| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRAKA spra3ka2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(föga br.) sprakande norrskensflamma. Stora sprakor stogo ut från det rödgula bältet i norr. Lundgrehn Högag. 148 (1912).
Spalt S 9996 band 29, 1985
| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
Spalt S 9996 band 29, 1985