Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLINNON slin3on2, n.; best. -et; pl. =; l. SLINNA slin3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(sliner, pl. 1760. slingon, pl. 1747. slinna 1970 osv. slinne 1970. slinne- i ssg 1896 (: slinneriset) osv. slinnen 1745 (: slinnenris)1797. slinner, pl. 17521918. slinnon 1762 osv. slinnor, pl. 1694 osv. slinor, pl. 1874)
Etymologi
[sv. dial. slinnon, slinnen, slinna, slinga, slinner, pl., slinnor, pl., m. m.; möjl. besläktat med SLI, sbst.3; formen slinnon är ombildning av slinna medelst den i bärnamn vanliga ändelsen -on. — Jfr SLYNNON]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) odon; jfr BLÅBÄR c. Bromelius Chl. 70 (1694: Slinnor, pl.). Fischerström 4: 33 (1792; om busken). I Götarike .. kallas bären (från odonbusken) vanligen Öbär, Ögnabär .. eller (för smaken) Slinnor. Nyman VäxtNatH 2: 153 (1868). ÖgCorr. 1970, nr 277, s. 6 (om blåbär o. odon; från västra Östergötl.); jfr 2 o. BLÅBÄR a.
2) blåbär (se d. o. b). Linné Fl. nr 313 (1745: Slinnor, pl.; från Västergötl.). Tre hans barn voro äfven med, .. och plockade smultron och blåbär, hvilka här (i Västergötl.) kallas slinnor. Geijer Brev 223 (1827). Det fanns slinnon och krösor i tufvorna. Quennerstedt C12 1: 203 (1916).
Ssg (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): A: SLINNE-RIS, se B.
B: SLINNON-RIS. (slinne- 1896. slinnon- 1745) särsk. till 2: blåbärsris. VDAkt. 1745, nr 115 (: slinnenris).

 

Spalt S 6617 band 27, 1977

Webbansvarig