Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRÄCKLA spräk3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(sprek- 1741—1749. spräck- 1784 osv. spräk- 1749—c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. spräckla; jfr t. dial. spreckeln; samhörigt med SPRÄCKEL, SPRÄCKLA, sbst., o. SPRÄCKLIG]
(numera bl. tillf.) göra (ngt) spräckligt l. indela (ngt) i fläckar l. rutor o. d. Serenius (1741). (Sv.) Sprekla (gjöra spreklig) (t.) sprenckeln, etwas spreckelicht machen. Lind (1749). Lokalen låg i en dager av solljus som spräcklades av lövverket utanför fönstren. Nilsson TreTerm. 335 (1943). DN 11/3 1984, s. 20.

 

Spalt S 10306 band 29, 1985

Webbansvarig