Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRÄCKEL spräk4el, n.; best. spräcklet.
Etymologi
[till SPRÄCKLA, v. (o. sbst.) o. SPRÄCKLIG]
(tillf.) spräcklighet. Midt i det råmande lifvet: / sockersött / fint parfymerat kött. / Färger i strimlande spräckel / dödssvett och äckel. BSjöberg (c. 1925) i SvLittTidskr. 1959, s. 50.

 

Spalt S 10305 band 29, 1985

Webbansvarig