| Publicerad 1982 | Lämna synpunkter |
SPAK spa4k, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) (tämligen kort o. kraftig) stång l. stör l. grov käpp l. stake o. d. av trä (ngn gg äv. om stång av järn); företrädesvis om sådan stång osv. använd l. avsedd ss. hävstång för handkraft, särsk. för baxning (se BAXA, v.2) av tunga föremål o. d., i sht förr äv. för kringvridning av vissa vindspel (t. ex. ankarspel); äv. koll., om virke av sådan dimension. ExFlott. § 46 (c. 1740). Canon hjelpes til bords med Spakarne. ReglArméenFl. 1788, s. 100. Stål Byggn. 1: 166 (1834; i vindspel). Man .. uppbänder (träd-)stubben medelst spakar och bräckbommar. UB 3: 420 (1873). Kronprinsen (Karl XII) med gapande trut, en brödsvullen skitpys, sitter (på illustrationen) som en spak och koxar i taket. Strindberg Brev 2: 376 (1882). De andra fick gå i spakarna och vrida in maskinen mot rätt stallnummer (på vändskivan för lok). Johnson Slutsp. 303 (1937). Där ligger ruttet virke av stock och spak. Wassing Dödgr. 278 (1958). — jfr BROTT-, HAND-, KANON-, KANTER-, KANTRINGS-, PUMP-, RIKT-, RIKTNINGS-, ROST-, RULL-, SPEL-, STOPP-SPAK. — särsk.
a) sjöt. på ratt (se RATT, sbst.1 1) på fartyg l. båt, om var o. en av de radiellt (likt hjulekrar) gående stödpinnar vars ytterändar är utformade ss. handtag för rorsmannen; äv. om l. med tanken särskilt riktad på handtagen; jfr 2. Gosselman SNAmer. 1: 28 (1833). (Kaptenen lekte) med rattens spakar medan han talade. Cavallin Stevenson o. Osbourne 71 (1898). Rydholm 111 (1967). — jfr DRILL-, RATT-, RODER-SPAK. — särsk. i utvidgad anv., om mindre vridning av ratten, motsvarande avståndet mellan två spakar (utgående från den spak (midskeppsspaken) som befinner sig rakt upp, då rodret ligger midskepps). ”Hur ligger rodret?” frågade .. (kaptenen). ”Två spakar styrbord,” hördes en röst svara. Didring Malm 2: 281 (1915). Lova några spakar, stötta några spakar! Wilhelm Jord 100 (1935).
b) i uttr. kasta spak, lek varvid en spak (l. ett spett) skall kastas gm att man fattar om den (det) med korslagda händer. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 90 (1949).
2) (kortare) stång av metall o. d., vilkens ena ända är rörligt fäst o. vilkens andra ända tjänar ss. handtag o. som användes för manövrering l. inställning l. reglering l. start l. stopp l. bromsning o. d. av ngt (i sht motor l. maskin l. verktyg l. fordon, särsk. bil l. flygmaskin); jfr 1 a. TT 1895, M. s. 3. De olika matningsvariationerna (på karusellsvarv) regleras genom bekvämt placerade spakar. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 85. Oskar springer uppför bryggan och drar i spaken. Timret kryper upp med gnissel och dån. Johnson Här 39 (1935). Han ställde sig på kultivatorn, reglerade spakarna, så ogräset slets upp med rötterna. Schultze BöndSvFinl. 224 (1935). Helikoptern manövreras med två spakar och två pedaler. TT 1943, Allm. s. 447. Olsson Källa 38 (1971; om växelspak på bil). — jfr HAND-, HJUL-, KOPPLINGS-, MANÖVRERINGS-, OMKASTNINGS-, PÅDRAGS-, REGLER-, REM-, RODER-, STOPP-, VINSCH-, VÄXEL-SPAK m. fl.
3) i bildl. anv. av 1 o. 2; särsk. (vard.) i uttr. rör på spakarna, ss. en uppmaning att sätta igång med ngt l. se till att ngt blir gjort l. skynda på o. d.; jfr PÅK, sbst.2 3 a. Rör på spakarna! (dvs.) sätt spelet i gång. Östergren (1943). Man följer (i Tyskl.) den nazistiska ledningen, därför att den sitter vid samhällsmaskineriets spakar. GHT 1944, nr 154, s. 6. Det var milt solsken med mycket långa strålar, som liksom lyfte landet på sina spakar. Aronson FjärdeVäg. 12 (1950). Delblanc Gunn. 60 (1978).
-HYLSA. (i sht förr) hylsa (se hylsa, sbst. 1) för anbringande av spak. UFlott. 3: 74 (1899; på kanonlavett). —
-HÅL. (i sht förr) jfr hål, sbst. 4, o. -hylsa. De Ron o. Virgin I. 1—3: 75 (1886; på hjul på släpa). —
-SPEL. (i sht förr) med handspakar drivet vindspel (särsk. ankarspel), gångspel. Engström Skeppsb. 62 (1889). —
-ÄNDA. ända på spak; särsk. (sjöt.) till 1 a. Hjulet (som utgör ratt) vändes medelst de af spakändarne bildade handtagen. Witt Skeppsb. 284 (1863). Holmberg Artill. 3: 157 (1883).
1) till 1: med spak förflytta l. baxa (ngt); särsk. i uttr. spaka loss l. löst ngt, med spak lösgöra ngt. Höglund Skogsinsp. 62 (1906: loss). Hästen fick inte stå länge (vid timmerkörning), för då sög lasset fast, och .. måste spakas löst. SkogsarbMinn. 89 (1949).
2) (ngt vard.) till 2: flyga l. manövrera (flygplan o. d.) med hjälp av spakarna; äv. utan obj.: ”sitta vid spakarna”. GHT 1947, nr 78, s. 11 (utan obj.). DN(A) 1965, nr 272, s. 7. SvD(A) 1968, nr 219, s. 12 (med avs. på helikoptrar).
Spalt S 9078 band 29, 1982