Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÖVEKEN, n.? l. m.?, anträffat bl. i sg. obest.; l. STÖVEKA, f.? l. m.?; pl. -er (Forssell Hist. II. 1: 18 (i handl. fr. 1559), Rålamb HbAdÖfn. L 3 b (1690)).
Ordformer
(stöffueker, pl. 1559. stöfweka 1640. stöfweken 1690. stöfwiker, pl. 1690)
Etymologi
[fsv. stöveke, m.? l. n.?; liksom ä. d. støv(e)ken av mlt. stöv(e)ken, stoefken, stöken, n. (lt. stöfken), motsv. t. stübchen, diminutiv till stōp, stop (se STOP, sbst.1)]
(†) om ett från ort till ort vanl. varierande rymdmått (se d. o. 3) för flytande varor. Räknas på Åmet 40 stöffueker. Forssell Hist. II. 1: 18 (i handl. fr. 1559). Rålamb HbAdÖfn. L 3 b (1690).

 

Spalt S 14322 band 32, 1997

Webbansvarig