Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOUTERRAIN sωt1eräŋ4 l. 1-, l. med mer l. mindre genuint franskt uttal, l. SOUTERRÄNG sωt1eräŋ4 l. 1-, l. SUTERRÄNG sut1eräŋ4 l. 1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er (Palmstedt Res. 34 (1778) osv.) ((†) -s SthmSlH 2: 174 (i handl. fr. 1756), Sturtzenbecher (1805)).
Ordformer
(sou- 1756 osv. sous- 18781974 (: sousterränghus). su- 1913 osv. -terrain (-terain) 1756 osv. -terräng 1878 osv.)
Etymologi
[liksom t. o. eng. souterrain av fr. souterrain, av ffr. sozterrain, sousterrain, av lat. subterraneus, underjordisk (av sub, under (se SUB-), o. -terraneus, avledn. av terra, jord (se TERRA-)), med prefixet ersatt av ffr. soz-, sous- (se SOUS-); formen sous- beror på anslutning till (ssgr med) SOUS-]
1) (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) (ss. skydd för trupper l. ammunition mot bombardemang tjänande) underjordiskt valv l. (valvförsedd) källare l. underjordiskt utrymme av annat slag under en befästning; äv.: under marknivån byggd förbindelsegång l. tunnel; förr äv.: underjordisk håla (under en byggnad). Strandbroarna emellan Myntet och den tilärnade Nya broen, med deras dubbla Souterrains och Källare. SthmSlH 2: 174 (i handl. fr. 1756). Den 7 Brumaire år 8 .. begaf sig general Desnoyers, Befälhafvare för Departementet öfra Rhen, till Souterainen af det Bastionerade Tornet .. Man nedstiger i denna souterain genom en 4 metrer bred hvälfvd gång. KrigsmSH 1804, s. 141. Souterrain, (dvs.) ett underjordiskt hwalf eller gång, eller håla. Pfeiffer (1837). En kaj eller strandmur med souterrainer skulle .. byggas öster om bron (dvs. Norrbro) fram till Logårdskajens hörn. SthmSlH 2: 173 (1940; om förh. under 1700-talets senare hälft).
2) byggn. om våning l. rum som inretts längst ned i en byggnad o. helt l. delvis befinner sig under marknivån med byggnadens sockel ss. ytterväggar, jordvåning; numera bl. om våning osv. som innesluts av en sockel (runt om l. på en viss sida l. vissa sidor) höjande sig (tämligen) högt över den omgivande marknivån (enl. nutida normerad fackspråklig terminologi bl. om våning osv. av angivet slag i det fall golvet i närmast högre våning befinner sig mer än 1.5 meter över angränsande markyta), undervåning; i sht förr äv. i utvidgad anv., närmande sig l. övergående i bet.: sockelmur till souterrain (i ovan angiven bet.). Palmstedt Res. 34 (1778). Souterrainen innehåller Mangelbod med Tvenne Wedbodar. Beskow Bruksherrg. 137 (i handl. fr. 1790). Köken äro här (i Bath) som i London souterrainer. Berzelius Res. 48 (1812). Ett tvåvåningars stenhus med souterrain åt baksidan. (Klingspor o.) Schlegel UplHerreg. Sätuna 8 (1881). En modern husfaçad med sousterrain af granit, det öfre af tegel med gul puts; fönsterfattningar och ornament af sandsten; midt i sousterrainen låg port till gården och samtidigt ingång till konditoriet. Strindberg Kamm. 1: 5 (1907). Hufvudbyggnaden (på Nygårds herrgård) är af sten i 2 våningar med suterräng, uppf(örd) 1800. 2NF 37: 856 (1925).
Ssgr (till 2; byggn.): SOUTERRAIN-HUS. hus med souterrain; jfr -villa. UNT 31/12 1974, s. 1.
-PLAN. plan (se plan, sbst.1 II 1, 2) gällande en byggnads souterrain. UNT 1933, nr 221, s. 13.
-VILLA. jfr -hus. SDS 1972, nr 224, s. 14.
-VÅNING. våning utgörande souterrain. Schulthess (1885). Suterrängvåning = Undervåning. FastighNomenkl. 17 (1945). Därs. 49 (1973).

 

Spalt S 9022 band 29, 1982

Webbansvarig