| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNOPPA snop3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE, se avledn.
1) (med fingrarna l. sax l. tång l. kniv o. d.) nypa l. knipa l. knipsa l. klippa l. skära (av yttersta delen l. spetsen) av (ngt); äv.: (gm att (på angivet sätt) nypa osv.) befria (ngt) från en (yttersta l. utstickande) onyttig del l. rensa (ngt); ofta i fråga om att (i avsikt att öka ljusstyrkan l. förhindra rykande o. d.) knipsa av (o. avlägsna) förbränd del av ljus- l. lampveke o. dyl. l. rensa denna, liktydigt med: putsa (se PUTSA, v.2 1 a) l. snyta; äv. abs.; stundom äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Chronander Bel. F 4 b (1649; med avs. på ljus). (Lampor med bandformiga vekar) kunna brinna hela natten, utan behof af snoppning. VetAH 1784, s. 191. Skjuta kunde han så, att han snoppade ett talgljus utan att släcka det. Wigström Folkd. 2: 362 (1881). Det finnes ett slag af hustrur, hvilka man, profant nog, skulle vilja likna vid ljussaxar, som hafva förmågan att helt lätt och oförmärkt snoppa en rätt tarflig maskulin dank, så att den i omgifningens ögon lyser med styrkan hos ett normalljus. Fahlcrantz Kyrkoh. 66 (1907). Talg- och vaxljusvekar .. hade .. olägenheten att brinna rakt, hvarför de behöfde ”snoppas” för att icke bli för långa i lågan, afsätta sot och ryka både under bränningen och vid släckningen. 2NF 16: 913 (1911). I mina tidigare barnaår räknades stearinljus som lyx, och det användes hemma i hvardagslag — jemte fotogenbelysning förstås — hemmastöpta talgljus, som snoppades med ljussaxar. MinnGPrästh. 1: 123 (1924). Barnen skulle (under slöjdandet i stugan höst- o. vinterkvällar) lysa med stickbloss — ”lysa väl och snoppa pärtan”. Sundell GGTid. 150 (1929). (Han) fann skelettet av en älg … Rävar och rovfåglar hade snoppat revbenen. Lo-Johansson Gen. 653 (1947). — jfr AV-SNOPPA o. O-SNOPPAD. — särsk.
a) oeg., om ljus(veke), i fråga om att veken förtär sig själv vid brinnandet (o. därför icke behöver snoppas); dels refl. (företrädesvis i uttr. snoppa sig själv), dels i ssgn SJÄLV-SNOPPANDE. Lundell (1893: snoppa sig). Numera förekomma knappt andra ljus än paraffin- och framför allt stearinljus, hvilka .. hafva den .. egenskapen att ”snoppa sig själfva”. 2UB 1: 574 (1898).
b) med avs. på bär o. d., i fråga om att från sådant nypa l. knipa l. klippa l. skära bort en (yttersta l. utstickande) onyttig del (särsk. kvarsittande rest av fruktskaft l. blomma o. d.); i sht förr äv. med avs. på ärt- l. bönskida, i fråga om att från sådan (gm nypande osv.) avlägsna dels rest av angivet slag jämte den främre spets som skidan bildar, dels de (till föda otjänliga) fibrer som finns på skidans översida, rensa. LfF 1838, s. 172 (med avs. på ärtskidor). Der sutto Riken och Jossan ensamma i morgondrägter och snoppade krusbär. Strindberg Giftas 1: 84 (1884). Färska, ej mycket utvuxna bönor snoppas i båda ändar, så att de långa fibrerna utefter sidorna medfölja. Ekberg Hvad äta? 231 (1899). När han hade snoppat ett tiotal (jordgubbar), tände han en cigarrett. Lindgren MästBlomkv. 75 (1946). GHT 1948, nr 160, s. 8 (abs.). Nyponen skulle snoppas, torkas i bakugnen och kärnorna skakas ur, ett omständigt och tidsödande arbete. Thorsén UpplTorp. 21 (1949).
c) skära l. klippa (stundom äv.: bita) bort (en del av) spetsen på (en cigarr för att därmed åstadkomma den öppning som behövs för rökningen). Frun var omgifven af beundrare, åt hvilka mannen fick slå i supar och snoppa cigarrer. Strindberg Giftas 2: 167 (1886). En holländsk resande .. blef .. (i Genua) arresterad å en restaurant, enär han efter intagen måltid framtagit en slidknif för att därmed snoppa sin cigarr. PT 1900, nr 222 A, s. 3. Persson .. snoppade genom att rovgirigt bita toppen av cigarren. Kernell UtfGrönGob. 225 (1942). — jfr O-SNOPPAD.
2) [bet.-utveckling ur 1] (†) (med ljussläckare) släcka (brinnande ljus); jfr SNOPP, sbst.2 II 2. (Sv.) Snoppa ljuset .. (fr.) Éteindre la chandelle avec un éteignoir. Nordforss (1805).
3) [eg. bildl. anv. av 1 (o. 2)] (numera i sht ngt vard.) behandla (ngn l. ngt) kort l. bryskt l. på ett avfärdande l. förkastande l. ”tillplattande” o. d. sätt; särsk. liktydigt med: göra kort process med (i vard. l. slangfärgat spr. äv. övergående i bet.: ta kål på, döda) l. avspisa l. avsnäsa (stundom äv.: avspisande l. avsnäsande yttra l. säga) l. stuka l. ”platta till” l. sätta på plats l. näpsa o. d.; äv. abs. (ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om ngns behandling av ngn l. ngt vid ett visst tillfälle på ett kort osv. sätt); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk (äv. adverbiell) anv. (särsk. liktydigt med dels (ss. adv., i fråga om yttrande o. d.): avhugget l. snävt l. avmätt, dels (om person): stukad l. nedtryckt). (Elise till Segerstedt:) Där står ni igen och är så odrägligt egenkär! .. (Karl:) Ja ja, snoppa bara Segerstedt, Elise, — det gör honom så godt! Tavaststjerna Aff. 111 (1890). Mot en nybakad svensk underlöjtnant, som är öfvermodig och behöfde snoppas, kunna tyskarne presentera femtio .. öfversittare. GHT 1898, nr 29 A, s. 4. Hur mycke insektspulver behöfver man för att snoppa en 4—500 insekter? Strix 1900, nr 5, s. 3. Där fanns en från morfars tid ärfd vagn … Den vagnen var bra, när det gällde att snoppa främmande kuskar. Ahrenberg Männ. 1: 13 (1904). Nu är hon (dvs. assistenten som professorn söker formell behörighet åt) fullärd längesen — / förty, senat, jag ber och hoppas, / att min dispensbön icke snoppas! Lindqvist Rim 2: 98 (1909). Lyckan står den djärve bi; tur, vänliga änkor och en medfödd oförmåga att märka en snoppning hade spelat en stor roll därvid. Törngren Jepson LadyNoggsMedl. 119 (1912). Ni är .. inte förargad för att jag var oförsvarlig nog att antasta er? .. — Åh nej, skrattade hon. — Vill jag snoppa, så kan jag. Smith Rönnerkr. 17 (1912). Ett ”pass” kan bjudas med en så bestämd klang i stämman, så kort och snoppat, att (osv.). Lundgren Koppel AuktBr. 121 (1923). Där stod jag nu helt flat och snoppad, / med pipan snällt i säcken stoppad. VTid 1924, s. 137. — jfr AV-SNOPPA, O-SNOPPAD.
2) (numera i sht ngt vard.) till 3; jfr av II 3 d; äv. abs. Lundell (1893; angivet ss. ”vulgärt”). Han kan snoppa av folk! Östergren 1: 212 (1915). Petrén LundMed. 53 (1943; abs.). Fredrika Bremers ”Lifvet i gamla verlden” snoppar .. (S. A. Hedin) av 1861 med, bland annat, det omdömet att (osv.). Hellström i 3SAH LVIII. 2: 323 (1947). Han snoppade av mina invändningar. Siwertz Tråd. 102 (1957). (Jag var missnöjd över) att jag inte genast fick impulsen att snoppa av Viola lite. Inför kyparestackarn. Sjögren TaStjärn. 17 (1957). —
SNOPPA UT10 4. (numera bl. mera tillf.) till 1: snoppa o. därvid (av misstag råka) utsläcka (brinnande ljus). Weste FörslSAOB (c. 1817).
(1) -SAX. sax använd att snoppa ngt med; företrädesvis dels om ljussax, dels (tekn.) om sax för kapning av ändar (på varmt l. kallt stångmaterial). Till nästa jul behöver vi en ny snoppsax. SvIndLex. 1: 181 (1948; för ändkapning).
1) till 1, dels om person som snoppar, dels (o. vanl.) om sak (redskap) varmed ngt snoppas; i sht dels till 1 a, i fråga om snoppande av ljus (i fråga om sak, liktydigt med: ljussax), dels till 1 c, i fråga om snoppande av cigarr(er). (Sv.) Snoppare .. (fr.) Mouchettes. Nordforss (1805). Emellan sig hade de ett smalt och lågt bord, hvilket apterats till rökbord med cigarrer, cigarretter, askkoppar och snoppare. Essén Bluff. 29 (1908). (Sv.) snoppare (fr.) .. coupe-cigare. Hammar (1936). IllSvOrdb. (1955; om person). jfr cigarr-, ljus-snoppare.
SNOPPERSKA, f. till 1 (särsk. 1 b), om kvinna som snoppar. Nog måste det en van snopperska till för att hinna rensa alla dessa jordgubbar före kvällen. särsk. om vid fruktkonservfabrik förr anställd kvinna l. flicka som yrkesmässigt snoppade (o. rensade) bär; jfr snopp-flicka. (jfr: Ett fyrtiotal jordgubbssnopperskor har anställts (av Finnerödja jordgubbsförening). Vi 1952, nr 31, s. 4.). —
SNOPPIG, adj.3 till 3: som snoppar (av), snoppande; särsk. liktydigt med: tvär l. avmätt l. snäsig l. ovänlig l. (ohövligt l. bryskt) avspisande. (Hon) köpte stora namn åt sina snoppiga ungar. Dalin Vitt. 3: 243 (1736). Hedberg Fria 179 (1933; ss. adv.). Hon lät ganska snoppig (när hon begärde en vas av sköterskan). Dens. Drömtydn. 375 (1952). Fast jag inte sa nåt, gillade jag aldrig min förra chef. Det var en odrägligt snoppig typ utan humor. Idun 1955, nr 43, s. 20.
Spalt S 8177 band 28, 1980