| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
1) (ngt vard.) i sitt uppträdande l. yttre vara vårdslös l. slarvig; i sht om kvinna ofta i fråga om uppträdandet i moraliskt hänseende; stundom äv.: föra oväsen l. hasa (med fötterna); äv. i uttr. slampa med ngt l. ngn, vara vårdslös osv. med ngt resp. uppträda opassande tillsammans med l. flamsa med ngn. (Sv.) (Gå och) slampa (t.) poltern, schlorren. Klint (1906). Slampa med pojkar var allt vad det trollet kunde. Wærn-Bugge Bruksb. 39 (1925). Slampa med sina göromål, med det man har för händer. Östergren (1941). Betty skulle ha hämnats (för att hon måste stanna hemma) med att slänga och slampa i alla sysslor veckan ut. Spong Kråkn. 184 (1963).
2) (†) frossa o. svira, leva i sus och dus; jfr DÄMMA, v.1, SLÄMMA. Thet onyttige Slampandhet bönderne äre vana haffua när the komma tiill stadhen haffuer han lijthet eller mykitt Så will han lijkuell holla Slampamenth. HFinlH 6: 289 (c. 1550).
SLAMPIG, adj. [jfr lt. slampig, t. schlampig; delvis till slampa, sbst.] (ngt vard.) (till uppträdande l. utseende) vårdslös l. slarvig, ovårdad; snuskig; i sht om kvinna: i moraliskt hänseende opålitlig l. slapp, lösaktig; äv. med sakligt huvudord. Lind (1738). Ehrengranat Ridsk. I. 1: 65 (1836; om gångart hos häst). Osnygga och slampiga kvinnfolk. Wilson Kemmerich KultKur. 123 (1918). Insvept i den slampiga morgonrocken. Calissendorff Locke Gyckl. 155 (1922). Enligt egen utsago offrade han sina kvällar för att pojkarna inte skulle frestas att efter mörkrets inbrott vara ute och driva på gatorna, kanske med slampiga töser! Hedberg Prins 184 (1936). VeckoJ 1951, nr 37, s. 26.
Avledn.: slampighet, r. l. f. [jfr t. schlampigkeit] (ngt vard.) Weste FörslSAOB (c. 1815). Stadener Triangeldr. 24 (1945).
Spalt S 6419 band 27, 1976