Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIGTUNENSARE sig1tɯnän3sare2 l. sik1-, äv. -tu-, äv. 10400, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =; förr äv. SIGTUNENSER, m.; anträffat bl. i pl. =.
Ordformer
(-ensare 1851 osv. -enser, pl. 1851)
Etymologi
[till stadsnamnet SIGTUNA (se SIGTUNA-); jfr med avs. på bildningssättet LUNDENSARE, UPPSALIENSARE]
(numera bl. mera tillf.) sigtunabo. Vi kunna väl alltid hitta på något att roa Sigtunenserna med. Bjursten MinnStud. 110 (1851). Hela borgerskapet tågade .. upp till oss (studenter som kommit på besök) för att bedja oss sjunga några stumpar för the Sigtunensare. Därs. 130.

 

Spalt S 2295 band 25, 1967

Webbansvarig