Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SJADDE ʃad3e2, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(äv. sch-)
Etymologi
[sv. dial. sjadde, sjadd; till sv. dial. (Finl.) sjadda, färdas raskt i slask o. smuts (se SJADDIG), l. sidoform till sv. dial. sadde, saktfärdig, snuskig person, sadd, sudder, slarver, till sadda, sudda (se SADDIG)]
(i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) simpel l. tarvlig person. NysvSt. 1943, s. 126. Björseth Gbgsspr. 41 (1958).

 

Spalt S 2789 band 25, 1968

Webbansvarig