Publicerad 1997   Lämna synpunkter
-STÖRTIG ~stœr2tig, adj.2
Etymologi
[fsv. -störtogher, -störtigh (i ssgn genstörtogher, genstörtigh, genstörtig), (med anslutning till STÖRTA, v.) avledn. av fsv. styrkt, styrka, motståndskraft, motsv. fvn. styrkt, dets., till STYRKA, sbst., l. bildat direkt till STÖRTA, v. (jfr t. sturzig, stürzig, häftig, våldsam, trotsig (se STURTSIG))]
som bjuder motstånd l. motsätter sig ngt o. d.; i ssgrna GEN-, UPP-STÖRTIG.

 

Spalt S 14261 band 32, 1997

Webbansvarig