Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄRSEL, r. l. f.; l. SKÄRSLA, r. l. f.; best. -an (Peringskiöld).
Ordformer
(skärsel 1712. skärsl 1769. skärsla 1697 (i bet. 2). skärsle 1712)
Etymologi
[fsv. skärsl, i bet. 1, skärsle, m.?, i bet. 2, skärsla (i ssgn skärslo elder), sv. dial. skärsel, signeri med såll; vbalsbst. till SKÄRA, v.1, l. ombildning av fsv. skirsl, skirsla, rening (avledn. av SKIRA, v.), under påverkan av SKÄRA, v.1 — Jfr SKÄRSELD, SKÄRSLA, v.1]
(†)
1) rening (se RENA, v.1 9); invigning; jfr SKÄRA, v.1 4 a. Spegel 413 (1712). (Sv.) Skärsl, (lat.) lustratio, purificatio. Ihre (1769). jfr KYRKO-SKÄRSEL.
2) (friande från skuld gm) ordalprov. (För att fria mig från anklagelsen för mord) wil iag iärnbörd undergå, och wil iag at i Konung, blifwer sielf wid thenna skiärslan tilstädes. Peringskiöld Hkr. 1: 632 (1697; fvn. orig.: vit skyrsluna).

 

Spalt S 6039 band 27, 1975

Webbansvarig