Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKROV- skrå4v~.
Ordformer
(skrov- 1860 (: skrofmål) osv. skrå- 1910 (: skråmål))
Etymologi
[sv. dial. skrov- (i ssgrna skrovhopp, skrovkarl, skrovmätt, skrovrik, skrovtur, skrovätare m. fl.); motsv. nor. dial. skrov- (i ssgrna skrovpen, skrovsikker, skrov-stor m. fl.); sannol. av (stammen i) SKROV; jfr nor. dial. skrauv- i förstärkande anv. (i skrauvsikker, skrauvstor), sannol. samhörigt med skrauv, skum, o. skrauva, ta stor plats, skumma (se SKROV); möjl. dock till (stammen i) sv. dial. skrova, bullra, skrika, nor. dial. skrova, ljuda ihåligt, resp. nor. dial. skrøyva, hosta ihåligt (jfr de förstärkande sv. dial. skropp- i skroppfull, skroppmätt, skroppsnål m. fl.), d. skrup- (äv. skrub-) i skrupkoge, skruple, skrupfalsk m. fl.; sannol. till SKROPPA); formen skrå- sannol. av sv. dial. (Dala-Bergslagen) skrå- (i ssgn skråmål), motsv. nor. dial. skrå- (i ssgrna skråsikker, skråstor), sannol. ombildning av skrov-. — Jfr SKROVÖRE]
ss. förled i ssgr, med förstärkande innebörd l. i anv. som nära ansluta sig härtill; särsk.: ytterst, i hög(sta) grad; propp-; jätte-.
Ssgr (stundom, i emfatisk anv., skrivna o. uttalade ss. två ord; utom i ssgrna -mål o. -mätt numera nästan bl. i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat): SKROV-FULL. proppfull. WoJ (1891). IllSvOrdb. (1955). —
-KARL. (†) utomordentligt duktig l. skicklig l. förträfflig karl. SvTyHlex. (1851). Ahlman o. Forsman (1885). —
-LÄSA, -ning. (†) stormläsa, ”vrålläsa”. Tholander Ordl. (1872). —
-MÅL. (fullt br.) (mycket) bastant mål, rejäl bukfyllnad; äv. bildl.; jfr skrov 3 b. Få sig, ta sig ett skrovmål. Braun Borup 21 (1860). Nu kom Gråbergsbjörnen lunkande genom fjällskogen, träffade på den nyss döda älgen och försummade ej att .. göra sig ett skrovmål. Behm NordDäggdj. 13 (1922). SvD(A) 1932, nr 337, s. 6 (bildl.). jfr: (I hamnen) kan man .. se .. vittfarna .. ångare, som i ordets dubbla bemärkelse tagit sig ett skrovmål av .. bomull och .. pappersmassa. TurÅ 1938, s. 236; jfr skrov 4. —
-MÄTT. (fullt br.) proppmätt, som fått sig ett skrovmål; jfr skrov 3 b. Sundén (1888). —
-RIK. stenrik, stormrik. Rydqvist SSL 5: 226 (1874). —
-SNÅL. ytterst snål. WoJ (1891). —
-TUR. särdeles l. fantastisk tur (med ngt), bondtur, jättetur, svintur. Sällberg Långv. 134 (1894). MellSkåne 1939, nr 167, s. 3. —
-ÄTA. äta ett skrovmål. Sällberg Kyrk. 103 (1896). Fredbärj Suppl. 40 (1902). —
-ÄTARE. [jfr -äta] person som skroväter. Fredbärj Suppl. 40 (1902).

 

Spalt S 5003 band 26, 1973

Webbansvarig