| Publicerad 1983 | Lämna synpunkter |
SPEJA späj3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -AN (numera bl. i vitter stil, G1R 28: 476 (1558) osv.), -ANDE, -ELSE (i ssgn BESPEJELSE), -ERI (se avledn.), -ING (†, G1R 18: 783 (1547: bespeijingz), TbLödöse 261 (1592)), -NING (G1R 2: 191 (1525) osv.); -ARE (se SPEJARE, sbst.2), -ERSKA (se SPEJARE, sbst.2 avledn.); jfr SPEJ, sbst.2
1) om person l. djur: skarpt o. forskande se sig omkring l. betrakta ett område l. ett föremål o. d. (för att finna l. utröna ngt l. få kunskap om ngt o. d.); ofta med tanke på att seendet sker i hemlighet l. från en dold utsiktspunkt; äv. med obj. o. objektiv predikatsfyllnad betecknande resultatet; jfr SPANA, v.2 I 1. IErici Colerus 2: 77 (c. 1645). (Arbetsbina) ha speijat i mitt bijhus, hälst i utdöde kupor … Men hwarken wid Speijningen woro Drönar med, ej heller med förste Bijen, som wid swärmningen inflögo. Linnæus Bijskjöts. 29 (1768). (Pelarhelgonets) kala hufvud .. stack fram emellan kapitälens löfverk som ett hiskligt vilddjurs, spejande genom ett busksnår. Rydberg Ath. 85 (1859). Molin SSkr. 250 (1894: spejat sina ögon trötta). Hur han spejade och spanade, kunde han inte se någon jägare. Lagerlöf Holg. 2: 153 (1907). Silverbrämade skyar flög fram likt stolta spejande måsar. Viksten SkogSjung. 33 (1933). Klas gick fram och tillbaka i allén och hela tiden spejade han upp mot gården. Ingen Lilian syntes till. Gustaf-Janson ÖvOnd. 98 (1957). — särsk.
a) (utom i avledn. SPEJARE numera bl. mera tillf.) i fråga om spaning (se SPANA, v.2 I 3) i militärt l. annat fientligt l. otillåtet syfte; jfr KUNSKAPA 3 a, REKOGNOSERA 2 a. Itt Skep som man brukar til at speija och hemta kundskap med, Jacht, speijare skep. Linc. M 1 b (1640). Hunna till en god utsigtspunkt göra .. (spaningspatrullerna) därstädes erforderliga undersökningar samt speja skarpt framåt. KrigVAT 1890, s. 472. — särsk.
β) ss. vbalsbst. -ning, om spionage l. spaning l. rekognosering (förr särsk. i uttr. ha spejning, bedriva spaning); förr äv. konkret, om spaningspatrull(er) l. spaningsmanskap. Epther wij icke fwlleliga kwnne besynna huadt grwndt .. ther wnder ær (dvs. vad som åstadkommit Sören Norbys förlikning med danske kungen) Wile wij .. ath tw (dvs. Måns Bryntesson) thin wissze spegningh haffuer ther nidh j Skaane. G1R 2: 170 (1525). Skole j noget affbruck göre them (dvs. de upproriska) medt små hoper, Dhå motte wårtt folck bliffwe förclädde j bonde kläder .. och dhå skulle the haffwe god speijning och kundskaper vthe vm sig och så förclädde. Därs. 15: 138 (1543). Hertigarne hade speyning ute allestädes efter honom. Tegel E14 301 (1612). Så snart som .. (konsulerna) kommit in på fiendens område, tågade hvar för sig ströfvande vidt omkring; dock sträckte de sina spejningar vidare än plundringarne. Kolmodin Liv. 3: 275 (1832). SFS 1938, s. 1242.
b) i fråga om spaning innebärande vakthållning mot ngn l. ngt (fiender l. brand o. d.). (De upproriska) haffwe .. sådane wackt och spegning .. vm seg, att stor nödh är, att göre them nogen affbräck. G1R 15: 134 (1543). Hur hjelten än spejar och vakar — / Vid stäfven en brännare hakar / Sig lömskt. Oscar II I. 1: 12 (1858, 1885). JämtlHärjedH 2: 342 (1945).
c) följt av prep.-uttr. inlett av prep. efter, betecknande att ngn skarpt o. forskande söker få syn på l. (äv. utan tanke på seende) efterforskar l. försöker upptäcka ngn l. ngt o. d. Så befallte wii byffogothen att speia efther sama sölf (som misstänktes vara stulet) hos alle gulsmider her i byen. JönkTb. 134 (1538). Kråkan .. flyger långsamt och spejar sittande efter sitt rof, som wanligen består i råttor och mösz. Holmström Ström NatLb. 2: 18 (1852). Liksom om morgnarna, satt Elma vid sitt fönster och spejade efter barnet, så snart hon var borta en afton. Stiernstedt Liw. 294 (1925). Han hade legat stilla på knä vid sängen och spejat efter ett livstecken. Stolpe DödVäntr. 290 (1930). SvFl. 1939, s. 124.
d) följt av prep.-uttr. inlett av prep. på, betecknande att ngn (i hemlighet) noggrant l. uppmärksamt med ögonen följer l. bevakar ngn l. ngt, bespeja, lura l. spionera på; i sht förr äv.: noggrant l. uppmärksamt betrakta l. titta på (ngt). Järta 1: 263 (1832). Man brukade fordom speja på stjernorna för att i denna gyllene skrift läsa sina barns framtid. Genberg VSkr. 1: 80 (1869). I hemlighet speja på ngn, på ngns förehavanden. Östergren (1944).
e) i utvidgad anv., om öga l. blick; äv. bildl. (jfr f). (G. II A:s) blickar spejade vidt omkring. Det var hans lust att i hand hålla tråden af många möjligheter. Geijer SvFolkH 3: 279 (1836). Kavaleriet (skall) företrädesvis .. vara arméns alltid uppmärksamma och spejande öga, som aldrig lemnar fiendens bevakning ur sigte. TjReglArm. 1867, 4: 59. Spejande ögon i 200 brandtorn vaka över skogen. UNT 15/7 1941, s. 7.
f) oeg. l. bildl. (jfr e); äv. motsv. c, d. Atterbom Lyr. 3: 163 (1820: spejning). Det verldsliga sinnet är skarpsynt och spejar flitigt på deras svagheter, som tillsatte äro att föregå andra. Tegnér (WB) 10: 41 (c. 1828). Och nattens spejande stjernor röja / Sin glans på nytt. EDBjörck i 2SAH 33: 177 (1861). Så mins jag dig från hvardagsrummets ruta / i lustig spejan dina blommor luta, / min barndoms blida, trogna Balsamin. Dahllöf Blomv. 57 (1910). Man kände i luften, att .. (Bismarck) spejade efter ett tillfälle att göra sig Rom bevåget. Lagergren Minn. 6: 176 (1927). Fatab. 1961, s. 79. — särsk. (†) i uttr. speja på hanen, vila på hanen (se HANE, sbst.1 6 b slutet). Lindfors (1824). Meurman (1847).
2) (numera föga br.) tr.: gm att speja (i bet. 1) få syn på l. upptäcka l. ta reda på (ngn l. ngt) l. utforska (ngt); bespeja l. utspeja (ngn l. ngt); (i smyg) forskande l. noggrant betrakta l. granska (ngn l. ngt); spionera på (ngn l. ngt); äv. i fråga om (militär) rekognosering (jfr 1 a); äv. bildl. En vng karll .. wardt tijt skickat att speia och bespana hure ther kunde stå till. Svart G1 147 (1561); möjl. icke tr. PrivSvStäd. 4: 400 (1606). (Sigfrids hustru) säger .. at Thommoses quinfolk rekna .. maten som hon äter och speijar henne tå hon lägger sig i mansens säng. Murenius AV 141 (1646). Evad gestalter ock sig månde bilda / i dessa skyar, blir jag likväl bet / på svar, om vad mitt augursöga spejar. Törneros Brev 1: 180 (1825; uppl. 1925). Med ögat i teleskopet spejade (Wargentin) förmörkelserna i Jupiters månar. Franzén Minnest. 3: 668 (1844). Ut, snabba ryttare, att speja fältet! Hagberg Shaksp. 4: 216 (1848). Nybom SDikt. 1: 181 (1851, 1880; bildl.). Ossiannilsson Hem. 70 (1915). särsk. (†) i uttr. få spejning på ngn l. ngt, (gm spejande) få kunskap om ngt l. om ngn (med tanke på hans förehavanden). Kantt thu j midler tijdt haffwe tine wisse kundskaper, Szå att mann rätteligen finge speijning på honom (dvs. en sjörövare), då (osv.). G1R 16: 579 (1544). Bonden, som mattzsechkienn hade mist, war wthe en stundh, och sidan han kom jgienn, spurdhe förnemdhe Oloff bondhen thil, om han hade fåtth nokionn speigiengh på mattzssekien. TbLödöse 261 (1592).
SPEJA UPP10 4. (numera bl. mera tillf.) gm spejning uppleta l. söka upp (ngn l. ngt), uppspeja. Att the wele speije Nils Dacke vp och tage honom wedh halssen. G1R 15: 406 (1543). Ej Gustafs blick / skall speja upp hwar detta papper gömmes. Ling Riksd. 54 (1817). Cavallin (1876). jfr upp-speja. —
SPEJA UT10 4. gm spejande utforska l. ta reda på (ngt), lura ut, utspionera; äv. med personobj.: gm spejande (i fientligt syfte) utforska hos (ngn) vad han vill l. söker hemlighålla o. d.; äv. bildl. G1R 15: 89 (1543; med personobj.). Det .. trångbröstade, andefattiga intresset, som helst söker speja ut brister. Cygnæus 11: 336 (1856). Hon svor att speja ut hans funder. Snoilsky 5: 94 (1897).
SPEJARE, sbst.2, se d. o. —
SPEJERI104, n. (numera mindre br.) till 1 (särsk. 1 a): spejning, spejande; rekognosering; spioneri; lurpassande o. d.; äv. i uttr. ligga l. utskicka o. d. (up)på spejeri, ligga osv. för att speja, komma för spejeri, komma för att speja; äv. konkretare, om enskilt fall av spejning. (Man bör ha) flitig acht uppa the misstenchte personer .. som på speijerij ligge ther (i Sthm) och lure. G1R 20: 312 (1549). Därs. 28: 57 (1558: hit kompne .. för speijerij). HH XIII. 1: 136 (1564: vtskichedt vpå speierij). Monge .. som mehre ähre kompne på speijerij, oss till skada, ähn (osv.). RA II. 2: 23 (1617). Den Tyske generalen som .. beständigt har sina ryttare ute på spejeri. Sparre Frisegl. 2: 17 (1832). (Horn blev) ett mål för hofvets misstankar och spejerier. Crusenstolpe Tess. 5: 243 (1849). Feif .. stälde sig .. in hos Rehnskjöld genom spejeri på Piper. SvBL 4: 116 (1862). —
-SPEJLIG, adj. (†) till 1: som går att gm spejande upptäcka; i ssgn o-spejlig, osynlig o. d. (Utanifrån ospejliga, förgömda / Balkonger. Phosph. 1810, s. 77).
Spalt S 9314 band 29, 1983