Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMUDDA, v. -ade.
Etymologi
[av mlt. smudden (lt. smudden), motsv. nl. smodden, parallellform (med s-) till den rot som föreligger i MODD, sbst., MUDDER, o. nära besläktat med SMUTSA. — Jfr SMUDD, SMUDDA, sbst., SMUDDIG, SMUDDRA]
(†) smutsa l. söla ned (ngt); äv. utan obj.; äv. bildl. BröllBesv. 174 (c. 1670; uppl. 1970: smuddat; en annan hskr. har smudrat). En eller annar har sökt uti Psalmböckerne, smudda och insmyga något emot rena Lutherdomen. Broman Glys. 2: 135 (c. 1730). Smuddada och sönderrefna skrif-saker. Därs. 161. Han lånte mig .. böckerna .. med förmaning, at icke smuddas, rifwas och lånas åt androm Owåhlingom. Därs. 3: 867 (1747).

 

Spalt S 7612 band 28, 1979

Webbansvarig