Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SLÖTA, v.
Etymologi
[sannol. till sv. dial. slöt, nedstämd, försagd, lysten, begärlig efter, möjl. i avljudsförh. till SLUTA, v.2 (se SLUTTA, v.2); jfr i så fall med avs. på bet. HÄNGA, v., o. HÄNGIG]
(†) vara nedstämd l. tråna l. dyl.? Jag vill se raskare töser i sina gerningar än Stina på Fällan och Mina i Skärlebo och Lotta på Vraket, och kärleksfulla och pratföra och läppalätta äro de också … Men aldrig kommer der någon ”och frågar på dom” — utan der få de gå och sucka och slöta till döddagar, stackars töser. SvD 1893, nr 114, s. 2.

 

Spalt S 7406 band 28, 1979

Webbansvarig