| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRAL skra4l, adj. -are. adv. -T.
1) (utom i b ngt vard.) som icke l. endast med knapp nöd l. näppeligen fyller berättigade krav l. kan godtagas l. godkännas, underhaltig, undermålig, (tämligen) dålig l. mager l. klen l. knapp l. svag l. skröplig l. dyl.; särsk. i fråga om kvalitet l. funktionsduglighet (i visst avseende) hos ngt sakligt l. i fråga om persons hälsa (se a) l. vind (se b); ofta i opers. konstruktion; äv. (tillf.) i överförd anv.: liten, obetydlig. En skral poet, politiker. Skralt bete. Skrala kunskaper, betyg. Ha skralt minne. Med skralt resultat. Min franska är rätt skral. Han har det rätt skralt (ekonomiskt). Det lär vara skralt beställt med vänskapen dem emellan. JournLTh. 1810, s. 523 (ss. adv.). Herrarne (i ressällskapet) woro ännu skralare (än damerna i fråga om social ställning), hvilket Mamma torde inse när Mamma får weta, att Kryddkramhandlaren Broman war den hwassaste. Edholm SvunnD 24 (1837). (Det blev en dålig julaftonssupé) ty lutfisken var skral, gröten ändå skralare, gräddan skralast, och så kom en nyfödd kalfstek och antika bakelser. Knorring Skizz. II. 2: 160 (1845). Att mista slik kamrat är skral förlust. Rydberg Faust 92 (1876). Herrns son har rett sig ganska skralt (i examen). Bergman Mark. 121 (1919). Valley ekens trä .. är bräckligt och utgör skralt virke. Ymer 1954, s. 43. — särsk.
a) i fråga om persons (l. djurs) hälsa: (tämligen) dålig, krasslig, sjuklig, klen, svag, skröplig, skraltig; äv. dels (om person): mager l. tunn, dels mer l. mindre bildl. Känna sig skral. Gammal och skral. Skral hälsa. Vara skral till hälsan. Det är skralt med honom. Se skral ut. Nordforss (1805). Min kredit, som .. syntes stå på skralare ben än mina egna. Snellman Tyskl. 117 (1842). Dortha (till stadsvakten:) Jag skall säga dig något, du din skrala figur der! .. Du otäcka, utswultna tukthus-kamrer! Hagberg Shaksp. 3: 380 (1848; eng. orig.: thin man). Vinden var eländig och sjösjukan beständig, / Och särskildt arkens damer mådde förfärligt skralt. Tengström Kipling Sold. 54 (1899). Den 15 mars 1862 dog mormor. — Hon hade länge varit skral. Lagergren Minn. 1: 152 (1922). Johnson GrKrilon 87 (1941; om hjärta). särsk. i utvidgad anv.: skadad, skad-; anträffat bl. i ssgn SKRAL-SKJUTEN.
b) sjöt. i fråga om segling, om vind: som blåser i ogynnsam riktning (mer l. mindre mot den seglande farkostens färdriktning); äv. (i sht i icke fackmässigt spr.): så svag l. obetydlig att den med knapp nöd ger farkosten styrfart. Serenius Hhhh 4 a (1757). Den skrala vinden, som tillika kom från det minst gynnande håll, hotade med alla slags svårigheter. Runeberg 4: 170 (1833). SvHandordb. (1966).
c) om jord l. jordmån: mager (o. torr). Torpson Norden 74 (1887; om jordmån). KarlstT 1895, nr 1700, s. 2.
2) (vard.) rädd l. förskräckt l. förskrämd l. skrämd. Strix 1901, nr 49, s. 4. Han var skral för någon af dom äldre arbetarna. Janson Ön 117 (1908).
-PIGG ~pig2, m.; best. -en; pl. -ar. [senare leden ellips av rospigg] (numera föga br.) ss. nedsättande benämning på rospigg. Hedberg Sthmslif 69 (1886). —
(1 a slutet) -SKJUTEN. (numera knappast br.) skadskjuten. Runeberg ESkr. 2: 10 (c. 1845; i pl., om personer). Lindholm Sibbo 1: 146 (1890; om hare). Cannelin (1939).
Spalt S 4735 band 26, 1973