Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPETS spet4s, sbst.2, förr äv. SPESS, sbst.2, l. SPITS, sbst.2, l. SPISS, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Linc. (1640; under acroteria) osv.) ((†) -er Syr. 9: 13 (Bib. 1541), Hiärne 2Anl. 135 (1706)).
Ordformer
(speesz 1541 (i bet. 15). spes 17491818 (i bet. 9). spess (-sz) 16101755. spets (-dtz, -dz, -(t)tz, -tzs) c. 1540 osv. spiss 1576. spits (-ij-, -j-, -tss, -tts, -tz, -tzs) 15381847. spitze 1536)
Etymologi
[fsv. spetz, spes, speess o. d. (i bet. 13, 15); jfr fd. spiss, spitz, spetz, spets, tät, spetsig slagordning (d. spids); av mlt. spisse, spitse, spitze, av mht. spitze (t. spitze), av fht. spizza (jfr äv. t. spitz, m.), samhörigt med spizzi (se SPETS, adj.), avledn. av (stammen i) SPETT, sbst.2; formerna med e sannol. uppkomna gm påverkan från SPETS, sbst.1 — Jfr SPETS, sbst.3—6, SPETS-, SPETSA, v.1, SPETSIG]
A.
1) till en minimal punkt avsmalnande yttersta l. utskjutande parti av ngt o. i anv. som närmast ansluter sig härtill.
a) till en (i det närmaste) minimal punkt avsmalnande o. vass l. genomträngande yttersta del av ngt (t. ex. spjut, pil, värja, nål, tagg), spetsig (se d. o. II 1 a) yttersta del; udd; äv. dels (se α): spetsig (se d. o. II 1 a) utskjutande del (av sten o. d.), dels (se β) om uddvasst föremål; äv. (övergående i b) om yttersta del av redskap o. d., som getts (l. valts med tanke på att den har) en för sin användning spetsig (se d. o. II 1 b) form, utan l. med blott svag tanke på vasshet l. genomträngningsförmåga (t. ex. om yttersta del av visst slags pensel l. av penna). Linc. (1640; under acumen). Harnesk och spetsar till pikarna förfärdigades på byggden. Geijer SvFolkH 3: 70 (1836). Palmblad Fornk. 2: 148 (1844; på pålar i palissad). I förra seklet sköt ännu Grönländaren vildrenar med båge och pil, hvilken senare var försedd med spets af ben eller jern. Nilsson Ur. 1: 7 (1866). Man urskiljer på sömmet hufwudet, klingan och spetsen. Bendz Hofbesl. 37 (1866). AHB 97: 38 (1879; om borrspets). Han satt ensam vid ett bord och funderade, betraktade den gyllene spetsen på sin reservoarpenna. Hedberg VackrTänd. 345 (1943). Pensel med nålfin spets. Östergren (1944). Gullberg Terzin. 5 (1958; om passarspets). — jfr ANGEL-, BEN-, BORR-, CIRKEL-, DOLK-, HARPUN-, KLO-, KNIV-, LANS-, METALL-, NUBB-, NÅL-, PASSAR-, PIK-, PIL-, PLATINA-, PLOGBILL-, RESERVOARPENN-, SAX-, SKIFFER-, SPIK-, SPJUT-, SPRUT-, STÖR-, SVÄRD-, SYL-, VÄRJ-SPETS m. fl. — särsk.
α) spetsig utskjutande del l. spetsig upphöjning (på sten l. dyl.), spetsighet (se d. o. 1). Spets .. (dvs.) skarp kant af en sten. Lindfors (1824).
β) i sht tekn. om smalt uddvasst järn i verktygshållare o. d. (särsk. om stiftliknande svarvstål); stift; äv. om vissa nål- l. sylliknande handverktyg som l. vars verksamma del utgörs av smalt uddvasst järn. De (tidigaste freskomålarna) brukade att, på den fullkomligt torkade muren, med sjelfva penseln contourera sina figurer, då åter de nyare dertill betjena sig af en hvass spets. Hammarsköld KonstH 84 (1817). Spets .. (dvs.) Ett slags instrument, hvilket begagnas för att skära papp. BokbOrdl. (c. 1847). Ericsson Ur. 29 (1897; om svarvstål). Oscillografen (verkar i ett självregistrerande ekolod) icke på en liten lins utan på en spets som ritar ett spår i ett sotat papper. SvGeogrÅb. 1933, s. 120. — jfr REGISTRERINGS-, RIT-, RITS-, SVARV-SPETS m. fl.
b) enbart med tanke på formen: spetsig (se d. o. II 1 b) ända l. spetsig yttersta del; spetsigt utskott o. d. (se ζ); äv.: fristående spetsigt föremål l. fristående spetsig figur o. d.; äv. dels allmännare: ända som (utdraget) smalnar av l. föremål l. figur o. d. som smalnar av mot ändan (utan att uppvisa en minimal l. i det närmaste minimal ändpunkt), dels (i sht i fråga om blott avsmalnande ända) övergående i bet.: ända l. yttersta del; äv. i anv. som vacklar mellan b o. c. Sluta, gå upp, gå ned, gå ut i en spets. Skägget var klippt i en spets, i form av en spets l. spetsigt. AOxenstierna 5: 217 (1630; om landparti). En blek och gropad kind, som motas af en haka, / Hvars udd i näsans spits, sin enda like får. Nordenflycht (SVS) 2: 407 (1759). Columbus med ägget, hwilket ej någon kunde förmå til at stå, til desz han gjorde spitsen platt. Weise 1: 155 (1769). Då … då, mamma, såg jag öfver lågornas spetsar ett ansigte titta fram. Blanche Våln. 633 (1847). SkidlöpnIArmén 1917, s. 10 (om skidspetsar). I spetsen av (tillednings-)röret (i en apparat för utrönande av smörjoljors flampunkt) brinner en så liten (gas)-låga som möjligt. Bolin OrgKem. 42 (1925). Han frapperades .. av att den andres naglar var klippta i spets som klor. Ekman Kont. 337 (1939). — jfr ANTENN-, ARMBÅGS-, AX-, AXEL-, BASTIONS-, BEN-, BLAD-, BOG-, BRÖSTBENS-, CIGARR-, FINGER-, FOT-, GREN-, HAK-, HAS-, HJÄRT-, HOV-, HÅR-, KORN-, LAND-, LUNG-, NORD-, NOS-, NÄBB-, NÄS-, RAVELIN-, ROT-, SAPP-, SIDO-, SKED-, SKID-, SKO-, SVANS-, STJÄRT-, TUNG-, VING-, ÄGG-, ÖRON-SPETS m. fl. — särsk.
α) om projektilspets; jfr a. En spetskula består af tvenne delar spetsen och lifvet. Billmanson Vap. 46 (1880). Wrangel SvFlBok 165 (1898). — jfr KUL-, PROJEKTIL-, STRIDS-, TÄND-SPETS m. fl.
β) på fan- l. standarstång; jfr a. KlädkamRSthm 1676 A, s. 286. Estandar medh förgÿlta spetzar. Därs. 1707, s. 202 b. De vid fanstångens spets hängande banden äro en relativt ny anordning. 2NF 7: 1363 (1907). — jfr FAN-, STANDAR-SPETS.
γ) på vinkel: hörn(punkt); äv. (mat.) allmännare: punkt (med närmaste omgivning) varifrån två linjer bildande en vinkel utgår, särsk.: singuljär punkt där två bågar av en kurva slutar o. tangerar varandra; jfr c δ. Vid de sneda linierna (på spelbrädet för Kungsspelet) är alltid att iakttaga, att 2 gröna och 2 röda sammanträffa i en spets, men aldrig en röd och en grön. HbiblSällsk. 2: 614 (1839). NF (1890; allmännare, äv. om singuljär punkt). Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 80 (1949). — jfr VINKEL-SPETS.
δ) (†) på sädeskorn: brodd; särsk. i uttr. vara i spets, om säd: sticka upp, ha kommit upp. Möller (1790). Heinrich (1828).
ε) (†) Spetsar kallas de pennor (hos svanar), som sitta först i wingen, en i hwardera, och äro mycket smala på yttra sidan af fjädern. Linné Sk. 228 (1751).
ζ) spetsigt utskott (jfr ε, η) l. spetsig mindre upphöjning (jfr c) o. d.; flik; äv. i ytterkant av ngt: udd l. tand; förr äv.: stråle. Blifwer .. (för enskilda personer) här medh aldeles förbudit, at, här efter föra Chronones Flaggor, eller elliest sina egne giorde med tre Spitzer. Stiernman Com. 3: 174 (1663). Knapt har Solen sträkt ut sin första spits, förrän Månan bleknar och förswinner. Nordenskjöld Oneir. 1: 4 (1783). (Sv.) Små spetsar på blomblad. (Fr.) Béquillons. Nordforss (1805). Jenny Lindtårtans sju spetsar eller strålar .. påminna om tonskalans sju toner. Grafström Kond. 233 (1892). — särsk.
α’) (numera mindre br.) spetsudd (se SPETS-UDD, sbst.2); jfr SPETS, sbst.4 Ett inventarium från 1650-talets slut upptager (för Örebro kyrka) ett ”altarkläde af rödt sammet forat med rödt parkum samt med breda gullspetsar rundt omkring, med spetsar 5 stycken tvärt öfver samt med tvenne vapen”. MeddNerFmF 1: 62 (c. 1658).
β’) (numera bl. tillf.) på (buk l. ben av) fårpäls: spetsig (hoptovad) tott; jfr 11. QLm. 5: 23 (1835).
γ’) [jfr motsv. anv. av t. spiess (se SPIS, sbst.2)] (†) = SPIS, sbst.2 Täubel Boktr. 1: 188 (1823).
η) (†) snås, pip; äv. om ränn- l. trattliknande anordning använd vid ”vinränning” vid kröningsfest; jfr ζ. Ett hwitt Saltkaar medh tallrik dertill … Ett Dito medh een Spetz påå. Karlson EBraheHem 176 (i handl. fr. 1675). Till Graanrÿss och Spitzens omkostnadh som förbrukadess der Wÿnet uthran. HovförtärSthm 1680 B, s. 711.
ϑ) om vissa tekniska anordningar (jfr η); särsk. (bergv.): spetslutt. Beslagit twenne stÿcken uthfaltsade Sängställen af furu med skrufwar Gångjern Spetsar och dess tillbehör. HusgKamRSthm 1733—44, s. 416. De Geer SvNatRiked. 1: 250 (1946; om spetslutt).
ι) (†) spetsbåge; anträffat bl. i ssgn SPETS-BETÄCKT.
κ) herald. på sköld: av två från kant till kant gående skuror avgränsat triangelformigt fält som upptar minst en tredjedel av ytan; i sht förr äv. om l. med inbegrepp av dels stråle, dels triangelformigt fält slutande i sköldens mitt, dels fält upptill bildande en omvänd spetsbåge l. en kölbåge. Uggla Herald. 56 (1746; äv. om stråle o. upptill bågformiga fält). Stöta två skuror tillsammans på något ställe af sköldens kant, så uppstår en spets ..; är spetsen smalare än en tredjedel av skölden så kallas hon stråle. Schlegel o. Klingspor Herald. 41 (1784). Därs. 42 (äv. om bågformiga fält o. fält slutande i sköldens mitt). Dahlby SvHeraldUppslB 28 (1964).
c) [eg. specialanv. av b] om (o. med klar l. speciell tanke på att det gäller) det översta av ngt (särsk. berg l. fjäll l. kulle) l. den basen motsatta ändan av ngt: spetsig (se d. o. II 1 b) högsta l. översta del (av ngt), spetsig topp; ofta allmännare (i sht i uttr. l. i spetsen av ngt), övergående i, i sht förr äv. helt liktydigt med: högsta l. översta del l. topp l. krön; äv. om mer l. mindre fristående föremål o. d. (särsk. liktydigt med: fjäll). Linc. (1640; under coronis). Då han (dvs. en obelisk) skulle upsättias i Thebis, har konungen låtit binda sin sohn öfwerst på spitsen. SvBrIt. 1: 42 (1698). Spjtsen på en hjälm. Ekblad 66 (1764). Jag har varit på spetsen af Kinnekulle, som äger rätt vackra belägenheter. Kellgren (SVS) 6: 71 (1777). Res mot himmeln ett bål på den inra gården i tysthet! / Lägg på dess spets de vapen, den brottsliga älskaren lemnat / I bäddkammarn. Adlerbeth Æn. 96 (1804). (Då en tatar begravs) dödas äfven den aflidnes älsklingshäst .. Hästen förtäres vid grafven och dess hufvud upphänges i spetsen af en stör. Castrén Res. 2: 294 (1847). Sittande på spetsen af en lastad tvåhjulig kärra. Ljunggren Resa 60 (1871). Selander LevLandsk. 26 (1955; om fjällspetsar). — jfr ALP-, BERG-, FJÄLL-, SKORSTENS-SPETS. — särsk.
α) om del av byggnad.
α’) om gavelspets l. spetsig gavel; i sht förr äv. (allmännare) om högsta del av tak l. hus l. (jfr β’) om spetsigt tak. VarRerV D 1 b (1579). (Sv.) Spets på ett hus (lat.) Ædificii culmen. Schultze Ordb. 4777 (c. 1755). Hahr ArkitH 56 (1902). jfr GAVEL-, RÖST-, TAK-SPETS.
β’) om översta del av torn o. d.; äv.: spetsigt torn l. tinne l. spira o. d. Tu wandrar ibland snaror och går offuan vppå högh spitze. Syr. 9: 13 (öv. 1536); möjl. till c huvudmomentet, jfr dock: vppå högha spitzer. Syr. 9: 13 (Bib. 1541; Luther: auf .. hohen spitzen; Apokr. 1921: fästningstinnar). Torn och spetz(er). 2SthmTb. 4: 217 (1572). Hans Timberman .. skall förfärdiga tornet .. (o.) giöra der een spitz på tijo fampner hög. BtÅboH I. 1: 118 (1629). jfr TORN-SPETS.
β) på träd l. annan växt: topp; översta del; numera nästan bl. (mera tillf.) om kilformig trädtopp; förr äv. (på träd): krona (utan tanke på formen); jfr γ. Rosensten Skog. 3 (1737). Din slägt grönskade som en ek på bergen, hvars stålta spits tråtsar stormarna. Ossian 1: 90 (1794). Fjällskogens nickande spetsar. Ling Gylfe 135 (1814). Rödhakesångaren .. sitter på spetsen af grantoppen och sjunger sin vemodigt sköna melodi. Nilsson Dagb. 40 (1816, 1879). Bolin KemVerkst. 91 (1942; på havreplanta). — jfr TRÄD-SPETS.
γ) [delvis specialanv. av β] (numera bl. tillf.) om den av agnborsten bildade övre delen av ett ax; förr äv. liktydigt med: ax, i uttr. gå i spets, gå i ax. (Lat.) Arista (sv.) spitzen på axet. VarRerV 42 (1538). (Sv.) Säden går i spets. (fr.) Les blés montent en épi. Nordforss (1805). Lindfors (1824).
δ) på kon l. pyramid l. triangel; jfr b γ. Strömer Eucl. I. 2: 132 (1744; på triangel). Konen består af tvenne mantlar eller från hvarandra skilda ytor, som mötas i spetsen. Lindelöf AnGeom. 99 (1864). Björkbom TitelblH 35 (1937; på triangel). — jfr PYRAMIDAL-, TRIANGEL-SPETS.
B. i mer l. mindre bildl. anv. av 1 a (l. i bildl. anv. som främst ansluter sig till 1 a).
2) i uttr. som (urspr.) jämförelsevis nära ansluter sig till 1 a (i sht till anv. om spets på blankt vapen).
a) (†) i uttr. komma l. ankomma l. sätta ngt på spetsen av vapnen, sättas på spel resp. sätta ngt på spel i väpnad drabbning l. konflikt, ngns krona hänger på värjans spets, frågan om ngn skall få behålla sin (kunga)krona beror på utgången av väpnad drabbning, sätta sitt liv på spetsen av sin klinga, våga sitt liv i strid, bära ngt på spetsen av sitt svärd, med sina vapen l. genom sina insatser på slagfältet uppbära l. trygga ngt o. d.; jfr 10 c. Hennes May:tt .. (har) bätter funnet att gifua dem Poler igen huadh wij .. hafue taget them ifrån i Pryssen, än att sättia alt på spitzen aff Wapnen. RARP 2: 187 (1635). Stiernman Riksd. 931 (1635: komma). RARP 6: 182 (1657: ankomma). Hvarje minute gaf Fredric (av Hessen) aparence (dvs. hopp) att få en thronledighet efter en herre som oupphörligt satte sitt lif på spetsen af sin klinga. HSH 7: 247 (c. 1800). Fryxell Ber. 6: 322 (1833: bära). (K. XI:s) krona hängde (under slaget vid Lund) på värjans spets. Snoilsky 2: 70 (1881). jfr: Ditt hufvud, / Det sväfvar uppå spetsen af min (dvs. kungens) gunst. Börjesson E14 77 (1846).
b) [jfr t. einem die spitze bieten] i uttr. bjuda ngn l. ngt spetsen (förr äv. en spets), i sht förr äv. bjuda spetsen åt l. mot ngn l. ngt, förr äv. bjuda spets mot ngt, bjuda ngn l. ngt motstånd (med vapen l. på annat sätt), göra motstånd l. sätta sig upp mot l. ta upp kampen med l. i kamp möta ngn l. ngt; äv. bl. bjuda spetsen (utan efterföljande prep.-uttr.), bjuda l. göra motstånd, ta upp kampen (se äv. BJUDA 21 b); förr äv. i uttr. visa ngn spetsen (se α) l. motbjuda ngn spets och lans (se α) l. våga spetsen mot ngn (se β). NAv. 23/10 1656, Bil. s. 2. (Konungen bör) wara streng moot them som dierfwes Spitzen biuda / Och låta Trug och Trotz uproriskt wjs förliuda. Spegel GW 289 (1685). Mången läkare berömer sig likwäl, at biuda döden spitzen med sina tincturis? Thet är ett fåfängt beröm. Scherping Cober 2: 398 (1737). Möjligen vore Sturleson den ende, som i denna punkt (dvs. i fråga om levande framställning o. åskådlighet) kunde bjuda de gamle spetsen. Rydqvist i 2SAH 12: 308 (1827). Ekelund 1FädH 1: 1 (1829: åt). Fahlcrantz 7: 132 (c. 1835, 1866: en spets). Han .. / .. bjuder spets mot tigerns skarpa käkar. Hagberg Shaksp. 3: 197 (1848). Ehrensköld hade, så snart den ryska styrkan siktats, beslutit att till ankars bjuda densamma spetsen. VFl. 1933, s. 100. — särsk.
α) (†) i uttr. visa ngn spetsen, bjuda ngn spetsen; äv. i uttr. motbjuda ngn spets och lans, bjuda ngn spetsen. SmDiktLejonk. 104 (1691: mot-budit). Änskönt .. (soldaterna) intet sin skyldighet i förgätenhet stälte .. wille doch krafterna, intet tilräcka, the på nytt inträngande fiender spetzen med nogsamt eftertryck at wisa. Humbla Landcr. 263 (1740).
β) (†) i uttr. våga spetsen mot ngn, (våga) bjuda ngn spetsen. (Ärkebiskopen i Riga) med sina fyra Lydbiskoper i Dorpt, Revel, Pilten och Ösell vågade spetsen emot den senare (dvs. härmästaren). Celsius G1 2: 309 (1753).
c) i uttr. betecknande att sammanslutning l. politik l. åtgärd o. d. (främst) riktas l. är riktad mot l. utgör ett angrepp på l. syftar till att komma åt ngn l. ngt; i sht i uttr. innehållande verben rikta l. vända. Rikta l. vända spetsen l. sin spets mot ngn l. ngt. Spetsen av ngt är riktad l. vänd mot ngn l. ngt. Med spetsen (riktad l. vänd) mot ngn l. ngt. Tsar Alexei har väl förstått, att spetsen af den svenske konungens polska politik var riktad mot Ryssland. IllSvH 4: 374 (1881). Både Japan och Ryssland anstränga sig uppenbarligen ifrigt att få fördraget tolkadt såsom icke hafvande någon ”spets” gent emot Ryssland. SD(L) 1902, nr 124, s. 5. Rig 1920, s. 31 (: vände). Almquist VärldH 8: 536 (1938). — särsk. i fråga om ngt skrivet l. yttrat; jfr 3, 6. (Vissa av) krigsartiklarna, i förening ställda med fundamentallag och militäriska lagar angående lydnad i fält, medföra i hvar rad en spets emot de förenade (dvs. Anjalaförbundet). Ekman Dagb. 67 (1788). Atterboms skildring (av Ett land i Nordpolens grannskap) har en polemisk spets mot den götiska kraftpoesien. SvLittH 2: 122 (1919).
d) (numera mindre br.) i uttr. bryta (äv. avbryta) spetsen av ngt l. ngts spets, bryta l. taga udden av ngt, förr äv.: bryta ngts dödläge l. ohållbara (o. till sin spets drivna; se 7 slutet) läge; förr äv. i uttr. bryta spetsen (utan efterföljande prep.-uttr.), bryta l. upplösa den spända (o. ohållbara) situationen l. stämningen l. dödläget l. tystnaden, äv. [möjl. eg. utgående från SPETS, sbst.1; jfr uttr. bryta en lans för ngt] liktydigt med: (bryta med det gamla o.) göra en pionjärinsats l. slå in på en ny väg. AOxenstierna 6: 144 (1631). Athanasius Kircherus .. (har) i detta Ämbnet (dvs. i fråga om sjöar utan synligt avlopp) brutet Spetzen, och banat för mången Wägen til mehra Speculationer ock Efftertänckiande. RelCur. 259 (1682). Jag hade fuller annat att anföra, men will tijga med det som han budit mig wara tyst .. och hade icke gärna allegerat des Bref honom emoot, där icke han brutit spitzen. VDAkt. 1708, nr 119. Man hemtar läske-dryck i soppans varma fett. / Nu spetsen bruten är: man börjar något pusta / Och dricker om en gång att sig til steken rusta. GFGyllenborg Vitt. 1: 105 (1759, 1795). Topelius Vint. I. 2: 377 (1860, 1880: afbryta). Situationen blef kritisk och han beslöt att bryta dess spets. Strindberg Fjerd. 73 (1877). (Fru Ester sade upp sin fruktade hushållerska, som då kallade henne en) elak, trätlysten människa .. Men med dessa ord bröts spetsen af Esters rädsla. Den humoristiska punkten i hennes lynne träffades. Roos OsynlVäg. 146 (1903).
3) (satirisk) udd; äv. liktydigt med: (skarp) underton. Andra (folkdikter från Kreta) utmärka sig genom en satirisk spets. Sander Ar. 104 (1877); jfr 4. Jägarn .. vände sig nu till Persson med en skarp spets av förtrytelse i tonen. Högberg Frib. 88 (1910). Den förstuckna spetsen i komplimangen undgick henne alldeles. Östergren (1944). Werin Ekelund 1: 51 (1960; hos satir).
4) (av företeelsens utformning l. karaktär beroende) eftertryck l. speciell verkan l. verkningsfull effekt; poäng (se d. o. II 4); tillspetsat uttryck, poäng (se d. o. IV); krydda (se KRYDDA, sbst. 3 c), ”knorr” (se KNORR, sbst.2 1 b α), ”sting”, liv; äv. [möjl. delvis bildl. anv. av 5] om inslag i l. tillsats till ngt: (verkningsfullt) inslag l. (verkningsfull) anstrykning l. tillsats, krydda, ”knorr”, ”piff” (se PIFF, sbst. 1); stundom äv. dels: avslutande o. koncentrerad effekt, dels (bl. a. i fråga om sätt att uttrycka sig; jfr 3): skärpa. Så blefwo spetsar då uhr Poesijn fördrefne. / Ord-Ryttare likwäl wid Hofwa öfwerblefne, / Rätt Narrar med ett ord, förnufftet biuda trotz / Och smycka sig ännu med slijkt förlegat godz. Boileau Skald. 16 (1721). Fru Staël var, i hvarje rigtning af sin tanke, fosterländsk .. Framställningens skenbart praktiska syftning, föredragets lif och behag, uttryckets spets, tillvunno hennes djupgående åsigt älskare inom fosterbygden. Rydqvist i 2SAH 12: 483 (1827). Hvarenda historia ägde en spets. Molin SSkr. 288 (1895). Det är, såsom alla de anförda sagorna visa, endast några få element som ingå i dem, men de varieras i oändlighet och få överallt sin lokalhistoriska spets. Hembygden (Hfors) 1910, s. 7. Vårluften böljade in med en frisk spets av kyla mitt i ljumheten. Grotenfelt NFosterl. 29 (1918). Särskilt håller .. (förlikningsmannen A. Cederborg) på systemet med förlikningskommissioner, som tillsättas, när det behövs, och varnar för att inrätta en fast kommission. Därigenom skulle medlingen förlora sin spets. Spångberg StMän 3: 108 (1924). Det som gav TV-historien med den arbetslöse norrlänningen en särskild spets var tvånget att splittra familjen. DN(A) 1964, nr 251, s. 2. jfr: Er menings spets jag fattar / .. Ni menskoslägtet skattar / Så djupt föraktansvärdt, att (osv.). Almqvist God. 22 (1838); jfr 2 c. — särsk.
a) (tillf.) i uttr. sätta en spets på ngt, (liva o.) skärpa (se SKÄRPA, v.1 I 7 c) ngt (dvs. fantasi o. d.). Siwertz Tråd. 55 (1957).
b) (mera tillf.) anfall i fotbollsspel o. d.: (avslutande) skärpa (se SKÄRPA, sbst. 8) l. ettrighet l. ”vasshet”. Bollnäs hade mer spets på anfallen än Broberg. Spelet var jämnt fördelat i första halvlek. ST 1950, nr 35, s. 11.
5) om (liten) tillsats av sprit till kaffe l. vin l. av konjak till punsch o. d. (som ger drycken en ”piffig” smak l. sätter ”pricken över i” på dess smak); äv. om annan kryddande l. smakskärpande tillsats till sprit l. ngt annat som förtäres; äv. i uttr. sätta spets på ngt, skärpa (smaken på) ngt l. krydda ngt, spetsa ngt; jfr 4. SöndN 1879, nr 30, s. 1. ”Jag blandar aldrig punsch och konjak!” .. ”Utter!” skrek Nalle, ”för Lasses skull få vi blanda; man måste vara artig, då han består. .. ” ”Allmän spets!” proklamerade värden. ”Allmän spets var det!” Melander KolletSpens. 62 (1881). ”Kulör” af brändt socker med peppar ss. tillsats (”spets”) till spritdrycker. WoL 465 (1889). Sedan vi satt litet spets på teskvätten med ett glas rom. Lagercrantz KolmKarp. 67 (1935). Kaffe med spets. Hammar (1936). — jfr SALT-SPETS.
6) (†) spetsfundigt ord l. yttrande o. d., spetsfundighet. (Rutströms inträdestal i Sv. akademien) är onekligen väl skrifvet, men .. fullt af antitheser, spetsar och grannlåt. BL 13: 48 (1847).
C. i bildl. anv. av 1 b, c.
7) i bildl. anv. av 1 b (l. 1 a o. b l. 1 b o. c), om det vari l. varmed ngt (i sin förlängning l. utdragna konsekvens l. ss. en kvintessens l. kulmen) utmynnar resp. avslutas o. d.; yttersta konsekvens; ”pricken över i”; till sist uppnådd l. tillspetsad kulmen; jfr 8. Men Brutus saknas här i sina vänners krets? / Han, som af högsta hat emot förtryckarn lifvas, / Han, som vår ed har fått, han, vår förenings spets. Remmer Ces. 29 (1829); jfr 8 c. Mensklighetens högsta förhoppningar måste hvila på en säkrare, bredare grundval, än den metafysiska tankens yttersta spets. Beskow i 2SAH 30: 224 (1857). När erkännandet af honom såsom Guds enfödde son fattas, förekommer .. (upphöjandet av Jesus till idealmänniska) mig .. såsom sjelfva den finaste spetsen af den affälliga bildningens menniskoförgudning. Sundberg Farl. 4 (1873). Tack för det, att du (Gud) i våra dagar .. låtit vår verldsdels gamla moderkyrka utföra till sin spets den falska tanke om mensklig ofelbarhet, hvilken utgör hennes förbannelse! Ty nu kan det icke dröja mycket länge, innan hennes öga öppnas, så att (osv.). Wikner Pred. 311 (1875). Någon absolut gräns mellan erfarenhetsvetenskap och metafysik (existerar icke), metafysiken är ej annat än afslutningen och spetsen af erfarenhetsvetenskapen sjelf. Rein Psyk. 2: 50 (1891). Här förelåg dom utan vad, ”den yttersta domen” som spets ovanpå Döden, Djävulen, Helvetet. Högberg JesuBr. 1: 97 (1915). Det är ingen tillfällighet att frågan om själens substantialitet alltid haft sin spets i frågan om själens odödlighet. Larsson Spinoza 241 (1931); jfr 2 c. — särsk. [jfr t. etwas auf die spitze treiben] i uttr. driva, äv. bringa ngt till sin l. dess (yttersta, äv. högsta) spets, i sht förr äv. till spetsen l. till den spets att (osv.), fullfölja l. fortsätta ngt (dvs. kontroversiell fråga l. konflikt o. d.) till dess l. så kompromisslöst l. konsekvent att maximal l. öppen motsättning l. konfrontation l. definitivt avgörande blir nödvändig(t) l. dramatisk kulmen l. ngts (mest) utrerade form l. yttersta konsekvens föreligger resp. dit hän att (osv.); tillspetsa ngt; jfr 8 a β slutet. AnderssonBrevväxl. 1: 225 (1860). Sydow Lübke 305 (1868: högsta). Under forna dagar kunde det väl hända, att fordringarna på lydnad .. stäldes väl högt och drefvos till sin spets utaf en och annan bland de gamle officerarne. Quennerstedt IndSold. 10 (1887). Det .. komiska allvar, hvarmed han dref skämtet till sin spets. Tavaststjerna UÅr 36 (1892). Det är väl ingen, som på allvar tror, att en svensk regering skulle vara nog oklok att i ett .. (spänt) utrikespolitiskt läge driva saken till sin spets och riskera förintelse av betydande delar av Sverige. VFl. 1937, s. 107. Om konflikten vid Lövholmens pappersbruk i Piteå drivs till sin yttersta spets och nära 300 arbetare permitteras på lördag, ställs arbetsförmedlingen i staden i en utomordentligt brydsam situation. DN(A) 1964, nr 47, s. 2.
8) i bildl. anv. av 1 c: topp, höjd; kulmen o. d.; jfr 7, 9. Nu stån j (egenrättfärdiga) på then spets, hwar ifrån man giör icke medelmåttiga, utan diupaste fall. Bælter Christen 53 (1743, 1748). I den pyramid, som uppföres genom kyrkans åldrar, till dess den uppnår i tidens fullbordan himmelen med sin spits, är hvarje enskild lärares lefnad blott byggnadsämnet. Wingård 2: 163 (1819). Akademierna stå på spetsen af läroverket. Geijer I. 1: 182 (1845). Då man från levnadens spets, nära målet, men med ännu oförminskade själskrafter, kan kasta en återblick på den tillryggalagda banan. BvBeskow Lefn. 4 (1857); jfr a. Han visste, att man i palatset måste insätta häfstången djupt nere, om man vill verka på den öfversta spetsen. Därför bestormade han lifmedikern, att denne .. skulle rycka upp fursten till bättre tankar. Cederschiöld Riehl 1: 17 (1876). — särsk.
a) med (jämförelsevis) utpräglad komparativ bibet.: maximum, kulmen; (högsta) höjd; det högsta l. bästa l. förnämsta (av l. hos ngt); jfr b. Ändoch wij intet til then Spitzen kunne komma, / Tijt Eder (dvs. Pallas’, drottning Kristinas,) snälheets framsteeg, vtan möda nåå. / Så äre wij lijkwäl förnögd, at hwar må föllia, / Så när han kan, och stijga dijt han stijga må. Stiernhielm Fred. 20 (1649, 1668). Nu war han kommen til högsta spetsen af ära och munter ålder. Posten 1769, s. 826. Att vara rik, förnäm och ansedd, är att uppnå lyckans spets. Wetterstedt ConvOrdb. 180 (1822). (Kristus) utgör den högsta spetsen af allt jordiskt lif. Wikner Tank. 226 (1872). Förvåningens spets uttrycker komedihjälten .. genom att på allvar sätta i fråga, huruvida han drömmer eller befinner sig i paradiset. Lindberg Hârûn 85 (1900). Cannelin (1904). — särsk.
α) i uttr. (stå l. vara o. d.) på ngts spets l. (högsta) spetsen l. en spets av ngt (jfr β), (stå l. vara osv.) på höjden av ngt. Arke-Biskopen på spetssen af sin lycka .., sökte (osv.). Botin Utk. 707 (1764). Hinna till, vara på högsta spetsen af ära. Weste FörslSAOB (c. 1817). Teologi och dialektik .. ansågos af tidsandan (på 1600-talet) utgöra den egenteliga lärdomen och stå på spetsen af tidehvarfvets bildning. Fryxell Ber. 14: 148 (1846). Roos OsynlVäg. 38 (1903: på en spets af nyfikenhet).
β) föregånget av refl. poss. pron. l. (se slutet) i härmed jämförbar anv., i uttr. betecknande ngns l. ngts (avslutade) utveckling l. stegring: kulmen, höjdpunkt, högsta höjd; i sht i uttr. nå, äv. uppnå (i sht förr äv. hinna) sin spets l. hinna till l. stiga till sin spets o. d.; äv. (jfr α) i uttr. (stå l. vara o. d.) på sin spets. Nu står Epismen på sin spets vid historiens begynnelse och (osv.). Almqvist Monogr. 409 (1821, 1845). Hellberg Samtida 9: 102 (1873: uppnådde). (På ett dygn) afledo 217 personer i kolera, 449 insjuknade och 1,661 lågo qvar sjuka. Men då hade farsoten också hunnit sin spets. Lundin o. Strindberg GSthm 192 (1880). Ödman VårD 1: 92 (1881, 1887: hunnit till sin spets). TIdr. 1895, s. 174 (: voro på sin spets). Med revolutionen steg antikförgudningen till sin spets. Hahr ArkitH 458 (1902). På förmiddagen hade den senaste veckans hetta nått sin spets. Alving Bellm. 309 (1907). särsk. i uttr. bringa l. driva l. föra ngt till (i sht förr äv. ) sin l. dess (högsta) spets l. till spetsen (jfr γ), bringa l. driva l. föra ngt till sin kulmen l. höjdpunkt l. (högsta) höjd; äv. i uttr. driva ngt till en högre spets, driva ngt till en högre grad, göra ngt mera utpräglat (i visst avseende); jfr 7 slutet. Om han wid profession beständigt welat blifwa, / Han wist sitt handelswett till spetsen kunnat drifwa. Livin Kyrk. 19 (1781). Portugisarne voro .. redan i besittning af ett icke obetydligt rike (i Indien), då ändtligen .. Alboquerque, derstädes bragte deras magt på desz högsta spets. Ekelund NAllmH 1: 12 (1833). Hvad betydde väl Hagalund före Grafström? Han har fört detta magnifika ställe till sin spets. Almqvist Törnr. 3: 136 (1850). Tegnér SprMakt 59 (1880: drifves .. till en .. högre spets). Modet, som i de flesta fall icke är annat än en till sin spets drifven fruktan, sporrade honom. Janson Par. 110 (1900).
γ) konkretare, om ngt l. ngn representerande det bästa l. förnämsta av l. inom ngt: (suverän) topp l. höjdpunkt; jfr c, d. Topelius Fält. 3: 371 (1858). Constable är i själfva verket den engelska skolans spets, och hans breda, saftiga, käcka penselföring och hans .. rika, prismatiska färgskala ge honom än i dag ett mycket modernt tycke. NordT 1886, s. 365. (Linné) är spetsen af en mångfald höga andar, som arbetade med honom på vetenskapens stora område. Stavenow Frihetst. 165 (1898). Men Ni saknar spetsarna (inom möbelproduktionen)! Ni saknar de där tingen inför vilket det klickar till i en och man tänker: den där måste jag ha! Form 1950, s. 117. (År) 1898 .. kom en klass .. med (många) höga betyg .. Därtill ägde klassen två spetsar med toppbetyg. Samuelsson HALärovUpps. 486 (1952).
b) [sannol. delvis utgående från en anv. om topp i grafisk framställning] (i sht i fackspr.) i fråga om stegring i (en för övrigt jämförelsevis jämn) frekvens l. förbrukning l. dyl.: topp; jfr a. Försäkringsväsendets ursprungliga idé är att under en längre tid eller för ett större antal personer utjämna ”spetsar” eller konsekvenserna av stora olycksfall. TT 1927, Allm. s. 41. Överföringen av en tillfällig lokal spets i effektbehovet till det elektriska distributionsnätet och kraftkällan. Därs. 106.
c) i fråga om hierarki l. rangordning: topp; högsta ledning l. organ o. d.; äv. om ngt som utgör det förnämsta inom o. är centrum för sällskapsliv; jfr d. (Nederländerna) gagnade .. (spanjorerna) för en Befästning, at ther vthur angrijpa Franckrijke och Engeland, och vpföra Spanske Monarchien på öfwerste Spitzen. Brask Pufendorf Hist. 62 (1680). Vid en fulländad organisation gäller det endast hafva en spets för det formela afgörandet och en naturlig fasthet mot lidelsen. Bolin Statsl. 2: 278 (1871). Till samfärdseln höra tre stora verksamhetsområden, post, telegraf och järnvägar, hvart och ett med sin särskilda styrelse och chef, men det är ovillkorligen en brist i organisationen, att dessa verksamhetsområden icke sammanlöpa i en administrativ spets. VL 1907, nr 56, s. 3. Sällskapslifvet, med landshöfdingens hus som medelpunkt eller spets, tog medlemmarna af stadens ”societet” .. mycket i anspråk. Vasenius Top. 1: 319 (1912). Konungen kunde (enl. 1809 års regeringsform) på grund av sin ställning såsom förvaltningens högsta spets framlägga väl utarbetade lagförslag och hade på så sätt större möjligheter än riksdagen att inverka på lagstiftningen. Granfelt Samh. 122 (1937). Att närmare fixera vad som kan kallas massans spets, dvs. de som varit särskilt aktiva. HT 1969, s. 68.
d) [eg. specialanv. av c] i pl.: personer utgörande l. tillhörande de ledande l. mest framträdande i samhället l. visst samhällsskikt l. (mera tillf.) ett sällskap o. d., toppar, ledande l. (mest) framträdande representanter. Tillhöra affärsvärldens, hovets, societetens spetsar. Spetsarne af det .. (ombord) församlade sällskapet. Centerwall Hellas 77 (1888). (Läraren) behandlade snarast dem som kommo från samhällets spetsar med betydligt större stränghet och kritik än dem som kommo från de enklare hemmen. NärGickSkol. 303 (1934). I Enköpings högre kretsar .. fanns .. ett betydande lågtyskt inslag, som hade anknytning till affärs- och ämbetsmannavärldens spetsar i Stockholm. Ljung EnköpH 1: 440 (1963). — jfr PARTI-SPETS.
e) [jfr a, b] ss. förled i ssgr: som innebär en (momentan) högsta stegring (i förbrukning o. d.), topp-; i högsta grad, hög-.
9) [eg. specialanv. av 8] om 1/2 poäng ss. extra honnör på akademiskt betyg i förr tillämpat betygssystem; stundom äv. om nutida akademiskt honnörsbetyg (”väl godkänt” l. dyl.). Hon fick spets på skrivningen. Heinricius ÅboAk. 46 (i handl. fr. 1818). ”Spets” på kandidatbetyget läste man sig icke till genom överkurs. HågkLivsintr. 17: 260 (1936). Han fick sitt betyg (vid tentamen), fast utan spets. Harrie LegBengtsson 67 (1971).
D.
10) [jfr 1 a α, 1 c, 7] föregånget av prep. (l. i), i vissa bildl. uttr., med osäker l. flertydig anknytning till eg. bet.
a) i fråga om tillspetsat läge l. tillspetsad handling l. tillspetsat l. avgörande slutskede.
α) sätta l. ställa, äv. bringa ngt på sin l. dess spets, i sht förr äv. på (yttersta) spetsen, försätta ngt i ett kompromisslöst läge l. ett läge som präglas av maximal l. öppen motsättning l. konfrontation l. som nödvändiggör ett definitivt avgörande o. d.; tillspetsa ngt (maximalt); driva l. bringa ngt till sin spets (se 7 slutet); stundom äv. liktydigt med: sätta ngt (dvs. ngns tålamod) på hårdaste prov l. fresta ngt till det yttersta. Nu sedan alt på spitzen är satt wordet, låter sig hwarken intentionen, eller injustitien fördollia. Manifest 16/1 1644, s. H 3 a. Knöppel Legrand Vän 5 (1743: sätta .. på ytterste spetsen). Crusenstolpe Mor. 1: 298 (1840: bragt på spetsen). Jag framhöll klokhetens bud att ej röra vid denna rättsfråga (dvs. frågan om Norges juridiska rätt till eget konsulatväsen), visande Sveriges moderation att just icke hålla fram rättsfrågan och varnade för att sätta frågan på spetsen. Oscar II Mem. 2: 367 (1895). När talaren till sist ställde problemet på sin spets och (osv.). SvD(A) 1933, nr 282, s. 24. Den gamla mirakeltron sätts på sin spets, denna slags tro som är lättast att undergräva, en tro, uppdriven högre än allt förnuft. Wägner Lagerlöf 1: 177 (1942).
β) (mindre br.) stå på sin spets, vara som mest tillspetsad. Solnedg. 1: 275 (1910).
γ) (numera mindre br.) ngt kommer på sin spets, ngt kommer i ett läge där det är drivet till sin spets (se 7 slutet) l. ställt på sin spets (se α). De Geer Minn. 1: 197 (1892).
δ) (†) vara på spetsen med ngt, opers.: vara i ett avgörande slutskede; jfr b. Det var på spetsen med pareringen och han skulle göra ett hugg åt sitt favorithåll. Nyblom Twain 1: 7 (1873).
b) (†) i fråga om läge där ngt står o. väger l. ngt när som helst kan inträffa; i uttr. vara på spetsen att osv., vara på ”vippen” att osv.; äv. i uttr. stå på spetsen av ngt, stå inför den omedelbara möjligheten av ngt; jfr a δ. Det var på spetsen, att Rosén gådt denna gången mista om profession. Linné Vita 116 (c. 1775). Din halfsyster står på spetsen af en fruktansvärd seger öfver dig. Almqvist Törnr. 1: 3 (1839).
c) i fråga om att ngt sätts på spel l. bringas i fara; jfr 2 a.
α) sätta l. ställa ngt på spetsen l. sin spets l. en spets (jfr a α), sätta ngt på spel l. på ett kort; numera bl. ngn gg med (svag) anslutning till 7 slutet, förr äv. dels i uttr. ställa l. sätta ngt l. ngn på spetsen att osv., bringa l. sätta ngt l. ngn i omedelbar fara att osv., dels i uttr. sätta l. hasardera ngt på spetsen (av ngt) l. på en spets av ngt, sätta ngt på spel l. på ett kort i l. med ngt. Efter som .. E. M:tts dessein ded fuller .. kräfver, att man icke någott lätteligen på spitzen hazarderer. AOxenstierna 2: 474 (1622). Hazardera .. heela then Euangelische Staten, j Tysklandh .. på en endesta spitz aff een fältschlacht. SthmMag. 1781, s. 324 (1631; rättat efter hskr.). Et häftigt och widlöftigt Krig ..; hwarigenom Konungens högst skattbara Lif kom uti desz första unga år, at sättas på spetsen. HC11H 9: 37 (1697). Om .. (läsaren) öfwerwägar, huru ofta jag allaredo, vnder min lefwernes tid, warit stäld på spetzen, at komma på ett förskräckeligit sätt i dödsens käftar, så (osv.). Humbla Landcr. 538 (1740). Landtmäteriet har en hoper angelägna göromål under sin vård, hvilka fordra insigt i Vetenskaper och et noga handalag i verkställigheten, jämte dygd och ära, som icke borde sättas på spetsen af trångsmål. Faggot PVetA 1747, s. 41. Det går intet så lätt at sätta en Flickas heder på spetsen, och sen begrina henne. Knöppel Möt. 32 (1750). Berndtson (1880: ställa .. på sin spets). Redan förut var han i ett svårt läge, och nu kände han det som om hans existens var ställd på en spets. Werin Ekelund 1: 327 (1960).
β) (†) i uttr. komma på spetsen, sättas på spel. RARP 7: 131 (1660).
γ) (†) i uttr. stå på spetsen, stå på spel. För .. sin egen säkerhet skuld, som stodh på spitzen. Manifest 16/1 1644, s. D 1 a. 2RARP 14: 722 (1743; om ngras välfärd).
δ) (†) i uttr. hänga på sista spetsen, om välfärd: hänga på en (enda) skör tråd l. dyl. Skjöldebrand Cleop. 4 (1749).
E. i vissa anv. som eg. l. urspr. utgör specialfall av 1 b.
11) [jfr 1 b ζ β’] (föga br.) om grov (i spetsiga tottar förenad) ull från l. på buk o. ben hos får. Täcken av olika slag hade man stor användning för, från ryor till enkla hästtäcken. I dessa vävnader användes .. all s. k. spets (den grova ullen på buk och ben) till den enklare produktionen. HantvB I. 8. 2: 459 (1940).
12) om främsta (framskjutna) avdelning av truppstyrka o. d.; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.): patrull o. dyl. l. sluten avdelning (särsk. pluton) som (med bevaknings- l. skyddsuppgift) under marsch mot fienden gick främst; jfr 13. Wallenstein utbredde sig .. hastigt öfver östra Sachsen och Brandenburg, eröfrade en mängd befästade orter samt framsköt sina spetsar mot Dresden, Berlin och Stettin. Mankell Krigsm. 134 (1865). I förhållande till sin styrka och sammansättning framsänder denne förtrupp på längre afstånd kavaleri-patruller och på 100 till 200 steg en spets av någre man, hvilken (osv.). TjReglArm. 1867, 4: 66. Utgör den i marschriktningen afdelade styrkan endast 1 pluton — 1 halftropp, benämnes den spets, och är densamma mindre än 1 halftropp, förpatrull. FälttjRegl. 1900, s. 68. Pluton uppträder i strid ensam .. såsom spets inom förtruppskompani. Tingsten InfUtbildnEx. 65 (1918).
13) tät; början; ledning; jfr 12.
a) hos militär trupp l. slagordning l. annan (marscherande l. uppställd) skara människor, äv. djurflock o. d.: tät; främsta led, front; ofta i uttr. (stå l. o. d.) i spetsen (för, i sht förr äv. framför, förr äv. av ngt l. ngra). Ehrenadler Tel. 675 (1723: framför). HT 1918, s. 183 (1809: af). Straxt lät Krumpe föra fram några falconeter och befallte skjuta med dem mot spetsen af Swenska hären, der herr Sten war. Fryxell Ber. 2: 252 (1826). Jag (dvs. G. M. Armfelt) mottog H. M:t i spetsen för andra lifgardesregementet och borgerskapets militärkorps. Tegnér Armfelt 2: 8 (1884). Sångarna gingo alltid 4 i ledet, samlade i spetsen på tåget. UpplNatÅ 1938, s. 21. Vi gick dit (dvs. till sjömanskyrkan) med skepparn i spetsen. Kjellgren Smar. 232 (1939). — särsk. [delvis möjl. specialanv. av 15] i uttr. (stå l. vara o. d.) främst, äv. den förste i spetsen (för ngt l. ngra), i sht förr särsk. liktydigt med: (stå l. vara osv.) i spetsen l. täten (för ngt l. ngra) l. i främsta ledet; förr äv. i uttr. stå i främsta spetsen, stå i främsta ledet; jfr b β. (Judas Mackabeus) giorde .. fyra hopar, och skickadhe sina brödher främst j spetzen, at the them föra skulle. 2Mack. 8: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: i spetsen). (Han) droogh .. främst j spetzen för the andra. Därs. 23 (Bib. 1917: i spetsen). Bönderne finge uti sit bröst och hiärta en stor räddhåga, så at ingen wille stå i främste spitzen. Peringskiöld Hkr. 1: 592 (1697). (Fr.) Il est toujours à la tête, (sv.) Han är den första i spetzen. Mont-Louis FrSpr. 262 (1739). Han gick .. främst i spetsen för processionen. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Sv.) vara främst i spetsen: (fr.) être à la tête [de]; marcher en tête. Schulthess (1885).
b) i uttr. i spetsen, i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.; i sht i sådana uttr. som stå l. l. sätta l. ställa sig o. d. i spetsen för (förr äv. av) ngt l. ngra (jfr a, c), uppträda ss. resp. göra sig till ledare l. den ledande (företrädaren l. förespråkaren) för ngt l. ngra l. initiativtagare till ngt; (inne)ha resp. ta ledningen över l. av ngt l. ngra o. d.; äv. utan förb. med verb: i ledningen l. ss. ledare l. ledande företrädare l. förespråkare för ngt l. ngra l. ss. initiativtagare till ngt o. d. (i sht i uttr. med ngn i spetsen). Hon gick i spetsen i kampen mot sin samtids värsta orättvisor. Hon stod, ställde sig i spetsen för en insamling. Sij, medh oss är Gudh j spetzen. 2Krön. 13: 12 (Bib. 1541). (Efter J. III:s död) var Fäderneslandets förbindelse störst, emot den oförfärade Hertigen, som utan afseende på de Påfviskes hat, och flera försåt emot .. des person, vågade sig i spetsen, gaf mod, lif och drift åt Ständernes rådslag, styrkte de svaga sinnen (osv.). Schönberg Bref 1: 289 (1778). Denna drabbning mellan kartesianismen och skolastiken, der Rudbeck ställde sig i spetsen för den vettenskapliga friheten. Atterbom Minnest. 1: 41 (1847). (Kristus) går ännu i spetsen för sitt folk. Thomander 1: 279 (1862). Det berättas .., att han mellan åren 1804 och 1806 i Stockholm stått i spetsen för en anstalt för döfstumma. BetDöfstUnd. 1878, s. 11. Jag .. blef anmodad att åter träda i spetsen för ministären. De Geer Minn. 2: 109 (1892). Hofvet gick i spetsen med den nya dräktens anläggande. SvH 8: 29 (1904). Höglund Branting 1: 81 (1928: satt sig). En delegation från länsmyndigheterna i Luleå med landshövding Manfred Näslund i spetsen väntas i början av december uppvakta regeringen och berörda statliga myndigheter med anledning av (osv.). DN(A) 1964, nr 324, s. 23. — särsk.
α) i sådana uttr. som ställa l. sätta ngn i spetsen för ngt l. ngra, låta ngn ta ledningen över ngt l. ngra o. d. De nya makthavarna satte honom formellt i spetsen för regeringen.
β) i uttr. (vara l. l. ställa sig o. d.) främst i spetsen, ss. oeg. l. bildl. anv. av a slutet, i sht förr särsk. liktydigt med: (vara l. gå osv.) i spetsen l. täten l. främsta ledet; förr äv. i uttr. ställa sig i främsta spets, ställa sig (främst) i täten, ställa sig i främsta ledet. Svart G1 24 (1561: i främsta spetz). Ach! hwad är thet för en stor och styggelig skam .. när Judarne gadda sig samman emot Jesum, och Judas en Apostel går främst i spetsen. Spegel Pass. 96 (c. 1680). Rydelius BrVenCler. 4 (1735: wara).
γ) i fråga om ledningen av här l. truppstyrka; delvis svårt att skilja från a. Gustaf såg sig .. intet säker på något annat rum än wid spitsen af en krigsmakt. Celsius G1 1: 61 (1746). Sommerset uppställde sitt folk inom förskansningarne på tre linier; satt sjelf i spetsen för den första (osv.). JPTheorell i 2SAH 8: 82 (1816). I spetsen för fälthären står Konungen. Tingsten o. Hasselrot 34 (1902).
δ) (numera mindre br.) enbart l. nästan enbart i fråga om gradering av ngts l. ngns makt l. betydelse l. ngts storlek o. d.; särsk. i uttr. stå l. gå i spetsen (för ngt), om den ledande (beträffande l. inom ngt); förr äv. i uttr. gå i spetsen för ngra, leda över ngra, vara den ledande bland ngra. Topelius Vint. I. 2: 269 (1860, 1880: gingo). I vissa delar af statistiken gick Sverige (under frihetstiden) i spetsen för andra land. Malmström Hist. 4: 417 (1874). Den stat, vars köpmän behärskade kryddhandeln intog en maktställning, som gjorde att den kom att stå i spetsen bland Europas länder. Bolin VFöda 313 (1934).
c) [åtm. delvis sannol. bildl. anv. av a] hos ngt i skrift l. tal framfört o. d., i sht förr äv. hos ord l. ordstam o. d.: början; inledning, ingress; särsk. (o. numera företrädesvis) i uttr. (ställa l. sätta o. d.) ngt i spetsen (för, i sht förr äv. av ngt). Sedan Fichte en gång för alla och i spetsen af alla sina deductioner uti Rätts-läran uppställt begreppet om Rätt, hvilket först igenom Stat erhåller .. sin existence såsom realiserad existence. Biberg 1: 52 (c. 1814). Atterbom Minnest. 1: 21 (1847: af). Sammansättningen kan försiggå vid rotens (i allmänhet ordstammens) spets eller ände, eller vid båda. Rydqvist SSL 5: 3 (1874). (Konjunktionella adverb) framkalla omvänd ordföljd, om de sättas i spetsen för en sats. Beckman SvSpr. 180 (1904). (1885 års tjänstgöringsreglemente för armén) har .. förflyttat det kyrkliga kapitlet från tjänstgöringsreglementets spets .. till kap. IX, där det har öfverskriften Kyrko-ordning. KyrkohÅ 1918, s. 70. — jfr ORD-SPETS.
d) ss. förled i ssg, betecknande ngt som används i en inledande arbetsprocedur o. d.: för-; se SPETS-TAPP, sbst.1
14) [jfr 8 o. 13] sport. ledning (se LEDNING, sbst.2 3); äv. bildl., i fråga om poäng; i uttr. i spets, i ledning(en). Att Tommy .. när han kom i spets på slutvarvet inte stötte ordentligt utan vände på huvudet och sedan gav upp. SDS 1978, nr 213, s. 13. Därs. 1982, nr 65, s. 23 (i fråga om poäng).
15) (†) (kilformig) slagordning; här l. häravdelning. The Chaldeer giorde tree spetzer, föllo til Camelanar och togho them, och (osv.). Job 1: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: hopar). S. Johannes .. (talar om tron) lika som en talade om sin spetz eller fasta slott, Thet är min segher, Ther medh wil iagh bestå. PErici Musæus 5: 25 a (1582). När .. (kejsar Konstans) wille reesa åt Neapolim, anfölle och slogho the Longobarder then hopen af hans krijgzmacht, som efterst war i speszen. Schroderus Sleid. 116 (1610). Sedhan .. begynte Konungh Christiern stärckia sin Krijgzhär igen .., hwilcken til at emotstå .. Her Steen sigh rustade, Och tå han förhölt sigh i främbsta Spitzen eller Slachtordningen, bleff han slagen. Tegel G1 62 (1622); jfr 13 a slutet. — jfr FYLKINGA-, HÄR-SPETS.
Ssgr: (1 b) SPETS-AFFEKTION. (numera föga br.) med. (angrepp av) spetstuberkulos. Petersson FysUnders. 341 (1908).
(8 e) -AKTUELL. (i sht i vissa kretsar) högaktuell. SvD(A) 1960, nr 253, s. 19.
(1 b α) -ANSLAGS-RÖR. mil. rör (se rör, sbst.3 3 b) som briserar vid anslag med spetsen. SoldIArtill. 1944, s. 26.
(13 c) -ARTIKEL. (numera mindre br.) om tidningsartikel av redaktionell karaktär o. vanl. placerad främst på en tidnings första textsida. NDA Löpsedel 7/9 1928. Arbetet 1946, nr 227, s. 4.
(12) -BEFÄLHAVARE~00200, äv. ~02100. (förr) person som förde befälet över spets, befälhavare över l. för spets. Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 118 (1886).
(8 e) -BELASTNING. (i sht i fackspr.) toppbelastning. 2NF 36: 1192 (1924; på kraftverk).
(1 b ι) -BETÄCKT, p. adj. (†) om fönster- l. muröppning: täckt l. krönt med spetsbåge. Brunius Resa 1838 12 (1839). Holmberg Bohusl. 3: 4 (1845).
(1 b) -BORST. i sht entomol. i spetsen (av antenn) sittande borst (se borst, sbst.1 1 b). Thomson Insect. 138 (1862). Trägårdh Skogsins. 382 (1939).
(1, 12, 13 a) -BREDD. bredd på spets; särsk. till 1 a. SvD(A) 1931, nr 75, s. 6 (om bredd på spets till reservoarpenna).
(1 a—c) -BRUTEN, p. adj. som har bruten spets, vars spets är bruten; särsk. till 1 a. Holmberg Nordb. 634 (1854; om kniv).
(1 a β) -BÄRARE. tekn. Ericsson Ur. 137 (1897).
(8 e) -DAGER. fotogr. på fotograferat föremål: högsta dager (se d. o. 6 a); äv. (o. numera nästan bl.): glansdager. Roosval Schmidt 22 (1896). SAOBArkSakkSvar (1981; om glansdager).
(1 a—c) -DEL. särsk.: del (av ngt) utgörande spets l. del med spets; (spetsig) yttersta del, änddel; särsk. till 1 a, b. Boheman ÅrsbVetA 1847—48, s. 13 (av nerv). Akromegali, (dvs.) spetsjätteväxt, sjukdom med bl. a. förstoring av kroppens spetsdelar, händer, fötter, haka, näsa, ögonbrynsbågar etc. beroende på sjukdom i hjärnbihanget. Backman MännRas. 355 (1935).
(12, 13 a) -ESKADER. (mera tillf.) eskader som bildar främsta avdelningen av l. går i spetsen för en flottavdelning. Almquist VärldH 9: 109 (1934).
(1 a) -FINLEK~02 l. ~20. (i sht med prägel av fackspr.) finlek (se d. o. 3) på spets (särsk. på spets till stålpenna). GHT 1897, nr 224, s. 4.
(1 b) -FLÄCK. fläck (se fläck, sbst.1) i spetsen av ngt; särsk. dels (i sht zool., mera tillf.) om fläck (se fläck, sbst.1 1 b) på vingspets, vingspetsfläck, dels (bot.) om fläck l. punkt där rafe (se d. o. 2) upphör. Nilsson Fauna II. 1: 218 (1858; på vingspets). Agardh Bot. 1: 168 (1830; där rafe upphör).
(8 a α) -FÖRETEELSE~00200. (vard., mindre br.) toppföreteelse. Inom affärsvärlden anses han absolut som en spetsföreteelse. Hammarling Wodehouse JeevesKlar. 81 (1937).
(1 a) -HOLK. (förr) holk (se holk, sbst.1 2 a) till pikspets. Alm VapnH 75 (1927).
(1 a, a β) -HÅLLARE. hållare (se d. o. 3) till l. för spets. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 191 (på stångcirkel).
(1 b) -HÄRD. med. tuberkuloshärd i lungspets. SDS(B) 1932, nr 332, s. 8.
(1 b) -KATARR. [jfr t. spitzenkatarrh] med. katarr i lungspets (som kan vara början till lungtuberkulos). LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 81.
(1 b) -KLI. (numera föga br.) lant. av sädeskornens spetsar bestående avfallsprodukt erhållen vid rensningen (”spetsningen”) av säden. TLandtm. 1897, s. 110.
(1 b) -KNOPP. i sht bot. knopp (se d. o. 4) i spetsen av en stam l. stamdel l. gren, ändknopp. Björkman Skogsk. 26 (1868).
(8 e) -KRAFTSTATION~002. (i fackspr.) spetskraftverk. TT 1969, s. 402.
(8 e) -KRAFTVERK~02 l. ~20. (i fackspr.) avsett att användas vid toppbelastning i den elektriska kraftförsörjningen. Globen 1924, s. 60.
(1 b, c) -KRÖNT, p. adj. krönt (se kröna 7) med spets. Nyman VäxtNatH 2: 231 (1868; om ollon). De dubbla leden af spetskrönta sträfpelare (på Uppsala domkyrka). Schück o. Lundahl Lb. 1: 98 (1901).
(8 e) -LAST. tekn. spetsbelastning; i sht ss. förled i ssgn spetslast-körning. körning (av kraftverk o. d.) vid spetsbelastning. DN(A) 1963, nr 309, s. 16.
(1 b) -MJÖL. (föga br.) = -kli. LAHT 1924, s. 747.
(1 a) -MOTSTÅND~02 l. ~20. [jfr t. spitzenwiderstand] tekn. motstånd (se d. o. 2) som utvecklas mot spetsen av ett föremål (påle, borr o. d.) vid dess neddrivning i jord l. berg. TechnTermsSoilM nr 773 (1954).
(1 a—c) -PARTI. jfr parti 1; i sht: parti (av ngt) utgörande spets, spetsdel. SkogsvT 1909, s. 444 (av gren). VäxtLiv 1: 316 (1932; av växtblad).
(12 (o. 13 a)) -PATRULL. [jfr t. spitzenpatrouille] (numera bl. i skildring av ä. förh.) mil. patrull utgörande ”spets”, förpatrull. TjReglArm. 1867, 4: 47.
(1 a) -PIRUETT. sport. piruett (se d. o. 2) på främre skridskospetsen. Posse Figuråkn. 45 (1889).
(1 b) -PLACERAD, p. adj. (i sht i fackspr.) placerad i spetsen (av ngt). SoldILuftv. 1946, s. 367 (om stjärtsidplans placering på flygplan).
(1 b α) -RÖR. (mindre br.) spetsanslagsrör. VFl. 1935, s. 81. SoldILuftv. 1946, s. 34.
(1 a) -SLIPARE. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.): person (arbetare) som gm slipning åstadkom spets på nålar. LfF 1860, s. 339.
-STÄLLD, p. adj. särsk.
1) till 1 b: placerad l. ställd i spetsen (av ngt). Nitzelius BokTräd 402 (1958).
2) till 13 c: ställd i spetsen (av sats l. vers o. d.). Holm EpokPros. 21 (1967).
(1 b, 13 b (α), c) -STÄLLNING. särsk.
1) till 13 b (α): ställning i spetsen för ngt l. ngra. Spångberg StMän 3: 164 (1924).
2) i sht språkv. ställning l. position i spetsen (av sats o. d.). Holm EpokPros. 163 (1967; av sats).
(1 b) -TAND, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9578) (numera mindre br.) bot. på blad: i spetsen sittande l. spetsen utgörande udd l. tand. BotN 1890, s. 195. Därs. 1895, s. 265.
(13 d) -TAPP, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9578). (numera mindre br.) tekn. oeg., om gängtapp med vilken man gör förarbetet vid invändig gängning (motsatt: (mellantapp o.) gradtapp), förtapp. PriskatalSonesson 1895, s. 78. Forsberg o. Gustafsson VerktMek. 33 (1953).
(1 b) -TILLVÄXT~02 l. ~20. (i fackspr., i sht bot.) hos blad l. skott o. d.: tillväxt (enbart) i spetsen l. på höjden (l. längden). Lundström Warming 81 (1882; hos blad).
(8 e) -TRAFIK. (i fackspr.) topptrafik; särsk. i ssg.
Ssg: spetstrafik-tillfälle. tillfälle med spetstrafik, (tillfälle med) trafiktopp. Motorför. 1930, nr 1, s. 12.
(1 b) -TUBERKULOS. med. (begynnande) tuberkulos (som uppträder) i lungspetsen. SDS(B) 1932, nr 332, s. 8.
(1 b) -URLADDNING~020. fys. o. el.-tekn. urladdning från laddad, i en spets slutande kropp. 2NF 31: 43 (1920).
-VERK, sbst.1 (sbst.2—3 se sp. 9564, 9589).
1) (mera tillf.) till 1 b, om arbete (se d. o. 11) l. arrangemang i spetsen av ngt. Det rum som är emellan spitzwärket och ränderna på en pelare. Serenius (1734; under metope).
2) (i fackspr.) till 8 e: spetskraftverk. Expressen 4/12 1962, s. 13.
(1 a, b) -VERKAN. särsk. fys. o. el.-tekn.: (elektriskt fenomen i form av) spetsurladdning. SD 1895, nr 343, s. 6.
(1 b) -ÄNDA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9579) l. -ÄNDE. om ända utgörande ngts spets; särsk. (perukm.) på hårstrå (motsatt: huvudända). Hjord Perukm. 25 (1981).
Avledn.: SPETSA, se spetsa, v.1
SPETSAD, p. adj.1 ss. senare led i ssgr: som har (så l. så beskaffad) spets l. (så l. så många l. så l. så beskaffade) spetsar; jfr borst-, en-, hög-, kläng-, kort-, lång-, rund-, skarp-, smal-, tre-, tve-, två-spetsad m. fl. Anm. Senare leden i ssgr av typen rund-, skarp-, smal-spetsad är stundom (alternativt) att uppfatta som p. pf. av spetsa, v.1 (varvid förleden har adverbiell innebörd); jfr spetsa, v.1 I 1 b. SPETSIG, se d. o.

 

Spalt S 9542 band 29, 1984

Webbansvarig