Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STATISK sta4tisk, adj.2; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. statisch, eng. static, statical, fr. statique; av nylat. staticus, av gr. στατικός, som åstadkommer stillastående, som väger, avledn. av στατός, stående, ställd (se STA(D), adj.). — Jfr STATIK]
1) (i fackspr., i sht mek.) som tillhör l. avser statiken l. kännetecknas l. bestämmes av dess lagar o. d., jämvikts-; äv. dels inskränktare: som tillhör l. avser (läran om) fasta kroppars jämvikt, dels allmännare: som tillhör l. avser (läran om) vägning l. hävstänger o. d. Statisk, (dvs.) hwad som tillhör häftyg och wågbalkar. Pfeiffer 333 (1837). Statisk, (dvs.) som har afseende på fasta kroppars jemnvigt. Andersson 388 (1857). Öfverkroppen (hos statyn Venus från Milohar) genom sin vridning åt höger åstadkommit en statiskt riktig och estetiskt tilltalande jämvigt i det hela. Rydberg RomD 107 (1877). Inom luftseglingen representerar ballongen den statiska principen lättare än luften. 2NF 16: 1280 (1912). Fartygets styvhetsmoment .. utgör ett mått på dess statiska stabilitet eller förmåga att återintaga upprätt läge. Nilsson Skeppsb. 49 (1932). Einsteins världsrymd är visserligen ofantligt stor, men den är ändlig och den är i jämvikt eller, som fackmannen säger, statisk. Pettersson AtomExplUniv. 138 (1941). TNCPubl. 53: 98 (1973). — jfr A-, AERO-, HYDRO-, ISO-STATISK. — särsk.
a) (i fackspr.) om organ l. sinne o. d. hos människa l. djur: som tjänar att upprätthålla (medvetandet om) balans l. jämvikt (se d. o. 3). Muskelsensationerna spela en mycket ringa roll äfven vid det s. k. statiska sinnets yttringar. Schéele Själsl. 162 (1895). De statiska sinnesorganen hava en stor utbredning och förekomma, i sina huvuddrag lika byggda, hos en mängd ryggradslösa djur och alla ryggradsdjur. Wallengren (o. Hennig) 5: 125 (1916). Jämviktsorgan (statiska organ), (dvs.) sinnesorgan med vilka djur förnimma den egna kroppens läge. SvFiskelex. 256 (1955). Statiska organ. BraBöckLex. (1979).
b) i uttr. statiskt bestämt system, system vars på en konstruktion (t. ex. en balk på två stöd) verkande yttre krafter direkt kan bestämmas medelst jämviktsekvationer, statiskt obestämt system, system vars på en konstruktion (t. ex. en balk på flera än två stöd) verkande yttre krafter icke enbart kan bestämmas medelst jämviktsekvationer; äv. i sådana uttr. som statiskt bestämd l. obestämd bjälke l. konstruktion, bjälke osv. utgörande ett sådant system. Hvad .. den vertikala bjälken beträffar, så är den statiskt bestämd. TT 1901, V. s. 82. Därs. (: statiskt obestämda; om konstruktioner). Isostatisk, adj, även statiskt bestämd .. (om t. ex. struktur:) där spänningstillståndet kan bestämmas ur enbart jämviktsvillkor. TNCPubl. 68: 70 (1977).
c) (i fackspr.) om byggnadskonstruktion l. teknisk anordning o. d.: som grundar sig på l. är utförd i enlighet med statikens lagar o. d.; äv. i överförd anv. (jfr e), om hänseende l. beräkning o. d. I statiskt hänseende. Sydow Lübke 279 (1868). Denna statiskt omotiverade anhopning av överstarka former ger ett beklämmande intryck. Strömbom EgyptK 198 (1928). Frosterus Jord. 126 (1930; om arkitektur). De statiska beräkningarna till takkonstruktionen äro i viss mån egenartade. TT 1940, V. s. 119. BonnierLex. (1966; om värmeväxlare).
d) i förb. statiskt moment, om produkten av en hävstångsarm o. den därpå verkande kraften, vridmoment. VetAH 1818, s. 174. Är nu jordmagnetismens horizontala komposant 5,65, så vill det säga, att denna kraft skulle sträfva vrida en mot magnetiska meridian vinkelrät magnetstång och i hvilken enheten af fri magnetism vore utvecklad, lika med statiska momentet af 5,65 grammer, verkande på en häfstångsarm af 1 centimeter. Fock 1Fys. 536 (1861). BraBöckLex. (1979).
e) i utvidgad (jfr 2) l. överförd (jfr c) l. bildl. anv. (äv. motsv. STATIK slutet). I själva verket måste det ha varit en oerhörd nyhet, när man första gången planlade sonatformens välgenomtänkta statiska byggnad. SvTMusF 1927, s. 55. Den strama, cylindriska formen (på glasurnan), som en tempelpelare, och färgsammanställningen .. i ganska skrikande, hårda färger gör ett icke särskilt estetiskt men kraftigt intryck, och framför allt statiskt. Kulturen 1953, s. 21. — jfr SKOGS-STATISK.
2) (i sht i fackspr.) i utvidgad anv. av 1 (jfr 1 e): som kännetecknas av l. innebär l. bygger på l. visar l. avser o. d. att (i olika riktningar verkande krafter är i jämvikt så att) ett tillstånd av vila råder, som är i vila, stillastående l. orörlig l. oföränderlig l. stabil l. stagnerad o. d.; motsatt: dynamisk; äv. bildl.; jfr STATIONÄR, adj. II. En statisk samhällsuppfattning. Kartan ger en statisk bild av befolkningsförhållandena. Det politiska läget förblev länge statiskt. Den kristna skolastiken och andra former af en statisk idealism. Söderblom StundVäxl. 1: 75 (1909). Det kan gå år i en mänskas liv, då tiden tyckes henne stå stilla .. Men så — plötsligt — börjar det röra sig i den tunga, statiska massan. Hellström Malmros 322 (1931). Eriksson ÖmhHung. 60 (1948; om ansiktsuttryck). Det medeltida bondesamhället är stabilt. Det lever i en statisk tillvaro. HallHist. 1: 494 (1954). En dylik (förmögenhets-)balans utgör en statisk balans, som skall visa förmögenhetsställningen vid en viss tidpunkt. 2SvUppslB 31: 927 (1955). Statisk last .. (dvs.) last som orsakar ringa eller ingen acceleration i en konstruktion. TNCPubl. 58: 116 (1975). — särsk.
a) fys. om elektricitet l. elektrisk laddning o. d.: som (är bunden till en isolerad kropp o. sålunda) befinner sig i vila l. i stationär jämvikt; äv. om induktion o. d.: åstadkommen gm sådan elektricitet; motsatt: dynamisk (se d. o. b). De båda sins emellan fullkomligt olika klasserna af fenomener, som härflyta från statisk och från dynamisk elektricitet. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 133. Några försök öfver induktion i lufttomt rum hafva bekräftat hvad man förut vetat rörande statisk induktion. Siljeström Därs. 1843—44, s. 164. Siemens kom .. snart på den tanken, att det kunde vara den statiska laddningen (hos underjordiska telegrafledningar), som .. gjorde svårigheter. TT 1900, M. s. 5. När man spolar om en film, blir denna laddad med statisk elektricitet. Förberg SäljFilm 243 (1946). Statiska brantheten hos ett rör kännetecknar den styrverkan på anodströmmen, som rörets styrgaller har, då anodspänningen hålles konstant. Radiolex. 678 (1952). — särsk. i utvidgad anv., om voltmeter l. mikrofon o. d.: som grundar sig på elektrostatiska kraftverkningar. Högtensionsvoltmätare .. äro nästan alltid statiska. TT 1899, M. s. 47. Med ledning av sina erfarenheter med en förstärkare till den statiska mikrofonen byggde .. (ingenjör Rahbek) en (astronomisk) förstärkare. Strömgren AstrMin. 2: 50 (1927). De statiska voltmetrarna äro eg. ett slags elektrometrar, avsedda för direkt mätning av höga spänningar. 2SvUppslB 8: 359 (1948). — jfr ELEKTRO-STATISK.
b) (i fackspr.) i speciellare anv., om teknisk anordning: som saknar rörliga delar. OrdbFjärrförb. 40 (1940; om strömriktare). Elteknik 1974, nr 7—8, s. 65 (om strömställare).
c) med. om (verksamhet o. d. hos) kroppsorgan o. d.: som befinner sig i l. kännetecknas av vila l. ett (i något avseende) oföränderligt (spännings- l. belastnings)tillstånd. Upprepade förkortningar (under vissa beting) möda mera än en muskeldels lika långvariga ”statiska” verksamhet. HjLing (1882) hos LGBranting 1: XV. De fleste anse .. (skolios) uteslutande bero på mekaniska, statiska orsaker, såsom felaktig hållning (osv.). LärovKomBet. 1884—85 III. 1: 85. Ljusbrytningsförmågan hos ett öga .. kallar man ögats refraktion. Man skiljer mellan den statiska refraktionen, då ögat är i full hvila och den dynamiska, då ackommodationen är i verksamhet. Därs. 194. Ataxi förekommer vanligen uti de nedre lemmarna vid stående och gående samt kallas då statisk ataxi. Wretlind Läk. 9—10: 145 (1902). (Vid ledplastik) måste indikationsställningen ännu hållas mycket sträng, särskilt i fråga om de nedre extremiteterna på vilka stora statiska anspråk alltjämt komma att ställas. LbKir. 1: 544 (1920). Liksom andra s. k. statiska eller funktionella deformiteter kunna vissa lindriga fall af kobenthet under .. tillväxten själfkorrigera sig (”växa bort”). 2NF 36: 1079 (1924). Statiskt arbete .. (dvs.) det arbete som en muskel uträttar under en kontraktion .. där muskelns längd förblir oförändrad. Lindskog o. Zetterberg (1981).
Avledn. (till 1, 2; tillf.): STATISKHET, r. l. f. om egenskapen att vara statisk; särsk. till 2. Idun 1950, nr 46, s. 37.

 

Spalt S 11236 band 30, 1989

Webbansvarig