Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIGTUNA- sig3tɯna~ l. sik3-, äv. -tu-.
Ordformer
(förr äv. Sichtuna-)
Etymologi
[ssgsform till SIGTUNA, namn på stad i Uppland]
ss. förled i ssgr betecknande ngn l. ngt som härrör från l. hör hemma i l. har samband med Sigtuna.
Ssgr: SIGTUNA-BO. person bosatt i l. härstammande från Sigtuna. SigtunaT 1914, nr 3, s. 2. —
-MYNT. särsk. om mynt präglat i Olof Skötkonungs mynthus i Sigtuna. OPetri Kr. 42 (c. 1540). —
-PENNING. jfr -mynt. Dijkman Obs. E 8 b (1686).

 

Spalt S 2295 band 25, 1967

Webbansvarig