Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLUTTA, sbst.2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(-a 1746. -e 1544)
Etymologi
[jfr sv. dial. langsluttu, lång sluttande backe; till SLUTT, adj., o. SLUTTA, v.2]
(†) = SLUTTNING, sbst.2 a. G1R 16: 249 (1544). Sqvaltqvarnar voro 6 stycken bygda uti och långsefter sluttan af Hunneberg på denne nordvästra sidan. Kalm VgBah. 62 (1746).

 

Spalt S 6941 band 27, 1977

Webbansvarig