Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNUFFA snuf3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. snuffa, snörvla; jfr nl. snuffen, snörvla, t. dial. schnuffen, andas häftigt, eng. snuff, vädra, snusa; besläktat med SNUVA, v.2 — Jfr SNUFF, SNUFSA]
1) (tillf.) lukta l. snusa o. d. Hon tycktes vara mycket grätten på parfymer, sniffade och snuffade utan att finna något som fick nåd för hennes näsa. Idun 1952, nr 49, s. 7.
2) (vard.) med avs. på narkotika i pulverform: sniffa; jfr SNUSA 5 b slutet. De (dvs. ungdomarna) ”snuffar” heroin. Expressen 1976, nr 352, s. 20.

 

Spalt S 8208 band 28, 1980

Webbansvarig