Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOLMISERA sol1mise4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. solmisieren, eng. solmizate; av fr. solmiser, av SOL, sbst.2, o. MI. — Jfr SOLMISATION]
mus. (öva sig i röstteknik (o. tonträffning) (o. notläsning) gm att) sjunga sångstycke l. skala på solmisationsstavelserna; jfr SOLFEGGIERA, SOLFIERA. Til de .. sex stafwelser, som Guido utwalde (såsom namn på skalans toner), har man sedan lagt stafwelsen Si, såsom den sjunde tons märke: hwaraf de som derefter lärde sjunga, sades solmisera. HÜlphers Mus. 57 (1773). Det är för Läraren en högst angelägen föreskrift att iakttaga, ej blott i afseende på Solmiseringen, hvarom här är fråga, utan ock för Sången i allmänhet, den nemligen, att i tid tillvänja Elevens öra att säkert urskilja, huruvida de Toner, han angifver, äga fullkomlig renhet. Sånglära 27 (1814). Solfeggiera eller Solmisera betyder ursprungligen i musiken röstens öfning efter de Aretinoska .. stafvelserna ut, re, mi, fa, sol, la. ConvLex. 7: 1360 (1837). Dalin 582 (1871).

 

Spalt S 8730 band 29, 1982

Webbansvarig