Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKORPÅLE, m.; anträffat bl. i pl. best. skorpalene.
Etymologi
[av mlt. schōrpāl, ssg med pāl (se PÅLE, sbst.2); förleden mlt. schōr(e), förhuggning (se FÖRHUGGNING, sbst.2 2) bestående av snedställda pålar, motsv. holl. schoor, stötta, eng. shore, stötta, o. besläktat med fvn. skorða, stötta, nor. skor(d)e, stötta, o. SKOL, sbst.1; sannol. till roten i SKÄRA, v. — Jfr SKORSTEN]
(†) påle använd ss. stötta i l. ingående i en förhuggning (se FÖRHUGGNING, sbst.2 2) l. dyl. (Jag) gaff .. d(ra)g(er)ne, som toge op skorpalene ij t(unnor) øøll. SthmSkotteb. 3: 193 (1521; rättat efter hskr.).

 

Spalt S 4637 band 26, 1972

Webbansvarig