Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPUTA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (ArkliR 1564, avd. 35 (: Mässings Sputor), Lenæus Delsbo 20 (1736, 1764)) l. -er (möjl. äv. att hänföra till SPUT, sbst.1, ArkliR 1564, avd. 35 (: Messinngz sputher), L. Paulinus Gothus Pest. 87 a (1623)).
Etymologi
[fsv. sputa (ss. senare led i ssgn eldsputa, eldkastare), sv. dial. (Finl.) sputa (i bet. 1); jfr nor. dial. sputa, bläckfisk; till SPUTA, v. — Jfr SPUTIG, RÖDSPUTA (se RÖDSPÄTTA)]
(†)
1) spruta; jfr SPUT, sbst.1 2. Heinrich (1814, 1828); möjl. till SPUTA, v. jfr: Clisteer-Pijpan eller Sputan. IErici Colerus 2: 375 (c. 1645). jfr äv. ArklirR 1564, avd. 35 (: Mässings Sputor .. Messinngz sputher).
2) fläck l. blemma (särsk. om pestfläck); prick; jfr SPUT, sbst.1 4. När flecker eller sputor äre på kroppen (hos en pestsjuk). Tagh (osv.). BOlavi 117 a (1578). 1. Swartrandigt filttäcke 1. Dito med guhla Sputor 1. Dito med rööda Spuutor. BoupptSthm 1673, s. 926 a. En röd Sädesrost .. den ej allenast lemnar röda sputor på halmen (av vårsäd) och desz blader, utan ock (osv.). Lenæus Delsbo 20 (1736, 1764).

 

Spalt S 10377 band 29, 1985

Webbansvarig