Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKARIFIKATOR skar1ifika3tor2 l. 01—, äv. 10040 (– – – kàtårr Dalin), r. l. m.; best. -n; pl. -er -atω4rer.
Ordformer
(förr äv. -cator. scarri- 1825. schari- 1892. skari- (sc-) 1808 osv.)
Etymologi
[jfr t. skarifikator, eng. scarificator; till lat. scarificare (se SKARIFICERA)]
1) (numera föga br.) skarifikatör. Hagströmer Förteckn. 282 (1825). 2NF 25: 914 (1917).
2) (förr) benämning på olika för plöjning l. harvning l. hackning o. d. använda lantbruksredskap med knivformade verkande delar; jfr KNIV-HARV. Stiernstolpe Arndt 4: 177 (1808). Exstirpatorer och skarifikatorer äro af någorlunda likartad sammansättning. De förra bestå af flera billar, de senare af flera knifvar, som kunna ställas på större eller längre afstånd ifrån hvarandra. Dessa redskap användas så väl till ogräsets utrotande, som äfven till brukning af jorden. UB 3: 301 (1873). LB 4: 227 (1905).
Ssg (till 2; förr): SKARIFIKATORS-BILL. jfr bill, sbst.1 1. Juhlin-Dannfelt 115 (1886). —

 

Spalt S 3547 band 26, 1970

Webbansvarig