Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNUBBIG snub3ig2, adj. -are; adv. -T; förr äv. SNUBBOT l. SNOBBOT, adj.; n. o. adv. =.
Ordformer
(snobb- 1638. snubb- 1618 osv. -ig 1749 osv. -ot(t) 1618—1753)
Etymologi
[fsv. snubbotter, kort, avrundad, sv. dial. snubbig, snubbog, snubbut, alltför nära klippt l. rakad, kullig, som ej har horn, trubbig; jfr nor. dial. snubbutt, avstympad, nyisl. snubbóttur, avstympad, eng. snubby, kort; möjl. till en hypokoristisk ombildning av den stam som föreligger i SNUVA, v.4 (jfr -SNUBB, SNUBBA, v.) — Jfr SNUBSIG]
(numera bl. ngt vard.)
1) (liksom) tvärt l. alltför kort avskuren l. avklippt, (av)stympad. Korta snubbota horn. NVedboDomb. Sommart. 1753, § 28. Bland européer .. anses det ytterligt ohövligt att exponera sin kropp … Den japanska dräkten, som är låghalsad och snubbig nedomkring, är olämplig att använda bland européer. Rääf Sugimoto BlmrNJord 178 (1934).
2) i fråga om ord, yttrande, sätt o. d.: (kort o.) snäsig l. avspisande l. avsnoppande l. tvär o. d.; jfr SNUBSIG. Sade och där hoos, att kämnerne hafua 2 resor giffuit hans tiänare snubbote ordh. 3SthmTb. 10: 172 (1618). Swedberg Gr. 135 (1722; om svar). (Man bör) inte tysta .. (barnen) med något snubbigt: ”Asch! det där förstår du inte”. Lundberg-Nyblom Barn 154 (1933).

 

Spalt S 8201 band 28, 1980

Webbansvarig