| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMUL smɯ4l, r. l. m. (PESvedbom (1838) hos Dahlgren Släktprof. 1: 302, osv.) l. n. (Möller (1790) osv.).
koll.
2) (ngt vard.) ss. beteckning för en mycket liten kvantitet, smula (se SMULA, sbst. 2); särsk. i sådana uttr. som var(t)enda l. var(t) smul, alltsammans, en (liten o. d.) smul, (något) litet, lite grann; ofta i adverbiell anv., liktydigt med: smula (se SMULA, sbst. 5); i sht i nekande (l. frågande l. villkorlig) sats. Jag bryr mig inte en l. ett smul om den saken! Inte begripa en l. ett smul. Han är inte en l. ett smul bättre än hon. Jag är inte en l. ett smul trött. Bryr du dig det ringaste smul om mig? Möller (1790). Vänta en smul, min söta, sade den stränga frun. Topelius Fält. 1: 172 (1853). Strindberg Brev 1: 54 (1870: hvar). Hvad allting kostar, hon på öret vet / Men aldrig knusslar hon en smul för det. Snoilsky 4: 66 (1887). Ge mig en liten smul. Björkman (1889). Jag ska’ säga henne, att om det också är tjufvar i huset, så får inte hvartenda smul fördenskull bli upp- och nervändt. Alving Bellm. 183 (1907). Vilda strider utkämpas rundt omkring en utan att man kan se ett smul däraf. Knöppel SvRidd. 30 (1912). Hade jag det en smul bättre? skrek hon ut. Lo-Johansson Stat. 2: 200 (1937). Har Maria inget sagt om mig? Inte ett smul, svarade Lage. Ahlin GillGång 115 (1958).
Spalt S 7617 band 28, 1979