Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÄNDIG stän3dig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(stend- 1644—1710. ständ- 1617 osv.)
Etymologi
[jfr ä. d. stændig; av t. ständig, av mht. o. fht. -stendec, -stendic i sådana ssgr som mht. widerstendic, som gör motstånd, fht. instendigo, adv., ivrigt, enständigt, l. mlt. stendich; avledn. av stand, stående (se STÅND, sbst.1). — Jfr STÄNDELIGEN]
1) (†) som står kvar l. förblir (på samma ställe). (Husesyn vid officers boställe) förrättes således, at man företager sig .. at beskrifwa .. hwart rum i Byggningen, med tilhörige Dörrar, Gångjärn, Lås, .. Tak och annat, som i samma rum ständigt blifwer, hurudant thet är, om thet är behållit, eller ther på något fattas. Schmedeman Just. 1462 (1696).
2) (†) som håller stånd l. som står emot yttre påverkan; som står fast; som man kan lita på; hållbar (se d. o. 2). — särsk.
a) om ngt sakligt: hållbar, beständig; om skäl: som står sig, som håller. Det är min vnderdånige Skyldigheet, at på alla hendelsser och wid anfordran medh Stendige Skiäl ehrwijsa denne min vnderdånige relation wara oprichtigh. HSH 31: 253 (1663). Bräder kring steenfoten på kiöket, effter leer ok kalck aldrig blir ständig. OfferdalKArk. N I 1, s. 78 (1712).
b) om person: som står fast; som man kan lita på, pålitlig, tillförlitlig; särsk. i sådana uttr. som vara ständig (i l. vid ngt), hålla fast vid l. (envist l. ståndaktigt) framhärda i l. vidhålla ngt. VDBötB 1638, s. 151. Aldenstundh hon wed Albo heradtz ting är förhörd worden, och hon wed samma bekiennelse stendig är. VRP 1644, s. 23. H:r Professor Sweder war i sin förra utlåtelse ständig, neml. at .. (studenterna) skulle recantera sin otillbörlighet och injurier samt tillstå at de giordt orätt. ConsAcAboP 10: 303 (1712). Beträffande .. det af sökanderne yrkade testamentet .. så hafva .. svaranderne förblifvit ständige deri, det någon författning af berörde datum uti aflidne .. (grosshandlarens) bo ej skall funnits. Calonius 5: 310 (1800). — särsk. i uttr. vara ngt ständig l. hålla ngt ständigt, erkänna l. vidgå ngt. Claes Allert erkännes af rätten wara plichtig och skyldig at inlösa och betala sin handskrift, dän han war siälfwer ständig. 3SthmTb. 13: 111 (1623). Blef afsagt at Contractet skall ständigt hållas. VRP 1634, s. 527. Han (har) warit gälden ständig och lofwat .. betala. ConsAcAboP 9: 467 (1708).
3) permanent; stadigvarande; bestående; stående; oavbruten. — särsk.
a) (numera mindre br.) med delvis rumslig bet. (jfr 1). Altså är härmed .. Wår nådige wilje och befalning, at I ansäjen Magistraterne i Städerne, thet the intet understå sig at meddela Pasz åt någre andre, än the som i Städerne .. hafwa theras ständige tilhåld. Schmedeman Just. 1441 (1696). Sielfwa wilkoren, och de (av Kungl. Maj:t) härwid giorde författningar, äro 1:o At Regementerne måge blifwa förlagde i ständiga Garnizoner. PH 6: 4056 (1756). Ehrensvärd HushRegl. 1761—62, § 481 (om militärsjukhus). (Sv.) Ständigt uppehåll. (Fr.) Demeure fixe. Nordforss (1805). särsk. (förr) om befästning: permanent. 2NF 2: 1196 (1904).
b) utan (mera påtaglig) rumslig bet.
α) om ngt sakligt: som består l. finns l. fortgår alltid l. under en längre period; som utan avbrott l. uppehåll varar l. pågår l. fungerar; permanent; bestående, varaktig; oupphörlig, oavbruten, ihållande. Elliest syntes och på then tijdh (dvs. under Kalmarkriget), samme konungzlige wärdigheet (dvs. den svenska tronen) eij så fast ständigh. Gustaf II Adolf 194 (1617). Hvem verlden lijtet sedt, han lättlig säya veet, / At intet ständigt är än obeständigheet. Holmström Vitt. 195 (c. 1700). (Själen) drar sin boning tungt och ofta swikta plär; / Dock som en Frihets wän i ständigt arbet är. Dalin Vitt. II. 5: 35 (1755). (Det pågående dansk-tyska kriget) höll oss i en ständig oro. De Geer Minn. 1: 271 (1892). Gören detta under ständig åkallan och bön. Ef. 6: 18 (Bib. 1917). Först under Gustaf II Adolfs och Kristinas regeringar .. fingo de svenska ständiga beskickningarna sitt genombrott. NordT 1926, s. 421. Ständig beredskap. OrdbFjärrförb. 179 (1940). — särsk.
α) i fråga om naturföreteelser: som icke upphör l. försvinner; som förblir året om o. från år till år. På denna kala del af berget .. hvilar hela sommaren öfver en ständig snö i större och mindre drifvor. Hisinger Ant. 1: 88 (1819). LbFolksk. 128 (1890: ständig is).
β) om åker l. åkervall o. d.: som förblir från år till år. Det är alt ständig åker. Barchæus LandthHall. 38 (1773).
γ) (†) i uttr. sätta ngt på (en) ständig fot, sätta ngt i ett tillstånd kännetecknat av stående l. permanent organisation o. beredskap; särsk. i fråga om krigsmakt o. d. (I Danmark) haar man .. sökt, .. at sättia milicen .. vppå en godh ständigh foot. Brask Pufendorf Hist. 342 (1680). Efter omständigheterna .. är .. Ost-Indiske Handelen på en mera ständig fot satt. PH 5: 3208 (1752). Augustus satte (den romerska) Siö-makten på en ständig fot. Dalin Montesquieu 112 (1755).
δ) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om besittningsrätt: permanent, ärftlig; jfr ÅBO-RÄTT. Sundén (1891). 1NJA 1935, s. 175.
ε) mil. i uttr. ständig indelning, se INDELNING, sbst.1 1 a.
ζ) bankv. i uttr. ständig ränta (jfr 6 b), perpetuell ränta (se PERPETUELL b). NF 14: 218 (1890). Ständig, perpetuell el. evig ränta beräknas ofta för statslån. 3NF 17: 31 (1932).
η) (†) i uttr. ständigt namn, om substantiv. Ljungberg SvSpr. 34 (1756).
ϑ) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. ständig markegång, om kameral markegång gällande utan ändring fr. o. m. visst angivet år o. alltid därefter, permanent l. en gång för alla fixerad kameral markegång. På alle de .. små (skatte)Perzedlar, som härtils undergådt förwandling (till penningränta), kan stadgas en wisz och ständig Marckgång, hwarefter de alle år i penningar komma at betalas. PH 2: 919 (1731). Bonsdorff Kam. 106 (1833).
β) om person l. djur l. kollektiv: stadigvarande l. fast o. d. Öfver 15 officerare voro då (vintern 1778—79) ständiga gäster i Sprengtportens hus, utan att räkna dem som regelbundet gjorde besök. Tegnér Armfelt 1: 21 (1883). Hunden blev hans ständiga följeslagare. SvHandordb. (1966). Den adliga fastern var .. släktens skojigaste, .. ständig prenumerant på Grönköpings Veckoblad. Zetterström EnslBel. 16 (1981).
α) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. ständig åbo, person med ständig besittningsrätt i form av stadgad åborätt. PT 1906, nr 115 B, s. 2.
β) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om armé l. truppstyrka l. vaktstyrka o. d.: som l. vars personal hölls ständigt beredd l. redo till (krigs)tjänst; som l. vars personal utan att hemförlovas l. skingras o. d. hölls kvar i tjänst under mycket lång tid. Ständige regementer till häst. HH XVIII. 2: 5 (1679). Aldrig hafver en så ständig, regulair och starck milice för den salige konungens (dvs. K. XI) tid i Sverige varit inrättad. HT 1889, s. 51 (1710). (I början av 1500-talet) hade Kronan ingen ständig krigshär: troppar wärfvades när nöden fordrade. Dalin Hist. III. 1: 363 (1761). Ständig spaningspatrull utsändes .. för att .. observera och rapportera fiendens åtgöranden. SoldIInf. 1944, s. 220.
γ) (†) i uttr. bli ständig, förbliva l. fortsätta, närmande sig bet.: kvarstå o. d. Rothemestarne blifwa ständige som woro i förledit åhr. Hanss hansson blifwer ständigh wedh Byfougda tiensten. VRP 1674, s. 60.
c) (†) om bi: som är representerad hela året i bisamhället. The Ordinaire, som här omtalas, fördelas i 3 hopar eller Classer: nemligen 1. Vise. 2. Arbets bij och 3. Drönare .. De kunna delas så, at de .. (tvenne) förre kallas ständige och de Senare oständige. Linnæus Bijskjöts. 3 (1768). — jfr O-STÄNDIG.
d) ss. adv. motsv. a o. b; särsk. liktydigt med: alltid; oavbrutet. Dalin Arg. 1: 42 (1733, 1754). (Myrtenträdet) är ständigt grönt. Retzius FlVirg. 73 (1809). Vår längtan, ständigt vänd mot nya skeppsbrott, överlever varje förlisning. Ruin SjunknH 11 (1956). — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. för ständigt, för alltid, för evigt. Snart är all förtrollning / för ständigt gången. Almquist Rimlek 140 (1894). LychnBibl. 3: 135 (1941).
β) (†) i uttr. bliva ständigt vid ngt, (hela tiden) stanna kvar vid ngt (o. hålla det i beredskap). Alla Wakter blifwa ständigt wid Gewäret (vid eldsvåda). PH 5: 3131 (1751).
γ) (†) närmande sig bet.: ofta. Man såg ej Grefven sjelf, så ständigt som man ville. Leopold 2: 282 (1800, 1815).
δ) (†) i uttr. allt ständigt, fortfarande, hela tiden. Gudmund Olson continuerar i sitt fyllerij alt stendigt. Schück VittA 3: 118 (i handl. fr. 1693). I Dresden visas allt ständigt / För gapande efterslägt / Den hästsko som högst-egenhändigt / I tvänne hälfter han (dvs. August II av Polen) bräckt. Snoilsky 4: 3 (1887).
4) [utvecklat ur 2 o. 3] (†) giltig l. gill l. gällande; i sht om rättsregel l. rättsligt anspråk l. rättsfaktum o. d.: rättsligt giltig l. bindande l. rättskraftig. KamKollP 1: 281 (1625). Ty dömes kiöpet ständigt och fast nu och i tilkommande tider. VRP 1647, s. 223. Swedberg SabbRo Förmäle § 16 (1710; om skrivregler). Nu tilstår gäldenär gäld sin, men wil then qwitta mot någon fordran hos borgenären: Finner Konungens Befalningshafwande samma fordring klar, ständig och förfallen; tå (osv.). UB 4: 7 (Lag 1734). Konungens Befallningshafvande (kan) icke .. medgifva qvittning för annan gäld än den, som ännu är ständig. Schrevelius CivR 2: 462 (1847). — särsk. i uttr. ständigt mynt, giltigt l. gällande mynt. VDAkt. 1731, nr 495.
5) [eg. specialanv. av 3] om person l. arbetsdjur: vars uppdrag l. anställning l. arbete o. d. består under en längre tid l. alltid; äv. närmande sig l. övergående i bet.: ordinarie l. fast anställd; numera nästan bl. i a, b. Derjempte warit så olyckelig wid knechtehållet att iag på 4 åhrs tijd måst legia 3 ständiga karlar. VDAkt. 1708, nr 310. På alla ständiga Hyttearbetare (vid masugn) skal Öfwermasmästaren hålla Förteckning. PH 8: 7149 (1766). (Bönderna i Halland) hålla sig inga ständiga oxar i brist på vinterfoder. Barchæus LandthHall. 39 (1773). Utskottet har funnit, att konungens domsrätt borde utöfvas af en konungens högsta domstol, hvaruti ledamöterna skulle blifva ständiga embetsmän. Järta 1: 52 (1809). Ständig .. (dvs.) ordinarie. Cannelin (1921). — särsk.
a) om ledamot, delegat o. d.: som väljs l. utses utan angiven tidsbegränsning, permanent; särsk. om delegat vid vissa folkrättsliga övernationella organisationer: vars uppdrag icke är begränsat till viss session l. tidsperiod, permanent. Wedberg 1HD 76 (i handl. fr. 1799; om ledamot). Sveriges nuvarande ständige delegat (i FN) är ambassadör Sverker Åström. Industria 1970, nr 7—8, s. 66.
b) [efter fr. secrétaire perpétuel de l’Académie française] i uttr. ständig sekreterare, på livstid vald l. utsedd sekreterare, permanent sekreterare; särsk. om sekreterare vid akademi, lärt sällskap o. d.; i fråga om sv. förh. särsk. (o. numera bl.) om sekreterare som utses för tiden fram till 70 års ålder l. till en tidpunkt mer l. mindre motsv. normal pensionsålder i statlig tjänst; jfr BESTÄNDIG 2 c α. D’Alembert, Franska Akademiens ständige Sekreterare. Rosenstein 1: 72 (1787). Akademiens ständige sekreterare herr Österling. 3SAH LX. 1: 7 (1949).
c) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. ständig adjunkt, extra ordinarie prästman med jämförelsevis fast biträdande tjänstgöring; äv. närmande sig 6, om adjungerad ledamot av hovrätt, med ofta l. regelbundet återkommande förordnanden l. mer l. mindre fast tjänstgöring. SoS 1907, s. 182 (i hovrätt). Ständig adjunkt .. (dvs.) kyrkoadjunkt el. extra ordinarie prästman med mera fast biträdande tjänstgöring i större församling. IllSvOrdb. (1955).
d) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. ständig soldat l. korpral l. löjtnant o. d., i fråga om förh. under indelningsverket, om soldat osv. med ordinarie tjänst l. anställning. Rusthållarenss såhn i Ringhult .. lähr nu blij ständigh Corporal snart. KKD 7: 178 (1708). Prehnberg, första eller stendig Lieutnant wid Öfverst-Lieutnantz Comp. är i lifvet och blef fången uti action. HC12H 2: 28 (c. 1710). Erengissle Nilsson .. som war ständig Soldat för Trästens Roten i Wisslanda Sochn. VDAkt. 1710, nr 355.
6) om verksamhet l. skeende o. d.: som ofta l. gång på gång l. år efter år o. d. upprepas l. återkommer l. förekommer; äv. i utvidgad anv., i uttr. vara ständig skottavla för (det l. det), ofta osv. utsättas för (det osv.). PH 8: 7196 (1766). (Tidningen Argus) hade .. i de sista åren (före sin nedläggning) varit en ständig skott-tafla för Aftonbladets qvicka skämt. Sturzen-Becker 1: 170 (1861). Spårvagnen .. måste genom ständigt signalerande skaffa sig väg genom folkträngseln. Forell Ceylon 196 (1929). (Frågan om omskärelsen) ledde till ständiga uppträden och diskussioner. Apg. 15: 2 (NT 1981). — särsk.
a) ss. adv.: oavbrutet, gång på gång. Jämt och ständigt, se JÄMT, adv.2 c. Mötte ständigt resande, genomblötta in på kroppen. Kellgren (SVS) 6: 228 (1789).
b) (numera föga br.) i uttr. ständig ränta (jfr 3 b α ζ), om årligen återkommande skatt; särsk. om sådan skatt som trätt i stället för tidigare gällande skyldighet att prestera skattepersedel. PH 2: 920 (1731). Alla skattebidrag, som af .. (en viss) socken utgå äro enligt tabellen: 1:o. Bewillning .. 2:o. Ständige räntor. Widmark Helsingl. 2: 72 (1849). Samtiden 1872, s. 410.
c) (numera föga br.) i uttr. ständigt vederlag, om årligen o. för evärdlig tid ur statskassan utgående ersättning för minskad inkomst från sådant tionde som (ursprungligen gm Västerås recess 1527) indragits till statsverket. Vederlag kallas ständigt, när det är gifvit i ersättning för mistadt Landgille; och får då aldrig indragas. Rabenius Kam. § 327 (1825). 2NF 15: 51 (1911).
7) ss. adv., i allmännare anv. ss. bestämning till adj. l. adv. i komp. l. till particip för att ange en stegrande innebörd, ofta liktydigt med: allt l. alltmer. Hon blef ständigt svagare och svagare. Widegren (1788). Ständigt högre skall jag stiga, / Ständigt vidgad se min verld. Rydberg Faust 274 (1878). Omkring sin hjelte (dvs. K. XII) slöto de blå / En ständigt glesnande mur. Snoilsky 2: 76 (1881). Omstöpningen av bygd och obygd fortsätter .. alltjämt i ständigt accelererad takt. Selander LevLandsk. 9 (1955).
Ssgr: A: STÄNDIG-VARANDE, p. adj. (ständig- 1686—1863. ständigt- 1785) (numera föga br.) till 3 b: ständig. VDAkt. 1686, nr 173. Schwartz Pos. 4 (1863).
B: (3 d) STÄNDIGT-GRÖN. [efter t. immergrün] De ständigtgröna växterna. BotN 1913, s. 242.
-VARANDE, se A.
Avledn.: STÄNDIGHET, r. l. f.
1) (†) till 2 b, om förhållandet l. egenskapen att vara dels ståndaktig, dels trofast, icke ombytlig, löftestrogen l. ordhållig. Nu såsom han sedan .. detta sitt ächtenskaps löfte .. will retrahera och ryggia, oanseedt han af sin kyrckioheerde Wyrdige Mester Johan Spaak till ständigheet alfwarligen ähr förmant. VDAkt. 1665, nr 343. Lindfors (1824).
2) till 3 a, b, om förhållandet l. egenskapen att vara ständig, permanens, varaktighet, beständighet. Lind 1: 1474 (1749). Meurman (1847).
3) (†) till 4, om förhållandet l. egenskapen att vara giltig l. gill l. gällande, giltighet. Stiernman Riksd. 1958 (1686). Rösternas ständighet och belopp, med röstgifwares behörighet, underställas .. Biskopens samt .. Consistorii Högrättwisa granskning och afgörande. VDAkt. 1797, nr 367.
4) till 3 b α, 6, om förhållandet l. egenskapen att vara permanent l. ständigt upprepad l. återkommande. Tionden af tackjernet är en ansenlig inkomst för .. Kronan, och angelägit är at den wid sin ständighet bibehålles. Bergv. 2: 173 (1740).

 

Spalt S 14114 band 32, 1997

Webbansvarig