Publicerad 1945   Lämna synpunkter
-MÅL ~må2l l. ~må1l, n. ((†) r. l. m. l. f. SvTr. 4: 9 (1521: klagamaal), Lind (1749: klagomål)); best. -et (ss. r. l. m. l. f. -en); pl. = ((†) -er LReg. 139 (1620: klagemåhler), VexiöBl. 1817, nr 6, s. 2 (: göromåler)).
Etymologi
[jfr liknande anv. av d. -maal (t. ex. i dølgs-, slagsmaal); uppkommet ur olika ord MÅL (i sht MÅL, sbst.2 2) o. MÅLE i ställning ss. senare ssgsled, vilka av språkkänslan icke kunnat klart hållas i sär]
i funktion av en avledningsändelse, huvudsakligen för bildande av beteckningar för abstrakta begrepp (i sht vbalsbst.) med den innebörd som innehålles i resp. ords första led. — jfr BESVÄRS-, BROTT-, DRYCKES-, DRÅP-, DRÖJS-, DULS-, DÖDS-, FRÅGS-, FÄRD-, GÖRO-, HUGGS-, HUMS-, KLAGO-, KROK-, KÄRO-, KÖP-, LYKTS-, LÅNG-, LÄGERS-, NÅDE-, RÅNS-, SAMS-, SKILS-, SKONS-, SKRIFTER-, SLAGS-, SPÖRS-, TRO-, TRUGS-, TRÅNG-, TVEKS-, TVIVELS-, TVÅNGS-, ÖDES-MÅL m. fl.

 

Spalt M 1795 band 17, 1945

Webbansvarig