Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPUNS spun4s l. SPONS spon4s, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(spons 1983 osv. spuns 1791 (: spunshål), 1920 osv.)
Etymologi
[sv. dial. spuns, n.; liksom d. spuns (best. -en l. -et), sprundhål, sprundtapp, fvn. spons, n., sprundtapp, nor. dial. spuns, n., sprundhål, sprundtapp, sannol. av ä. nl. spons, sidoform till nl. spon, f., sprundhål, sprundtapp, motsv. t. spund, m., sprundhål, sprundtapp (se SPONT)]
1) i fråga om tunna o. d.: sprund; i ssgn SPUNS-HÅL; jfr SPRUNS 1.
2) (numera nästan bl. i vissa trakter) sjöt. om trästycke som infälls i del av fartyg för att ersätta ett gm röta l. på annat sätt fördärvat (o. därför uttaget) stycke, spunning (se d. o. 3); jfr SPONT 2 b, SPRUNDA 2, SPRUNS 2. Spuns, (dvs.) ett stycke trä, som infälles i däck, bordläggning, garnering o. s. v., där träet är skadat. Stenfelt (1920). SAOBArkSakkSvar (1983).
Ssg (till 1; †): SPUNS-HÅL. sprundhål. FSjöbohm Görom. 23 (1791).
Avledn.: SPUNSA l. SPONSA, v. [jfr d. spunse] (nästan bl. i vissa trakter) sjöt. till 2: proppa l. plugga hål i trä. Båten skall garneras från ända till ända. I däcket skall spunsas över spiken. Hasslöf SvVästkustf. 316 (1949).

 

Spalt S 10373 band 29, 1985

Webbansvarig