Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SUDEL l. SUDDEL, r. l. m.
Ordformer
(suddel c. 1755. sudel c. 1755)
Etymologi
[av ä. t. o. t. dial. sudel, moras, träsk, sumpmark, vattenpuss, smuts; möjl. dental utvidgning av den rot som (med guttural resp. labial utvidgning) föreligger i SUGA, v., o. SUPA, v., dricka, o. sannol. rotbesläktat med SOTTA, v. — Jfr SUDLA, v., SUDRIG]
(†) smuts l. orenlighet. Schultze Ordb. 5180 (c. 1755).
Ssg, se sudla, v. ssg.

 

Spalt S 14426 band 32, 1997

Webbansvarig