallade ”sucktstöflar” gifvande full relief åt så väl vaden som hälen. Gosselman Sjöm. 2: 53 (1839).

 

Spalt S 14484 band 32, 1997

Webbansvarig