Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRIDOR stri4dor, r.; best. -n.
Etymologi
[liksom t., eng. o. fr. stridor av lat. stridor, skärande l. pipande l. visslande l. knarrande ljud, till stridere, gnissla l. vissla l. knarra o. d., besläktat med gr. τρίζω, piper, surrar, knarrar. — Jfr STRIDULERA]
med. väsande l. pipande andningsljud uppkommet vid sjuklig förträngning av (del av) andningsvägarna. Stridorn försvinner alltid i sömnen eller är då svagare än i vaket tillstånd. Hygiea 1920, s. 610. Stridorn vid småbarnstuberkulos är rätt typisk. Den är exspiratorisk och vanligen hörbar på avstånd. SvLäktT 1935, s. 341. Lindskog o. Zetterberg (1981).
Ssgr (med., numera bl. tillf.): STRIDOR-BARN. barn som är ett stridorfall. Hygiea 1920, s. 612. —
-FALL. fall (se d. o. XII 4 f) av stridor. Hygiea 1920, s. 618.
Avledn.: STRIDORÖS104, adj. med. om andning: kännetecknad av stridor. Hygiea 1920, s. 609.

 

Spalt S 12672 band 31, 1991

Webbansvarig