Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STYVNA sty3vna2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(förr äv. -yy-, -f-, -ff-)
Etymologi
[jfr d. stivne; inkoativbildning till STYV, adj. — Jfr STYVNAD]
I. intr.: bli styv o. d.; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.
1) motsv. STYV, adj. 1 (a—c, e—g): bli styv; stelna; koagulera; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Schroderus Comenius Reg. (1639). Styfna, stelna, warda frusen. Linc. Ttt 6 a (1640). Warg 122 (1755; om gelé). Dens. 279 (om fisk som halstras). PH 6: 3870 (1755; om strömming överströdd med salt). Om Remtygen .. spricka och styfna. Därs. 10: 352 (1774). Kölden var bister, (de genomvåta) kläderna styfnade till is. Læstadius 2Journ. 373 (1833). Almqvist Ekols. 3: 225 (1847; i p. pf., om lera). Styfna af smuts. Ahlman (1865). En man som .. genom att oaflåtligt ta hårdt i arbetet, fått styfnad hud i sina händer. VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 228. Drangel London Vargh. 61 (1908; i p. pr., om sår). Det droppade och rann från duk och underlik, vilka efterhand styvnade av väta och köld. Sparre MyrL 35 (1917). Det var månsken och en lätt frost, så att löven, som styvnat, frasade under stegen. Wägner Silv. 64 (1924). Lundberg känner nackhåren styvna. Mannen på Göta kanal! Sjöwall o. Wahlöö Ros. 149 (1965). — särsk. motsv. STYV, adj. 1 g. Ostronsås .. ostronen läggas med sin saft och ett par glas godt hvitt vin i en kastrull, och få styfna öfver elden. Langlet Husm. 365 (1884). Sydfransk sås .. Åtta äggulor röras med 60 gr. fin matolja öfver sakta eld till massan styfnar, då den ställes att blifva kall. Därs. 376. Gräddens godhet och förmåga att styfna är så olika. Grafström Kond. 141 (1892).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk.: hårdna l. stelna. När hennes (dvs. naturens) humör styfnat till trettio graders köld och derutöfver. Cygnæus 3: 249 (1861). Såsom den gamle .. fältmarskalken Moltke yttrade, ”Europa styfnar i vapen”. BtRiksdP 1892 B, Saml. 1. II. 1: nr 1, s. 4; jfr c. Förmodanden och sannolikhetsberäkningar, vilka småningom, som det plägar gå, har styvnat till antagna fakta. Johanson Stärbh. 8 (1929, 1946); jfr c. Berlin: Tyska motståndet har märkbart styvnat. UNT 19/1 1945, s. 1. — särsk.
a) om (synen av) ngt i rörelse: (liksom) stelna. Synen styyfnad’ och swartnade bort. Hiärne (SvNatL) 214 (1665). CVAStrandberg 5: 44 (1862; om moln). Där firad statsman ringad stod av frågor / från dagens frågare i styvnat vimmel, / alltmedan sober gåsmarsch av de fallna / och högtidsstärkta åsiktsbankruttörer / invid berättade om styrkas svaghet. Sjöberg Kris. 76 (1926).
b) om ansikte l. leende l. grimas: (liksom) stelna; jfr 3 slutet, 4. Hans sotiga ansikte lystes ett ögonblick upp af ett bredt grin, för att lika hastigt styfna i djupt allvar. Dahllöf Brudkr. 116 (1910). (Han) satt och funderade vid brasan med ett styfnadt, förgrämdt grin i mungiporna. Brunius 12Flick. 147 (1912); jfr 3 slutet.
c) förlora (en del av) sin mänskliga värme l. förmåga till medkänsla l. sin andliga spänst l. sin anpassningsbarhet o. d., stelna. Bremer Nina 401 (1835). (I Dalarna) skulle .. (människor) styfna till själ och sinne, om de icke hade familjen och religionen. Dens. Dal. 123 (1845). Alla .. (K. XII:s) konungsliga och menskliga dygder likasom styfnade under sitt eget öfvermått. Topelius Fält. 3: 79 (1858). (Predikanten) var ej en af de gråtmilde, han hade styfnat i kampen om lif och död. Dens. Planet. 3: 243 (1889). Där finnes .. i dikten En gammal ungkarls julgran, en av de bästa bilderna för .. (Hj. Procopés) litet styvnade väsen, som isats likt den gamle ungkarlens ohuggna julgran, men (osv.). Kihlman NordProf. 356 (1928, 1935). Just därför att han (dvs. G. Wallin d. y.) innerst bar på en hemlig sympati (för katolicismen), som han icke vågade tillstå ens för sig själv, har han rest sig till försvar, styvnat och förhärdat sig i sin obönhörliga renlärighet. Andræ i 3SAH XLV. 1: 305 (1934). Han styvnade bara i sin fräckhet, skällde på allting. Siwertz JagFatt. 260 (1939). Hans sinne har styvnat. IllSvOrdb. (1955).
3) motsv. STYV, adj. 2 (a—c): bli styv. Österling Lärops. 333 (1727). En åldrig, styfnad kropp. Livin Kyrk. 109 (1781). Och i sin åldriga rustning kom den väntade Fursten: / Stilla, betänksamt trädde han upp, re’n styfnad i gången. MarkallN 1: 50 (1820). Hon hade gått, som man går i hettan, tills lemmarna styfna, och fötterna blifva ömma. Geijerstam Gråkallt 111 (1882). Näfvar, som styfnat kring spad- och korpskaft. Törnblom Rall. 37 (1909). Dömen ej hårt om med styvnade fingrar jag griper i lyran. Siwertz Ekotempl. 11 (1930). Stenius HelgKlost. 29 (1934; om halsmuskler). Hon rätade med möda på ryggen, som synbarligen styvnat (under jordgubbsplockningen). Kihlman Idyll 103 (1936). (Han fick) inte fram något annat ljud än en väsning, för hans tunga hade styvnat av torka. Mörne FörtrollÖn 128 (1945). — särsk. (mera tillf.) om ansikte: förlora sin rörlighet (o. förmåga att uttrycka känslor); jfr 2 b. Så mycken förundran, som gubbens styfnade fysionomi var i stånd att uttrycka. Topelius Vint. II. 1: 44 (1850, 1881). Man åldras .. / .. Ens anlet styvnar, kan knappt veckas mer / av vrede äller löje, vad än sker. Forsslund FriVärs 47 (1908).
4) motsv. STYV, adj. 4: bli styv. — särsk.
a) motsv. STYV, adj. 4 a. Glömmer man att vattna fuksian, bli bladen snart slaka och hänga nedåt. Vattnar man den därpå, dröjer det ej länge, förrän bladen åter styvna och räta ut sig. Bolin KemVerkst. 49 (1942).
b) motsv. STYV, adj. 4 c. (Det blod) som utgutit sig uti fetthinnans mellanrum, (ingår) omedelbart åter .. uti blodådrorne, hvilket är fallet, när, efter en föregången styfning, mankönets födslolem, samt mandeln af qvinnolemmen (clitoris) .. slakna. Sönnerberg Loder 246 (1799). (Hunden) satte svansen i hastigare rörelse, nu avancerar hon, svansen styfnar, men innan hon gjort ståndet fast, går ripflocken gäckande upp. Hemberg ObanStig. 190 (1896). Knappast hade .. (hunden) varit ute några sekunder förr än han styfnade och gjorde stånd. Jahn DjurJägL 33 (1909). Du kanske hellre vill läsa, sade (den döende) modern med styvnade läppar, då skall jag vara tyst. Wägner Silv. 315 (1924). Han trodde .. (huset) skulle falla över dem och begrava deras vällustigt trängande och styvnade lemmar bland grus och murkna bräder. Krusenstjerna Pahlen 6: 291 (1935). Den första harpunen går lätt in, men sedan styvnar hudmuskulaturen (på hajen) på något sätt, så att det blir omöjligt att tränga igenom den. Michanek o. Krusenstierna Beebe Fiske 112 (1939). Beskow Hammarskj. 84 (1968).
5) motsv. STYV, adj. 5: bli styv. Tre styfnade fingrar .. blef hela följden av (vådaskottet). Runeberg (SVS) 9: 198 (1852). Huru Jonas kunde klara sig i allsköns situationer var mig mången gång en gåta. Han använde kryckor. Vänstra foten hade styvnat i en vinkel. Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 162 (1932). (Han hade) haft oturen att .. bryta benet, som till råga på allt läkts så illa att det styvnat för all framtid. MännMinn. 1: 231 (1942).
6) motsv. STYV, adj. 8; särsk.: bli kärv l. hård. Mot dem, som bugade och smickrade, styfnade och röt gubben. BL 6: 273 (1840).
7) (mera tillf.) motsv. STYV, adj. 17 b; i p. pr. i adjektivisk anv., om vind: som växer o. ökar i styrka. Ilande kårar, blåsen! / Styvnande sunnan, sjung! Asplund Klockb. 28 (1925).
8) (†) motsv. STYV, adj. 18, om priser l. räntesatser l. dyl.: gå upp, stegras. De skotske (kolgruve)-arbetarnes omröstning (har) utfallit så, att allmän strejk skall börja den 25 juni. Prisen på den skotska kolmarknaden hafva redan styfnat. NDA 1894, nr 133, s. 3. På börsen (i Hamburg) styfnade Maj och Dec. 1896 1/4 pf(ennig), Mars och Sept. mattades 1/4 pf. GHT 1895, nr 249, s. 3. SDS 1901, nr 42, s. 2.
II. (numera i sht i vitter stil) tr.: göra styv, få l. komma (ngt l. ngn) att styvna (se I 1).
1) motsv. I 1. (Eng.) To gum .. (sv.) med gummi bestryka, styfna, (lat.) gummire. Serenius Aa 3 b (1734). Frostdimman hade i arla morgon svept sina slöjor öfver trakten och styfnat lågmarkens gräsknippen. Hemberg Kola 17 (1902). Guldtrådstyget i .. (kvinnornas) röda kläder styvnar jackor och saronger till ett slags rödskimrande, brynjelikt pansar. Palm TropikLiv 248 (1943).
2) (†) motsv. I 2, i bildl. anv.: komma ngt att hårdna. Det kunde eij ansees för något wänskapsstycke (från Brandenburgs sida) at betäcka Ermeland .. särdeles ock eftter Biskopen är Sweriges argste fiende, ock den största roten til detta kriget, ock förnimmes nu så mycket här igenom styfnas. Hermelin BrBarck 74 (1703). (Hans ögon) hade ett uttryck af malande själsvärk. Mer och mer hade detta uttryck styfnat hans uppsyn. Öberg Makt. 2: 41 (1906).
3) motsv. I 3, särsk. i bildl. anv. Nu antags enkellheten och Ledigheten på kroppar som öfverflöda lika som förut i Läckerheten och Läckerhet Styfnar alldrig Själs-Senan. CAEhrensvärd Brev 2: 347 (1799).
4) motsv. I 4; jfr STYV, adj. 4 b, o. STYVNA UPP. Ångkorvetten hade knappt styfnat bogseringståget, förr än det afsköts (av fienden). KrigVAT 1849, s. 205.
5) (†) motsv. I 6: få (ngn) att bli motspänstig, göra (ngn) motspänstig; äv. i pass. närmande sig dep.: bli motspänstig. Efftersom Polackerne till ingen fred ville förstå, hvilka af Gen(eral) Staterne och Danmark styfnedes .. hafver K. M:t sigh conjungerat medh Ragotski. RP 17: 153 (1657). Ändoch jag intet tviflar att de danske så wäll som flere wåre fiender blifva .. (gm K. X. G:s död) mycket styfnade (beträffande vår fredstraktat), Likwäll .. will jag hoppas att wij .. till en tämlig god ändskap komma kunna. SRosenhane (1660) i HSH 9: 222. Gyllenstolpe menar, at om Cardinalen (dvs. M. Radziejowsky) finge .. (se) deruti (dvs. i skrivelserna), skulle han desto mehra styfnas emot k(onung) August, för de (osv.). Bark Bref 1: 159 (1704).
6) (†) motsv. I 8: höja l. stegra (ngt). Guldexport till Kap har bidragit till att styfna räntesatserna. SD(L) 1896, nr 21, s. 8.
Särsk. förb.: STYVNA TILL10 4. styvna, bli styv.
1) till I 1. Den bruna snömodden som nu börjar styvna till sprätter högt om kängskaften. Unnerstad Snäckh. 172 (1949).
2) till I 2, särsk. I 2 c. (Det) skulle gå .. (den unge publicisten) på samma sätt som mig, att äfven han småningom skulle tröttas, förslöas och styfna till. Gripenberg Leino Kvinn. 90 (1911). Det ståndaktiga egensinnet, den svenska, hårdnackade envisheten, Karl XII:s-humöret styvnar endast ytterligare till i motgången. SvTidskr. 1931, s. 38. På gamla dar styvnade han .. till i bitterhet och tungsinne. Rabenius KristinaKlock. 30 (1942).
3) till I 3. Armarna styvna till av ansträngningen (att skida på fjället i snöstorm). Boberg BortStig. 36 (1927). Han hade stått och frusit och styvnat till. SvHandordb. (1966).
4) till I 4 a, b. Jag såg männens ansikten styfna till i trots. Stockenstrand Utv. 33 (1907). (De vaksamma tjädertupparna) ha åter börjat styfna till, och han måste raska på (för att komma inom skotthåll). Knöppel SvRidd. 133 (1912). När han såg mig komma, styvnade han till. Jag såg på honom att han ämnade bråka. Lilius KinKrigsb. 181 (1928). Om en tulpanstjälk under några timmar får ligga i saltlake, så blir den slak och slankig; men den styvnar åter till i rent vatten. NatLiv 2: 457 (1931). Torsten styvnade till. Han hade ett häftigt svar på tungan. Heerberger NVard. 137 (1936).
5) till I 7, om vind o. väder: öka i styrka, hårdna till. Strix 1904, nr 38, s. 2. Ostan styvnade stundligen till, och vågbergen växte. Lundström Sjöfr. 29 (1929). Det är möjligt att vädret styvnar till efter hand. Kjellgren Smar. 26 (1939).
STYVNA UPP10 4. i sht sjöt. till I 4, om tåg l. kätting l. dyl.: (gm sträckning) uppnå styvhet, styvna (till). Redan under början af länspumpningen måtte .. någon krängning hafva inträdt, hvarigenom kettingarne styfnade upp och till sist sprungo af. SD(L) 1896, nr 504, s. 7. Weinberg Sjömansk. 92 (1954).

 

Spalt S 13582 band 31, 1993

Webbansvarig